Arkeologiforum
Nyheter: Nu finns det ett annonsforum!
 
*
Välkommen Gäst. Var snäll och logga in eller registrera dig som ny medlem.
Har du inte fått ditt aktiveringsbrev?
September 07, 2010, 23:24


Logga in med användarnamn, lösenord och önskad sessionslängd



Sidor: [1] |   Gå ned
  Skriv ut  
Författare Ämne: Stenarter och stenbearbetning  (läst 388 gånger)
Tomte
Stammis

Offline


« skrivet: Maj 24, 2010, 17:04 »

En massa stenfunderingar: I vilken mån brukar runstensstenar vara bearbetade i formen? Är det vanliga att man tog en sten i skogen med lämplig form och storlek eller att man bearbetade en sten till lämplig form, och hur gjorde man i så fall det senare? Gravhällarna är ju definitivt tillhuggna i formen. Var hittade man kalkstensstycken av rätt storlek och hur högg man ut en jämn platta ur detta, utan att det sprack? Jag är nyfiken på redskap, procedur, ev särskild yrkeskår etc.

För det andra, stenmaterialen: I vilken mån beror skillnader landskap emellan när det gäller vanligaste stenmaterialen för runstenar på tillgång och i vilken mån beror det bara på lokal tradition? Sandsten tycks ju t.ex. vara vanligare som material i Uppland än i Östergötland, där granit dominerar. För- och nackdelar med olika stenmaterial? Sandsten och gnejs är det väl lättare än granit att få till tydliga ristningar i? Varför dominerar kalksten bland gravhällarna och varför inga resta runstenar av det materialet? 
Loggat
Mats Hansson
Gode

Offline



« Svara #1 skrivet: Maj 26, 2010, 09:32 »

En massa bra frågor, men inga svar  Sad .
Det får du nog inte av mig heller, men några kommentarer:

Gnejs och granit är betydligt hårdare än sandsten och kalksten, och är därmed svårare att hugga, men framförallt jobbigare att forma till släta ytor. Min uppfattning om resta runstenar är att de i allmänhet inte är bearbetade, men jag kan ha fel. Vad gäller granit och gnejs så kanske man slog av bitar så att man fick en lämplig form, men den släta ristade ytan bör nog vara en naturligt slipad yta. Östra Sverige är ganska rikt på moränmaterial och lösa flyttblock av diverse former, ofta tillslätade genom isälvars eller vågors slipande effekter. Så om man ger sig ut att leta i skog och mark bör man nog finna bra stenmaterial.

Sandsten är mjukare och lättare att slipa till jämna ytor. Likaså kalksten. Men kalksten har sällan naturligt en slät yta. Den spricker upp naturligt i stora fina flata block p.g.a. sin sedimentära bildning, man ser det tydligt i kalkstensbranter, och nedanför sådana klinter ligger det ofta många större och mindre flata skivor. Men de är alltid smågropiga på ytan, aldrig släta! Så svaret på varför kalksten är populär som gravhäll men inte som rest runsten skulle kunna vara just att man inte hade för vana att bearbeta runstenen särskilt mycket under 1000-talet, och det var nog värdelöst att försöka rista på den gropiga ytan. Vid tillverkning av gravhällar, något senare i tiden, hade man större ambitioner, och då lämpade sig kalkstenens relativa mjukhet till att forma stenen på det sätt man önskade.
Någon får gärna invända eller fylla på här.

Att sandsten är vanligt på runstenar i Uppland var en nyhet för mig, trodde det var mest granit här också.

/Mats
Loggat
Krax
Stammis

Offline



« Svara #2 skrivet: Maj 27, 2010, 15:55 »

I Malung-Sälens kommun finns ett kvarnstensbrott. Många av kvarnstenarna har återfunnits runt om i Mälarlandskapet, och en del i kulturlager daterade till 900-1000-talet.

Kan även runstenar har kommit från detta kvarnstensbrott? Bergarten är röd sandsten. Vore intressant om någon vet om detta har forskats om. Eller tog vikingen ofta stenen lokalt när runor skulle ristas?
Loggat

en som tror sig veta allt, vet ingenting
Tomte
Stammis

Offline


« Svara #3 skrivet: Maj 27, 2010, 17:15 »

I Malung-Sälens kommun finns ett kvarnstensbrott. Många av kvarnstenarna har återfunnits runt om i Mälarlandskapet, och en del i kulturlager daterade till 900-1000-talet.

Kan även runstenar har kommit från detta kvarnstensbrott? Bergarten är röd sandsten. Vore intressant om någon vet om detta har forskats om. Eller tog vikingen ofta stenen lokalt när runor skulle ristas?

Enligt http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1993_173.pdf har man ju i alla fall kunnat konstatera att import av stenar att använda som runstenar förekommit åtminstone i Uppland, vilket författaren skriver med referens till R Palm (1992) (som jag inte läst). Skulle Malung-sandstenar ha använts i Mälardalen är det ju frestande att tänka sig att också materialet till D TUNUM1972;25 kommer därifrån.

Hur fraktade man bäst stora stenar där det inte fanns färdväg för båtar? Hur mycket till vagnar hade man på den tiden? Var det kanske lättast på vintern (häst och släde)?
Loggat
Yngwe
Gode

Offline


« Svara #4 skrivet: Maj 28, 2010, 11:30 »

Vagn är nog inte att tänka på annat än för mycket korta sträckor, släde funkar nog utmärkt även lite längre sträckor men hela vägen från Malung är kanske svårt att finna bra vinterväg.  En kombination av släde, vagn och båt är väl kanske lämpligast där båt står för absoluta merparten av sträckan.
Loggat
Krax
Stammis

Offline



« Svara #5 skrivet: Maj 31, 2010, 08:51 »

Kanske man fraktade stenarna på vintern då isen täckte älvar och sjöar? Marken var/är ju många gånger mer "lättkörd" på vintern än på sommaren då den är hård och isig. Snörika vintrar lär dock ha varit ett gissel.

Stenar väger ju en del, undrar hur många ton (?) de kunde frakta åt gången?
Loggat

en som tror sig veta allt, vet ingenting
Sidor: [1] |   Gå upp
  Skriv ut  
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.10 | SMF © 2006-2007, Simple Machines LLC
Svensk översättning: Daniel Hofverberg/Dubbningshemsidan


Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS! Dilber MC Theme by HarzeM