Vendeltida läkekonst

[Corvus Corax]

Jag är i full gång med att skriva ett bokmanuskript vars handling utspelar sig under vendeltid och ramlar då över alla möjliga frågeställningar, bl a rörande läkekonsten under denna tidsperiod: hur mycket finns det skäl att förmoda att man kunde, hur mycket vet vi egentligen och vad finns det skrivet i ämnet?

Det enda jag lyckas googla fram är korta notiser om arkeokirurgi och fynd av kirurgiska instrument i Uppåkra.

Två praktiska exempel;
1) Har Eirbjörg i mossen någon chans att kurera Vigr som har fått en pil genom lungan (dvs lungsäckspunktion, pneumothorax)?
2) Är det helt osannolikt att Gangulf blev återförd till livet efter drunkning med HLR (hjärtlungräddning, eller iaf mun till mun metoden)? Jag beskriver det som att "en av Saemings män visste hur man kan andas liv i den som drunknat."

[Hariuha]

Hej!

Det var väldigt specifika frågeställningar du hade, och inte helt enkla att svara på heller. Det finns inte jättemycket skrivet om läkekonst, men bra böcker är tx Tillhagen 1977 som skriver om folklig läkekonst, Jónsson 1912 (som är omöjlig att få tag på) som summerar i stort sett alla läkekunniga personer och sjukdomar som nämns i olika skriftliga källor och sagor, artiklar av Rosengren och Fröhlish i tidsskriften Ale från 2006 som handlar om Uppåkra, Zachrissons artikel i boken Ordning mot Kaos från 2004 som handlar om fynd från Helgö och olika texter av Arcini som forskat lite kring osteologi och sjukdomar.

Men det finns rätt bra bevis för att man kunde en hel del. Kirurgi var man riktiga hejare på, man har till exempel hittat trepanerade kranier, alltså huvuden på folk som man opererat hål i, och som överlevt operationerna. Det finns också en del kirurgi beskrivet i sagomaterialet. För att svara på din fråga 1 så vågar jag inte säga nånting säkert. Tror inte det i skriftliga källorna står skrivet just om punkterade lungor eller så. Men det nämns i Snorre Sturlassons Heimskringla i kapitel 234 (tror jag) om en snubbe som hette Thormod som blivit skjuten med en pil vid slaget vid Stikklestad. Där finns en läkekvinna som är haj på sånna grejer och hon blandar en lök i vatten och låter honom dricka, och genom lukten som kommer från honom efter det kan hon avgöra sårets karaktär. Efter det så tog hon en tång (och tänger beskrivs ibland i skriftliga källor) och försökte dra ut pilen ur honom, men lyckades inte. Då tog Thromod själv tången och drog ut pilen, (och på den kom också vad jag tror är delar av hans hjärta ut) och sedan dog han. Alltså inte jättelyckat, men pilen satt ju också lite tokigt till. Kanske kunde man räddat honom om den inte suttit där den satt. Man använde iaf tänger att dra ut pilar med, och i detta fall lök för att diagnostisera med (hur verklighetstroget just det är är jag osäker på)

Den andra frågan har jag ingen aning om. Läkekonsten var ju VERKLIGEN annorlunda mot idag. Man kan ju misstänka att man kände till att om någon fått vatten i sig så var det viktigt att få ut vattnet, kanske genom att trycka på magen osv. Det där med att han "andas liv i den som drunknat" kan faktiskt vara rätt bra; det finns indikationer på att man trott att andedräkten varit magisk eller haft botande kvaliteer, och att man genom att andas på någon kunde överföra livskraft. Det är lite samma grej som lever kvar i det att vi idag blåser på såren hos små barn när de gjort illa sig.

Annars finns det hemskt mycket saker som man använt för läkande syften. Ofta är det amuletter, runbleck, vissa ädelstenar, växter osv osv som tolkat som "läkeartefakter", men också saker som djurben, ormskinn, delar av döda människor kan ha brukats.

En enkel och bra utgångspunkt kan du kanske också hitta i läkeråden i Havamal:

137. Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Då öl du dricker, sök hjälp
av jordens kraft,
ty jord mot ölrus hjälper
och eld mot sjukdomar,
ek ger avföring, / ekbark mot rödsot,
ax skyddar för trolldom,
mjöldryga mot bråck, / fläder mot hustvist,
månen mot rasande,
bete mot bitsjuka,
bot mot ont äro runor,
mot fluss är fast mark.
(Havamal 137 i övs Brate)

Lycka till!
/Maria

[Sven-Åke]

Som  jobbande inom sjukvården så tror jag att båda hade en viss chans. 
I fallet Vigr, så knäcker man av pilspetsen och drar ut själva pilskaftet försiktigt. Extrem smärta, lufthunger och totalt oförmögen att ta hand om sej själv i månader, kan inte gå ett steg påminst en månad,  -  men som sagt om han hade tur   -    en liten  liten chans.
Det finns sådana kända fall hos indianer.

Även blåsa liv i  -  finns känt från liknande omständigheter.  Det krävs dock att man har tur, och nån som verkligen bryr sig så mycket att man spontant blåser in luft med kraft.  Även enstaka sådana fall är kända.

[Corvus Corax]

Hej Sven-Åke och Maria (Hariuha)!
Varmt tack för era svar, båda skrivna den 10 april, som jag såg först idag (fredag 13 nov)! Har läst båda med stort intresse och känner att jag inte hamnade helt åt skogen med det jag skrev. Nu är boken färdigskriven och granskad, men pga permafrost i bokbranschen ger jag ut den själv. Några kapitel ligger utlagda på www.gisleochgeir.se om ni vill läsa lite.
Glada hälsningar,
Ragnar H