En massa bra frågor, men inga svar
.
Det får du nog inte av mig heller, men några kommentarer:
Gnejs och granit är betydligt hårdare än sandsten och kalksten, och är därmed svårare att hugga, men framförallt jobbigare att forma till släta ytor. Min uppfattning om resta runstenar är att de i allmänhet inte är bearbetade, men jag kan ha fel. Vad gäller granit och gnejs så kanske man slog av bitar så att man fick en lämplig form, men den släta ristade ytan bör nog vara en naturligt slipad yta. Östra Sverige är ganska rikt på moränmaterial och lösa flyttblock av diverse former, ofta tillslätade genom isälvars eller vågors slipande effekter. Så om man ger sig ut att leta i skog och mark bör man nog finna bra stenmaterial.
Sandsten är mjukare och lättare att slipa till jämna ytor. Likaså kalksten. Men kalksten har sällan naturligt en slät yta. Den spricker upp naturligt i stora fina flata block p.g.a. sin sedimentära bildning, man ser det tydligt i kalkstensbranter, och nedanför sådana klinter ligger det ofta många större och mindre flata skivor. Men de är alltid smågropiga på ytan, aldrig släta! Så svaret på varför kalksten är populär som gravhäll men inte som rest runsten skulle kunna vara just att man inte hade för vana att bearbeta runstenen särskilt mycket under 1000-talet, och det var nog värdelöst att försöka rista på den gropiga ytan. Vid tillverkning av gravhällar, något senare i tiden, hade man större ambitioner, och då lämpade sig kalkstenens relativa mjukhet till att forma stenen på det sätt man önskade.
Någon får gärna invända eller fylla på här.
Att sandsten är vanligt på runstenar i Uppland var en nyhet för mig, trodde det var mest granit här också.
/Mats
