Vikingatidens hundar

[Ragnfast]

Welsh Corgie och Lancarshire heeler är två brittiska hundraser som torde kunna härledas direkt till Västgötaspetsen, som således skulle ha följt med vikingarna dit. De är väldigt lika till utseende och kynne och är, trots sina korta ben, avsedda för vallning. De föds både med och utan svans i samma kullar. Trevliga små rackare.

En annan ras, som härstammar från doggarna (vilka enligt uppgift spritts över världen från Fenicierna via romarna, och utvecklats till S:t Bernhard och Rottweiler t.ex) är den store dansken, Grand Danoise, vilken torde ha använts som en ren vakthund. De är, som stora hundar oftast är, nästan larvigt snälla. Det aggresiva har mer eller mindre avlats bort, som hos t.ex. Bullterriern.

Är det någon som känner till om det skrivits något i ämnet ifråga? När vi seminariegrävde vikingatida brandgravar på Lovö fann vi hundar i nästan varenda grav. En kille hade fått med sig tre stycken. Han bör ha varit en lokal storman eller hövding, för han hade även häst och jaktfalk med sig i graven.

[Scania]

Lite off-topic kanske, men forskningen har nyligen visat att vargar började tämjas redan under bondestenåldern och hölls först för köttets skull, det var först senare som man började använda dem som husdjur. Jag minns tyvärr inte var jag har läst detta, men det stod i tidningarna (kan ha varit Sydsvenskan) nu i samband med den omdiskuterade vargjakten i Sverige.

Gravlagda hundar har varit vanligt redan innan vikingatiden. På boplatsen Skateholm utanför Trelleborg i Skåne har man hittat hundgravar från stenåldern. Dessa hundar hade begravts med samma hedersbetygelser som människorna, dvs. med gravgåvor och med röd ockra som strötts runt hunden. Några av dessa hundgravar brukar finnas på Trelleborgs museum, men just nu ligger de nedpackade eftersom museet precis har flyttat. De "återuppstår" igen till sommaren 2011 (tror jag).

Man har även hittat både hundben och ben som hundar tuggat på under utgrävningarna i Uppåkra (bland annat har hundarna tuggat på människoben som hade kastats på avfallshögen).

Det man generellt kan säga är att hundarna under vikingatiden troligen var i samma storlek som vargarna, det är först senare som avel har frammanat många av de raser vi har idag. Själv tippar jag på att Samojed är den hundras som mest kan liknas vid de hundar som fanns under vikingatiden och tidigare.

I boken (häftet) Från mammutstäpp till kohage av Ronnie Liljegren Och Per Lagerås står det att de första hundarna i Sverige hade en mankhöjd på 50 cm och liknade dagens spets. Det är först när hunden börjar användas som vallhund och vakthund som andra, grövre raser kommer till Sverige.

/Åsa.

[Piankhy]

Om tidiga hundar bl a i Kina handlade den här tråden:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3184.0.html

En hund vars förfäder eventuellt kan ha kommit till Norden under vikingatiden var den väldiga Dalbohunden som var en sorts stor dogg som användes för att vakta kreaturen mot stora rovdjur:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3228.0.html

Lite mer om Dalbohunden och dess eventuella ålder och ursprung:

Dalbohund är en urgammal svensk hundras av mastifftyp. Rasen är officiellt utdöd sedan 1800-talet, men ett visst bildmaterial talar för att det kan ha funnits dalbohundar så sent som 1910.

Dalbohunden användes som boskapsvaktare och var känd som vargdödare på sin tid. Enligt viss expertis kan dalbohunden ha funnits som egen ras ända sedan yngre järnåldern. Vikingar som besökte England tros ha tagit med sig storväxta doggar hem till Norden som i sin tur härstammade från romarnas stridsdoggar. Enligt det skrala bildmaterial som finns är rasen helt klart av molussertyp.

Det finns ännu inget officiellt intresse av att rekonstruera denna ras (jämför den danska Brohelmern).

http://barasaras.bloggplatsen.se/2007/08/12/230377-utdod-hundras-far-liv-pa-gamla-bilder/

Dalbohunden hade tydligen släktingar av samma typ, bl a Norsk dogge:

The Norsedogge was without a doubt close related to the flock guardian of southern Sweden, the Dalbo-Dog. We can assume that these two breeds did have the same origin, desended from the Molossers brought to Scandinavia by the Vikings, especially from the British isles by Norwegians and Danes, and from east by the Swedes, who travelled all the way to the homeland of the Caucasian & Central Asian Ovtcharka.
We must still remember the words of the British Zoolog Horace William Wheelwright, in 1865, about the Dalbo-Dog; "The only hound peculiar to the land which I know of, are the Dahlbo hound (now nearly extinct), a magnificent dog, rather like an English Mastiff.

http://www.mastiff.no/tmis/history/se.html

Tydligen finns det ett skinn kvar av Dalbohunden:

Dalbohunden – utdöd men ändå aktuell
DNA från gammalt hundskinn skulle kunna återskapa hundrasen

http://ttela.se/start/mellerud/1.502121?m=print

[Ragnfast]

Dalbohunden var en produkt av sin tid och tiderna förändras. Även om man kunde hitta den rätta mixen skulle det inte bli samma hund, försåvitt man inte kunde klona den. Länder som haft och framgent har livskraftiga populationer av varg har också sin egen motsvarighet till Dalbohund. Jag hittade den här sidan i alla fall:

http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?name=Hundar

[Måns Sjöberg]

Osteologerna Benecke och Lepiksaar har skrivit om de mesolitiska hundarna i södra Östersjöområdet, som var 50-57 cm över manken, rätt slanka och med varglika huvuden (rekonstruktion av mig här: http://manssjoberg.blogspot.com/2008/11/our-oldest-friend.html)

Men vikingatiden var det, ja. I Gårdstånga i Skåne var hundarna c:a 40 cm höga och jag har också läst om manköjder på omkring 50 cm, som vanligt utan att komma ihåg källan. Vargar är större.

Det där med att västgötaspetsen skulle ha avläggare i Storbritannien hör man ofta men det fanns antingen inga eller nästan inga kortbenta hundar i Skandinavien då, så jag undrar om det stämmer. Om man förlänger benen på corgin och co, så får man väl snarare en collie-kelpie-typ, medan västgötaspetsen är en kortbent spets.

[Gorm]

I Ragnfast länk står det även om hetsjagande raser (vinthundar):

Antalet vinthundar med mankhöjder ca 65 cm är där påfallande stort, men också en typ med mankhöjd ca 40 cm finns belagd. De var primitiva, dvs grövre än nutidens till extrem gracilitet renavlade raser, men de för vinthundgruppen gemensamma särdragen är omisskännliga

Hur utförligt brukar raser beskrivas i osteologiska rapporter, står det "hund" eller nåt mer detaljerat? Typen av hund borde ju säga en del om samhället den levde i.

/Johan

[Ragnfast]

På Lovö fann vi, om jag minns rätt, inte mindre än tre olika rastyper. Den vanligaste var den av spetskaraktär, men det förekom även långbenta jakthundar alá stövare/vinthund och en och annan liten sällskapshund.

En hund kan för övrigt få korta ben på ett par generationer. Själv har jag träffat en tax med långa ben och en dvärgvariant av schäfer. Fast den festligaste jycke jag träffat den sista tiden var en korsning mellan mops och miniatyrbullterrier.........

Tror för övrigt att det var Goethe som sa att "ju mer jag umgås med människor, desto bättre tycker jag om hundar."

[Gorm]

Ja, det går att, genom medveten avel, att göra ganska stora förändringar i en ras på relativt kort tid. Rastänkandet inom hundvärlden är dock ganska nytt. Tidigare avlade man på funktion vilket gav olika typer av hundar beroeden på vilket funktion de hade.

[Leif]

På Lovö fann vi, om jag minns rätt, inte mindre än tre olika rastyper. Den vanligaste var den av spetskaraktär, men det förekom även långbenta jakthundar alá stövare/vinthund och en och annan liten sällskapshund.

Stämmer med de hundar som finns i det halländska benmaterialet från yngre järnålder.


Går man något längre fram i tid så har vi de medeltida landskapslagarna, där finns klassificering av vilken ersättning som skall ges för olika hundtyper. Följande hundtyp/funktioner urskiljs (1 värderas högst och 5 lägst):
1.   Knähundar, sannolikt utpräglade överklassdjur. Vi finner dem ofta på senmedeltida bilder av furstepar där kvinnan bär eller klappar en liten knähund och mannen har en högbent jakthund.
2.   Mjöhund är en hundkategori som diskuterats en hel del. Ett förslag är att denna kategori endast täcker in vinthundar, en annan åsikt är att mjöhund avsåg alla typer av långbenta kontinentala och brittiska jakthundar som letat sig upp till norden.
3.   Jakthundar avser den stora mängden jakthundar som fanns i såväl slott som koja. Hundar som på våra breddgrader oftast var av spetstyp.
4.   Vallhundar och andra boskapsvaktande hundar värderades inte lika högt som jakthundar och knähundar men var ändock inte de som var lägst värderade. Sannolikt avspeglar detta att överklassen och lagstiftarna var mer intresserade av att värna om sina sällskaps- och jakthundar än om allmogens brukshundar.
5.   Gårdvar kallas den femte omnämnda kategorin av hundar. Den innefattar vakthundar och gårdshundar utan mer specificerade användningsområden.

[Gorm]

Stämmer med de hundar som finns i det halländska benmaterialet från yngre järnålder.


Går man något längre fram i tid så har vi de medeltida landskapslagarna, där finns klassificering av vilken ersättning som skall ges för olika hundtyper. Följande hundtyp/funktioner urskiljs (1 värderas högst och 5 lägst):
1.   Knähundar, sannolikt utpräglade överklassdjur. Vi finner dem ofta på senmedeltida bilder av furstepar där kvinnan bär eller klappar en liten knähund och mannen har en högbent jakthund.
2.   Mjöhund är en hundkategori som diskuterats en hel del. Ett förslag är att denna kategori endast täcker in vinthundar, en annan åsikt är att mjöhund avsåg alla typer av långbenta kontinentala och brittiska jakthundar som letat sig upp till norden.
3.   Jakthundar avser den stora mängden jakthundar som fanns i såväl slott som koja. Hundar som på våra breddgrader oftast var av spetstyp.
4.   Vallhundar och andra boskapsvaktande hundar värderades inte lika högt som jakthundar och knähundar men var ändock inte de som var lägst värderade. Sannolikt avspeglar detta att överklassen och lagstiftarna var mer intresserade av att värna om sina sällskaps- och jakthundar än om allmogens brukshundar.
5.   Gårdvar kallas den femte omnämnda kategorin av hundar. Den innefattar vakthundar och gårdshundar utan mer specificerade användningsområden.

Jag kan tycka att man använder ordet "jakthund" lite slarvigt (fast kanske inte i landskapslagarna ). Både en Irländsk varghund och en stövare är ju jakthundar men det är stor skillnad när det kommer till konstruktion, mentalitet och användning. Har du nåt tips på läsning om Mjöhundar?

/Johan

[Piankhy]

1966 kom det ut en bok som hette Mjöhund och byracka. Hunden i skilda tider och kulturer av Nils Palmborg.

Lustigt nog är Mjöhund också ett personnamn (efternamn).

[Ragnfast]

Hur är det med grythundar (ja inte den sorten man lagar till med morötter och lök ), som t.ex cairnterrier? Cairn betyder kärna, som i kärnröse. Undrar om det är ett fornnordiskt ord eller ett lån från kelterna. Terriergruppen är en av de största, jag har själv räknat till över trettio olika raser, men den verkar inte ha funnits i Norden under vikingatiden. En inhemsk äldre terriervariant är skånsk terrier eller dansksvensk gårdshund, som liknar en Jack Russel med långa ben.

[Scania]

Står rätt mycket om hundar och deras utveckling i Sveriges Historia 13 000 f.Kr - 600 e.Kr, utgiven av Norstedts förlag 2009.

/Åsa.

[Leif]

Hur är det med grythundar (ja inte den sorten man lagar till med morötter och lök ), som t.ex cairnterrier? Cairn betyder kärna, som i kärnröse. Undrar om det är ett fornnordiskt ord eller ett lån från kelterna. Terriergruppen är en av de största, jag har själv räknat till över trettio olika raser, men den verkar inte ha funnits i Norden under vikingatiden. En inhemsk äldre terriervariant är skånsk terrier eller dansksvensk gårdshund, som liknar en Jack Russel med långa ben.

Terrier kommer ju från ordet terrare, dvs jord. Har för mig att du hittar en utvikning i KLNM uppslagsord hundar. Engelska medeltida texter kring hundar tar upp terriern som egen klass. Har för mig att det finns en terrierliknande hund i ett vikingatida benmaterial från Halland. Får se om jag kan kolla i min databas lite senare.

Cairnterriern finns väl bara i utställninglinje nu tror jag. Man har undlåtit att avla på grytegenskaperna om jag förstått det hela rätt.

[Leif]

Jag kan tycka att man använder ordet "jakthund" lite slarvigt (fast kanske inte i landskapslagarna ). Både en Irländsk varghund och en stövare är ju jakthundar men det är stor skillnad när det kommer till konstruktion, mentalitet och användning. Har du nåt tips på läsning om Mjöhundar?

Det är frågan om en skillnad mellan adelns jakthundar (grupp 2) och allmogens dito (grupp 3).

Det borde finnas vidare mjöhundsreferenser i KLNM uppslagsord hund samt ev ngt mer i Bernströms bestiarium.

För övrigt är jag sugen på att skaffa en jakthund, blir nog en Wachtel i så fall. Eller möjligen en lågställd terrier.

[Ragnfast]

Ja, det finns ju så många olika roliga sorters hundar. Själv har jag haft Engelsk Cockerspaniel, en svart och en blue roan, men det var länge sen nu. Har man en gång haft hund vill man gärna inte vara utan och så fort jag har tid (råd kan man alltid ta sig) så blir det en ny. Har funderat på Tollare och Lagotto, eller varför inte en vanlig hederlig labbe?
Britternas och nordbornas förhållande till sina husdjur torde väl förresten vara något alldeles speciellt? Vill minnas en isländsk saga om en man som hade en häst som hette Freyfaxe, som han lovade guden dyrt och heligt att ingen annan än han själv skulle få rida på djuret. Mycket riktigt slog hans också ihjäl en träl som hade dristat sig att ta en ridtur.....

[Leif]

Britternas och nordbornas förhållande till sina husdjur torde väl förresten vara något alldeles speciellt? Vill minnas en isländsk saga om en man som hade en häst som hette Freyfaxe, som han lovade guden dyrt och heligt att ingen annan än han själv skulle få rida på djuret. Mycket riktigt slog hans också ihjäl en träl som hade dristat sig att ta en ridtur.....

Läste en artikel om hur man hanterat hundarna i Hedeby. Djävlar vad många av individerna som uppvisade utläkta skador från yttre våld mot ffa ryggen. Jordbruksverkets enhet för djurskydd hade nog protesterat om de funnits på den tiden 

[Scania]

Har själv haft hundar i nästan hela mitt liv, allt från den lilla blandrashunden (tax och yorkshireterrier), till gatukorsningen (fick henne från Djurens Vänner, ingen visste vilka raser som fanns i henne). Kom fram till att hon åtminstone hade lite västgötaspets i sig. Har just nu en stor vovve, blandras det med. Vad sägs om korsningen jaktlabrador, golden retriver, pointer och vorsteh?

När jag läste osteologi minns jag att vi hade svårt att identifiera skelettdelar från hund eftersom det i praktiken var omöjligt att skilja dessa från vargens skelettdelar. Tänder kunde skilja sig något, men var det en stor hund så var tänderna nästan likadana som vargens. Det var faktiskt lättare att skilja mellan en räv och en hund, än en hund och en varg. Därför undrar jag hur man har kunnat artbestämma skelettdelar efter stora hundar vid utgrävningar. Kan det inte lika gärna vara skelettdelar från vargar?

/Åsa.

[Gorm]

Hittade en uppsats som tar upp en metod för att skilja på olika hundraser (eller snarare olika typer av hundar) där kontrollmaterialet bl a består av varg.

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=19464&postid=1331284

/Johan

[Scania]

Tack! Har gått och grunnat på detta enda sedan jag läste osteologi...

/Åsa.