Man, kvinna eller Oden i kvinnokläder?

[Kungsune]

Där fick du mig

Draupner ska väl tappa 8 ringar  hela tiden dessutom.
Ja en ev. halskrage/bröstprydnad bör inte vara draupner.
Jag är öppen för att den här pjäsen kan föreställa vad som helst.
Det är ju egentligen mest de kråkfågelliknande alsterna på sidorna
som tyder på Oden men jag är inte beredd att köpa förklädestolkningen
heller. Det är inte så jäkla mycket som man kan uttala sig säkert om:
Fåglarna är rätt kråklika. Det kan vara pärlband. Det kan vara ett förkläde.
Är det en hatt eller, hjälm eller hår?
Spännande är det ändå. Och hur kunde smeden få in alla detaljer på
den lilla prylen?

[Krax]

Figuren är ju så himla liten, och på vikingatiden fanns ju inget förstoringsglas, eller? Jag blir imponerad över den detaljrikedom figuren besitter för att vara så liten. Här är det nog en ung människa med god syn som ligger bakom skapelsen av denna lilla vikingafigur. I bra belysning, dagsljus, och med säkra händer.

[Sindre]

Javisst! Figuren är ju knappt 2 cm hög. Man blir ju superimponerad, barbarer barschmarer.

[Nils Ristare]

Då kan man ju påpeka att Freja inte bara var en "fruktbarhetsgudinna" utan även en dödsgudinna, som delade på de döda krigarna från slagfälten med just Oden.. Kan det vara i detta sammanhang man framställer henne sittande i en tron med korpar vid sin sida? Som någon här nämnde tidigare så är inte heller bröst något som framhävs särskilt tydligt på vikingatida kvinnoavbildningar överlag. Slutsatser dragna utifrån s. k "sunt förnuft" (i det här fallet att kvinno- och gudinneavbildningar borde ha tydliga bröst) är ju oftare ett uttryck för våra egna värderingar än en allmän sanning. Istället kanske just dräkten sågs som det självklara uttrycket för identitet, något vi har svårare att tolka.

Tack för svaret, det var precis det här jag var intresserad av att höra. Jag håller fast vid att den som gör en figur som ska kännas igen gör bäst i att göra attributen snudd på övertydliga, och just därför är de attribut som vi kan se så intressanta (men svåra) att försöka tolka.

[Tobias]

Här är Roskilde Museums egen filmsnutt, för dem som ännu inte sett den:
http://www.youtube.com/watch?v=K9RS-lM_Bqk&feature=related

[Nils Ristare]

I dette link ses et billede af kejser Otto III i hans Illuminerede Evangelium fra ca år 1000:
http://i5.photobucket.com/albums/y189/mitchtanz/otto-iii.jpg
Et billede, som også findes i Jørgen Jensens Danmarks Oldtid fra 2004.

Sådan skulle de danske kongers nabohersker altså se ud ved vikingetidens slutning, når han poserede på sin trone.

En intressant detalj i den bilden är tronen med sina djurhuvuden och -fötter. Två någorlunda samtida personer med liknande troner är biskop Egbert von Trier och  och Henrik II ("den helige").

Ursäkta en något provokativ fråga, men är det helt självklart att figuren föreställer en fornnordisk gud(inna) bara för att fyndet gjordes i Danmark? Om figuren hade hittats i t.ex. Italien, hade man då tyckt att den hade varit av skandinaviskt ursprung eller hade diskussionen istället gällt vilket helgon eller vilken lokal härskare som är mest förknippad med två fåglar? Vi vet av Buddhan på Helgö att prydnadsföremål kunde vandra en lång väg och figuren kan väl mycket väl ha hamnat i Danmark för att någon tyckte den påminde om Oden, utan att den för den skull var tänkt att föreställa Oden från början?

[Yngwe]

...det är ju förvisso möjligt Gangrade men med det resonemanget kan man ju sätt upp vilken om-sats so helst. Värt att tänka på är att Tor protesterar livligt till en början då han gör sig till åtlöje att klä sig i kvinnokläder. Om Oden också brukade klä sig i klänning hade nog Tor inte tyckt det var så illa!

[Karlfredrik]

Odens "turkiska" ursprung kommer vad jag vet endast från Snorri, och Thor Heyerdahl menade att han hade arkeologiska belägg för tidiga nordiska kontakter med Kaukasus kring 500-talet e Kr.
Anatolien, grekiska "Anatole betyder ju bara "soluppgångens land", hos evangelisten Matheus används det som hemvist för "magoy", vise män, uppenbarligen Persien.

[Karlfredrik]

Ursäkta: Antaole är "soluppgångens eller morgonrodnadens land"

[Boreas]

Här är Roskilde Museums egen filmsnutt, för dem som ännu inte sett den:
http://www.youtube.com/watch?v=K9RS-lM_Bqk&feature=related

I følge Roskilde Museum er figuren enbart 2 cm hög och gjord av; "sølv med forgyldninger og indlægning af niello (en sortfarvet metallegering)." 

http://www.roskildemuseum.dk/Default.aspx?ID=310

Fynden är mer än unik och man borde väl försöka göra en "miniatyr-studie" av figuren och dennas formspråk - efter som vi fortfarande har till godo att se en klar analys av fyndets kulturella kontext.

A) Tron-stol.
Basmotivet i figuren är en högrest trona. Stolens har kraftiga stolpar, vitt säte och hög, ornamenterad rygg och bär dom klassiska karaktärsdrag av ett högsäte eller en tron-stol.

Ryggstolparna har inga synliga symbol vid roten. Båda fotstolparna har små "hälar". Dessa kan möjligen ha vorit dekorationer (tassar/klon).

Stolens övriga ytor; rygg, stolpar, säte, län och ben är alla dekorerat med symboldjur eller
snör-ornamentik med våg- ock lock-motiv. Båda rygg-stolparnas topp (huvud) avslutas i en bred, utvikt tunga. Tungornas ryggprofil reflekterar det klassiska ”grip-motivet” känd från moderna kungahus.

Grip-stolens vänstra ”framben” är något egendomligt. Förlängningens övre del avsmalnar och viker samtidigt – och avslutar stolbenet i en utspänd tunga (”plym”). Tungans form och storlek är lik ryggstödets – och plymernas profil ger alla samma ”grip-motiv”. Det andra fotstolpen saknar ett liknande huvud, troligen pga. skada.

B) Tron-pall
Under centralfigurens fötter - mellan fotstolparna - markeras troligen en pall.

C) Mänskofigur.
Centralmotivet ses i grip-stolen där en mänskogestalt framställs sittande i rak, värdig positur. Personen är fullständigt täckt; huvud, ansikte, hals, skuldrar, torso, rygg och ben är alla beklädd eller tungt besmyckat. Som helhet är figuren mättad med symboler och törs nog framställa en en högt uppskattad person/funktion.

D) Symboldjur.
I ornamentiken kan jag man se minst två, möjligen fyra, olika symboldjur;

1. Ormar;
På tronstolens rygg framstår två ormar – som korsar varandra (dold i ryggstödet). Varje ormhuvud kommer fram från ryggens övre hörn, en på var sida – där dom tycks bita/suga varandra i svansen. Båda bär samma typ halsring/krage som personen på tronen.

2. Tärnor;
På grip-tronens högra, resp. vänstra armlen sitter två fåglar. Båda har precis samma form och båda har inlagda präglingar i och omkring vingarna. Näbbformen i kombination med dom korsade vingarna härleder till tärnor. Båda fågelminiatyrernas kroppsriktning (”fokus”) riktas uppåt, mot den ”högborne” centralfiguren.

http://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4rnor


Flera fåglar?!

3) På tron-stolens framsida kan dom två ormhuvuden fort ses som huvuden av två örnar. Profilen kan givetvis diskuteras, men visst kan figuren också illustrera/representera två fågel-hufvun. I så fall torde örn-näbben vara en klar kandidat.

4) Stolens vänstra framben är framträdande och format i en egendomlig stilart. Den har inlagt en dekor – efter mitten av tungan (”plymen”). Granskar man detaljerna i plymens (tungans) mittlinje ses en inlagd prägling som får formen av en svans hals. Nära plymens spets får halsen en markering – och liknar därmed ett smalt fågelhuvud - med långt, jämt spetsad näbb. Profilen framstår endast från figurens framsida.

---

Fortfarande nått som missar...?!

[Ragnfast]

Stolsryggens drakmotiv är ett s.k. iriskt koppel, vanligt på run- och bildstenar, snarlik den franka liljan som senare dyker upp i adelsvapen. Fåglarna lär vara korparna Hugin och Munin, försåvitt figuren inte föreställer någon annan än Oden.

[Sindre]

Bra inlägg Boreas, däremot vet jag inte om något kan vara mer än unikt, unik betyder ju att den är ensam i sitt slag.

Gangrade: Du kanske skall läsa vår tidigare diskussion om figuren. Med tanke på klädsel etc. så tror t.ex. jag att det snarare rör sig om Frigga. Men läs diskussionen själv vet jag.

[gangrade]

Gangrade: Du kanske skall läsa vår tidigare diskussion om figuren. Med tanke på klädsel etc. så tror t.ex. jag att det snarare rör sig om Frigga. Men läs diskussionen själv vet jag.

Fast Ragnfast va? 

[Boreas]

Sindre,
Unikt er bra. Men, det här är också en enastående grad av relevans...

Buktande ormar, i olika former och varierande kontexter, är givetvis känd från ett antal av antikens dekorationer. Bland schackpjäserna i elfenben från Lewis Islands hittar man en annan miniatyr av en vikingatida kungatron med exakt samma huvud-motiv (se ovan). Endera guldgubbar ger ytterligare pekpinnar;

# Från Ektorp kan man se samma typ ”asynja”. Också här är pärlorna tungt markerade. Fyra sirliga pärlband omger majestetens barm. Skulder är också här er öppet, igen som en tydlig hov (”hästsko”) tar form ikring personens liv (”torso”). Se fig. 7, nedanstående link.Det törs framstå att det här rör sej om en kvinnlig majestet.

# Från Hauge i Rogaland i figur 8 kan man se ett antal guldbleck med samma motiv pärlbandsdekor i fotsida kappor och schal, jämte förkläden med tungor och symbolvapen med plymer.

http://fornvannen.se/pdf/1980talet/1989_015.pdf

# Liknande pärlrader ses på, i eller inuti symboldjur. Även våra mest berömda guldfynd präglas av pärlor och pärlräckor, i knutar, vrån, vågor och band; http://wadbring.com/historia/undersidor/mone.htm

[Boreas]

#Tronstolen – revers;

Ryggmotivet kan givetvis förstås som tronans symbolska grundlag, vilket torde relflektera en kvinessens av tronstolens (regentens/regimens/lagordningens?) kulturhistoriska legitimitet. Här finns paralleller till manliga såväl som kvinnor med ”dubbel-ormar”. Bildstenen från Smiss är ju ett tydligt exempel. I medeltida mytologi är orm och örn ofta förbundna. Tärnor och svanar är också välkända från Eurasias mytologier och sägner.

1. Ormar
Enligt eddorna har Midgarsormen och Laxormen varit den maskulina vs. den feminina variant av den ”orm-dyrkan” man bedrivit i Nord-Europa från hellristningarnas dagar - ända ner till Gunderup-kärlens, Gotland-stenarna och Lejre-kungarnas dagar…

Grip-motivet kan förstås som uttrykk för det folk denna tron tilhör –och vad dets besittare förmår att fatta, gripa och be-gripa. Ormarna står tradisjonellt för så vel vilja som visdom. Som ryggsymbol kan ormar och knutna vågor stå för forntidens ”vågor” –  medan tronstolens framsida representerar tradisjonens resultat - alltså den regent/regina (”gode”) som fortfarande regerade innan Danmark invaderades och Lejre brandskattades. Dom hedna majesteternas grundfilosofi har alltså varit att vakta och skydda efter ideal som vidsyn, vilja och vet.

Orm-, våg- och lock-motiv representerar också ord som ”samvaro”, ”samband”,  ”sammanhang” – över hav som land. Under hovliga seremonier kom tronstolen att representera mötes- och smeltpunkt nummer ett, där manligt och kvinnligt, folkets forntid och nutid, jämte arv, miljö och egen förmåga ständigt fikk mötas för att landet som helhet skulle fortsätta kultivera sin historia, enligt arvode och traditioner.

# Tronstol – front;

2. Tärnor
Kulturhistorisk representerar ”tärna” en titel man gav yngre kvinnor, som i brud-tärna, Lucia-tärnor, slotts-tärna och bal-tärnor. Som känning hör tärna/tärnor till våra äldsta namn och poetiska uttryck. Från medeltidens slott och drottningssäten känner man igen kammar-jungfru och bal-tärnor som besläktade termer. Tärnan förbinds också med mytologins (tär)nor-nor, vilka omtalas som ”asynjor”.  Dessa omtalas bl. a. som ”sex systrar”.

Idun och hennes sex systrar och tärnor, nornorna, er alla Odens döttrar – och som sådan kallad ”asynjor”. Idun förbinds med sex heliga guldäpplen, själv det sjunde. Folklegenden om dom ”Sju Systrar” baseras på ett fast uttryck för Odens sju ögostenar, dvs. döttrar.

I psaltaren 45-9 får vi definitionen på en hov- eller slotts-tärna;

”Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.”
http://sv.bibelsite.com/psalms/45-9.htm

3. Örnar
Örnen står naturligt-vis för den ”högre” eller ”högste” bland dessa luftiga idealer. Örnen som representant för en högre översikt/insikt, kunskap och (ålderns?) visdom tör vara gammal. Örnar och dubbelörnar pryder fortfarande både tronstolar och nationalemblem.

Tronstolens högsta del – skulderna – framträder alltså med naturliga symbol-bilder för ”översikt/kunskap”, ”bevakning/skydd” och allt annat ”högvärdigt”.  

I samklang med ormen kan örnen representera ett och samma drivande princip i kulturen; över teman som översyn/insikt, aktsamhet/flexibilitet och medvetenhet/närvaro – och allt vad där behövs för att känna forntiden, bevaka nutiden och i hopes utveckla framtiden. Kungliga motton tycks alltså ha gamla rötter i Lejre.

I mytologin förbinds örnen med såväl Idun som med hennes manliga komplementär innan det nordiska pantheon. Brage har också kallats Iduns bror. I övergången från ursprungsmyt till historisk tid (vikingatid) har Brage också benämnts Bauge, Bolverk, Bodn.
http://da.wikipedia.org/wiki/Odin_stj%C3%A6ler_skjaldemj%C3%B8den

[Ragnfast]

Själv tänkte jag direkt Freja, jag menar, figurinen har väl t.om. två ögon?

Behöver i sig inte betyda att det inte är Oden; schamaner/trollkarlar förvärvar den egenheten att de får ett öga som ser mer än det andra. Enligt Castaned är det företrädelsevis det vänstra, som är det öga man laddar på solsträlarna i. Ett dagöga och ett natt öga således.

[Ragnfast]

Absolut! Den är ju helt fantastisk.

En annan hypotes skulle vara att även Odens fru kan ha associerats till kråkfåglar i södra skandinavien?

Men ja, förbryllad blir man. Det kanske är falkar?

Annars har vi den keltiska (iriska) stridsgudinnnan Babdh Chata, som har kråkan som attribut. Hon delar för övrigt attribut ovh funktion med såväl Oden som Freyja. Eller tvärtom, eftersom det keltiska pantheonet är äldre, eller ursprungligare än det nordiska.

[Ragnfast]

Det behöver inte automatiskt vara korpar så fort det är fåglar. I fornnordisk religion förekommer andra fåglar såsom örnar (Tjatse, Hräsvelg), falkar (Freja) hökar (Väderfölne) och tuppar (Viðofnir). Att de är två är nog signifikant, men vi får nog betrakta att vi inte vet tillräckligt mycket om de andra gudarnas relation till fåglar. Freja har ju som sagt en falkhamn, men hade hon en närmare relation till fågelsläktet? Lånade Frigga Hugin och Munin då Oden var ute på vandring?

Dessa båda symboliserar ju olika sidor av guden själv. Inte bara Oden är tregestaltad om vi tänker efter; Tor har sina två bockar och Freyja sina två kattor (lodjur). Tyvärr har vi förlorat namnen på de sistnämnda, precis som på den falk som sitter på Hräsvälgs hudud, men jag tror att vi kan utgå ifrån att dessa är aspekter av själva gudomen. Ytterligare något från eller gemensamt med kelterna.

[Boreas]

I Snorres version av Velund Smed och Hervor Alvit beskrivs Veland i ”örnham” och Hervor som ”flygande” – tack vare hennes ”magiska ring”. I NV-Europa har man - under Asarnas tid - haft kvinnliga herskare för högre kunskap och kultur. Några av de namn de burit er Gunlòd, Idun och Hervor, - den sista en möjlig parallell til romernas Hera.

http://no.wikipedia.org/wiki/Hervor
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/7c/Hera_Prometheus_Cdm_Paris_542.jpg

Följande koppling mellan Veland/Hervor och gotländska bildmotiv knyts till örn-motivet;
http://no.wikipedia.org/wiki/Fil:V%C3%B6lund_on_ardre_01.png

I Finland förbinds mytologins örn till smeden Seppo Ilmarinen, men främst till Maja Ilmatar, som skapade världen från örnen Kokko’s två egg. Seppo och Maja uppträder också som regenter (kuningas/kuningatar). I såfall kan personen i tronstolen kallas Idun – efter väst-skandinavisk tradition - eller Maja Ilmatar, enligt den östliga folklor. Andra kungliga och guddomliga ørnar: http://www.theoi.com/Ther/AetosDios.html

Tronstolen borde alltså tillhöra en av forntidens förstadamer; och den gestalt som beskrivs i legenden om Hervor, respektive sagorna om Hera, Gunlòd, Maja eller Idun.
 http://en.wikipedia.org/wiki/I%C3%B0unn

4. Svanen
I gamla dagar kom barnen med storken. Innan dess kom dom med svanen. I Östersjöns norra del träder svanen fram specielt blant alla fågel-motiv från stenåldern, som ett eggläggande fruktbarhets-symbol – alltså - ”modersideal”. Två svanar sägs bada i Mimers brunn. Balders fru och Iduns ”syster”, Nanna, sägs ha haft svanen som symbol. I Volundarkvida blir Velands och hans två bröder sammanförd med tre valkyrier. Slagfinns konsortia kallas ”Svan-hvit”.

I Kalevala kallas denna gestalt ”Youtsen” (Svanen) – med tillnamnet ”Suomatar”. och framstår som modersideal. ”Suometar” kan förstås som ”Landsmoder”, medan Maja Ilmatar framstår som kvinnlig regent och kulturperson. Därför er Idun/Maja-rollen en drottnings  - som ideal, regent och värn för rikets kvinnor och "all deras sysslan". Örnen är alltså tärnorna och svanens stora vän, värnare och stöd. En liknande allians finns också mellan asynjorna Idun och Nanna.

http://oaks.nvg.org/norse-mythology.html

# Huvudmotiv; Regent eller Regina?

1. Huvudbonaden liknar en gammaldags kvinnomössa. (”kysa”?).
http://en.wikipedia.org/wiki/Snood_%28headgear%29I
2. Pannband – möjligen med plym i mitten (tiara-motiv).
3. Från nacken och över/inn i munnen går troligtvis ett pärlband. Näsan tycks skadad.
---
4. Halsring; halssmycke, troligen pärlband nummer 2.
5. Lång klänning; sluten under hakan, fronten öppen under halsen.
6. Skulderschal – följande klänningens öppning; se inlagd legering.
   Schal och kappa har därmed en parallell, hovformad fasad.
   Övre hälften av hoven formar också en kupol.
6. Inuti detta hov – under kupolen - vilar fyra band barockpärlor (rad 3-6), horisontala.
7. Lång, sid klänning draperar figurens front.
8. Fotsitt, rektangulärt förklede.
9. En lång, i bredden växande ränna är inpräglad i bonadens mittlinje. Inuti ligger en   prägling till, vars rektangulära karmar, vilka omgärdar en räcka på 22 skilda pärlor; (10+10 vertikalt, 1+1 horisontalt)
 

[Ragnfast]

Jo men Herulen vi kan knappast göra anspråk på att kunna tolka alla attribut så om dom är frånvarande eller närvarande har vi riktigt svårt att bedömma. Attribut glöms eller ändras.

Jag kan inte säga att du har fel gällande avsikten att vara hemlighetsfull, men jag anser att detta argument ibland tas till för att problematisera som en förklaring till att vi inte begriper.  I vilket fall så kan vi utesluta att det alltid var så, och vi kan inte göra det så enkelt för oss att säga att det var så i de fall vi inte förstår avbildningen.


Jag vet inte vilka mer attribut du hittar i figuren och hur du kopplar dom till Oden...

Jo talet två är signifikant för just Oden, som också kallas den andre. Enligt utharken blir den nionde runan naud, "nödtvång", thurs är den andra runan, isjättarnas, den andra sidans runa. Nio nätter hängde Oden i trädet. Två gånger nio är arton, också ett av Odens tal, hästrunan Eoh. Därför säger man "det var som sjutton", för man ska ju inte tala om trollen. Jag vet ingen annan gudom som är så starkt förknippad med talet två.