Gotlands 1600-talsinskrifter

[Tomte]

Hej!
Dalruneristningarna finns ju inte med i Samnordisk runtextdatabas eftersom de är efterreformatoriska har jag fått lära mig här på forumet. Nu har jag i läst om att Gotland har inskrifter från 1600-talet. Har de också lämnats utanför databasen? Beskrivs de i Gotlands runinskrifter?

[Jan Owe]

Både ja och nej. I Samnordisk runtextdatabas återfinns G 202 och G 222, vilka båda är efterreformatoriska. Men däremot får man (än så länge) förgäves leta efter G 253 (en träplanka från Lokrume kyrka) och G 379 (en gravhäll från 1720-talet). Å andra sidan finns G 263 och G 339 vilka kan vara medeltida eller sentida.
I en framtida uppdatering av runtextdatabasen kommer G 253 och G 379 enligt planerna i alla fall omnämnas.
/Jan

[Tomte]

Tack för svaret. Jag inser av signumen att de tagits med i Gotlands runinskrifter. Är runorna i dessa sena inskrifter helt vanliga medeltidsrunor eller syns några tendenser till ytterligare utveckling, som i Dalarna, om än inte lika omfattande?

[Jan Owe]

Runorna på plankan från Lokrume innehöll en del bokstäver (O, P, Y) bland runorna och tycks enligt Thorgunn Snædal inte "höra hemma i den gotländska runtraditionen som fortlevde ännu under 1600-talets förra hälft" (se http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/2005/mars/09_lokrume.pdf). En runtradition som innehåller medeltida runformer och jag kan inte minnas (utöver då just Lokrumeplankan) några tecken på samma utveckling som i Dalarna.
/Jan

[Mats Hansson]

I 1300-talsavsnittet av "Sveriges Historia" på TV4 var man ju i Lärbro kyrka på Gotland (Sveriges enda kyrka med 8-kantigt torn fick jag lära mig en gång) och tittade på en gravhäll från 1400-talet där man med runor bl.a. hade ristat ett omnämnande av digerdöden. Det fick mig att undra hur länge man höll på med den här traditionen att rista runor på gravhällar. Var det alltså fram i 1600-talet? (Då menar jag inte ev. "revivals" i nationalromantisk/stormaktsstollig anda.)

Om man tar en sådan gravhäll som visades i programmet, från 1400-talet: Var det något speciellt man ville manifestera genom att använda runor där? Det var väl knappast för att man behärskade runor bättre än latinska bokstäver vid den tiden. Eller?

/Mats

[Jan Owe]

Jag reagerade över Dick Harrisons uppgift att gravhällen skulle vara från 1400-talet. Både Thorgunn Snædal i sin avhandling (jfr http://www.ssp.nu/nyheter/runron/vakar.htm) och Helmer Gustavson i manuset till Gotlands runinskrifter (http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/2006/maj/18_larbro.pdf) daterar den till 1350. Gustavson dock med frågan om den har tillverkats direkt efter pesten "eller senare, när möjlighet gavs efter pestens härjningar". Runografiskt daterar Gustavson inskriften till 1300-talet eller möjligen i början av 1400-talet.
Knappast skäl alltså att datera den till 1400-talet.
Nåväl. Över till Snædals avhandling. Hon anger att "Omkring 300 av de sammanlagt 400 inskrifterna är medeltida". Av de 180 inskrifterna från denna period som är med i undersökningen placerar hon 32 i perioden 1225-1325, 60 från 1300-talet och 50 från senmedeltid samt 15 från reformationstiden.
/Jan

[tty]

Janken Myrdal daterar den också till 1300-talet i sin bok om pesten. Enligt honom är den dessutom det enda medeltida belägget för ordet "digerdöden".

[Mats Hansson]

Man får intrycket av att run-kunskapen var ganska utbredd på Gotland fram till 1500-1600-talen alltså. I sammanfattningen till avhandlingen nämns "menighetens klotter i kyrkornas kalkputs i början av 1600-talet". Ska man alltså förstå det så att gotlänningarna egentligen bättre kunde behärska runorna än latinska bokstäver så långt fram i tiden?

/Mats

[Sven-Åke]

Eftersom Gotland tillhörde Danmark på samma sätt som Skåne tillhörde Danmark under denna tid, kan man fråga  - var runkunskapen mer utbredd i Danmark?? 

[Tomte]

Det finns nog inte mycket grund för att runkunskapen skulle vara så mycket mer utbredd i Danmark vid denna tid, i alla fall inte med utgångspunkt i detta. Dels ligger ju Gotland lite isolerat från "övriga Danmark", vilket väl innebar att det utan större problem kunde ha sina lokala traditioner (t.ex. har ju dialekten klarat sig från fördanskning), och dels fanns ju runkunskapen kvar i hög grad i Dalarna i Sverige, även där lokalt.

Men någon kanske vet mer om runbruket i övriga Danmark vid denna tid?

[Jan Owe]

Man kan spekulera i att det under senare delen av 1300-talet utgick en skrivelse från Kungen att man - förutom att skriva på svenska och inte på tyska eller latin - skulle använda alfabetet och inte fuþarken. Och eftersom Gotland då inte längre tillhörde Sverige så skulle den regeln inte ha gällt där. Men jag tror nog mer på att det var öns avskildhet som gjorde att det äldre bruket med runor fortsatte längre än på fastlandet resp. Danmark.
/Jan

[Mats Hansson]

Lite häftigt på något sätt att runorna levde kvar så länge på vissa håll i landet. Det är ju snudd på att det borde kunna finnas gotländska runskrifter bevarade på typ pergament eller så, men man skrev väl egentligen aldrig några böcker med den skriften. Finns det överhuvudtaget runor bevarade på något "mjukare" material än trä?

/Mats

[Nils Ristare]

Codex Runicus är en trevlig handskrift. 

[Mats Hansson]

Intressant, så fick man lära sig det, tack Nils.
Det står i Wikipedia-länken att skriften troligtvis är gjord i någon slags nostalgisk "revival"-anda. Ändå påstår tydligen Olaus Magnus att sådana bokliga skrifter med runtext var vanliga "förr". Men frågan är kanske om Olaus Magnus själv inte är påverkad av viss nostalgi när han påstår det.

/Mats

[Sindre]

Vad jag vet så finns det åtminstone ett fall till, SKB A 120 med en version av Planctus Mariae.