Vad vi kan notera att Ruser tvättade sig varje morgon, det tycker jag är positivt.
Att dom var tatuerade över hela kroppen (i grönt?) och att motivet verkar vara ett träd?
(Var fick de grön färg ifrån)?
Att man artigt frågade om någon ville följa sin herre i döden – alltså var det frivilligt enligt denna berättelse – men om man anmält intresse - fanns ingen ångervecka.
Att man sände hälsningar till den döde genom att pippa den som anmält sig frivilligt…(Hur gjorde man om denna var en man? Satte man på honom också?
Eller framförde man någonting helt annat till sin döde herre om man pippade en man?!
Att en Rus-hövding bara satt på sin tron och aldrig steg ned på marken känns väldigt främmande för mig. Kanske var just denna hövding handikappad, eventuellt halvt lam i benen, och detta tolkades som om alla hövdingar betedde sig just på detta sätt. Jag tycker att naturbehov och samlag inför 400 män och kvinnor närmast tyder på att någon form av handikapp fanns, likaså att man ledde fram hästen ända till tronen.
Att våra förfäder inte torkade sig ändan efter att ha bajsat har jag svårt att tro på. Försök själva får ni se. Jag har alltså en rent praktisk syn på detta problem – det blir jäkligt kletigt och klibbigt - och det luktar en del…Jag tror att det är svårt att vänja sig vid allt detta obehag när det mycket enkelt går att undvika genom att torka sig i häcken..
Han nämner rituella samlag flera gånger. Detta borde alltså då verkligen ha utförts. Han är så fascinerad av detta att han ställer frågor och han får till svar att det sker av kärlek till den döde. Samlag utförs av många män med samma kvinna.
Vad är det då de ”skickar” till den döde? Sperma? Eller är det själva akten som är det viktiga? Skulle samlagen verkligen fullbordas (vem kollade detta) eller var det själva jukkandet som var det viktiga?
Skulle den offrade kvinnan rituellt göra motstånd? Om så var fallet såg han ju en skenbar våldtäkt - som alltså inte var en våldtäkt – osv. Alltså, vad var det han verkligen såg hända?
Det viktiga att förstå är ju att en sydländsk man försöker beskriva ett för honom chockerande möte med en mycket nordlig kultur – och då blir det som det blir - eftersom han jämför allt han ser med de referenspunkter han har med sig hemifrån.
Thomas
