Första gången jag stötte på pekare var på en sommarkurs i arkeologi på Gotland 1994. Det var en ung tjej som hade dem med sig och jag var väldigt skeptiskt inställd till en början. När man sedan själv går med pekare och får utslag, alltså upplever att pekarna rör sig "av sig själva" blir man en smula ödmjukare. Inbitna "pekare" kan ibland upplevas som en smula exentriska, men vem kan inte det? Istället för en ståltrådsgalge, som kan vara svår att få rak, rekommenderar jag svetslod, som kan införskaffas i en välsorterad järnaffär. Jag har fått för mig att man ska anpassa den efter sin egen underarm, och sätta vinkeln i handleden. På Vattumannen (Book & Bow) i Stockholm kunde man tidigare köpa kompendium med tillhörande pekare, men det var länge sen jag var där nu. Tycker för övrigt att det är roligare att säga "varför inte" och inte bara kategoriskt dissa sånt man inte kan förhålla sig till förnuftmässigt. Det kostar inget att försöka, förutom en smula prestige, men tänk vilka enorma summor man skulle kunna spara om man slapp hyra in en markradar t.ex.