Varulven är en man som måste stryka runt i varggestalt, med eller mot sin vilja. Listen, grymheten och den glupande hungern är de dåliga egenskaperna han delar med vargen. Den tidigaste källan rörande varulvar är Herodotos (400-talet f. Kr.) när han skriver om skyternas historier. Senare berättelser om varulvar förekommer från större delen av världen. Frankrike verkar mellan åren 1520 och 1630 varit drabbade av en veritabel varulvsepidemi; runt 30.000 fall rapporterades under denna tid.
Det tidigaste nordiska exemplet torde vara Egil Skallagrimsons farfar Kvällulv, som var "halv bergrese" och ibland kunde förvandlas till en varg om natten. Han fick då sova i båten, medans de andra sov i säkerhet på landbacken. Liknade berättelser om bärsärkar ("björnskjortor") och hamnskifte är betydligt fler, kanske för att det var ovanligare att vara Ulvheden eller inte lika fint? Kopplingen till Oden och hans vargar kan ha skrämt mer än imponerat. Att vara i lag med blodtörstiga varulvar på slagfältet låter kanske inte så kul...
Enligt äldre föreställningar kunde man födas till varulv om modern under havandeskapet kröp igenom en fosterhinna av ett föl, vilket hon gjorde för att föda utan smärta. Blev barnet en flicka blev det en mara. Det finns även, i sägner och från domstolsprotokoll och liknande berättelser om salvor och bälten som ska ha förvandlat den som ville till varulv.
Den äldsta föreställningen är förmodligen den om självförvandling och senare tar den om förtrollning över. Detta stöds av den fornvästnordiska föreställningen om hamnskifte. I Volsungasagan berättas om personer som förvandlade sig till vargar genom att klä sig i vargskinn. I foktradition återkommer namn som hamnbjörn och hamnvarg
Litteratur: Ella Odestedt 1943, varulven i svensk folktradition. Egil Skallagrimsons saga. Volsungasagan. Nils Lid 1937, Til varulvens historie (Saga och sed).
