Författare Ämne: Runstenar som kenotafer och epitafier  (läst 2466 gånger)

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
Runstenar som kenotafer och epitafier
« skrivet: november 10, 2009, 12:35 »
Vi känner  väl alla till det stora antal runstenar som påträffats i och kring medeltida kyrkor. Att detta torde tyda på en kontinuitet på platsen ifråga är väl de flesta överens om; det kan t.ex. vara så att man lagt kyrkan på den gamla tingsplatsen, att den släkt som byggt kyrkan vill markera det, ja det kan kanske t.o.m. vara så att stenen ifråga utgjort gudstjänstplats. Nu kom jag häromdagen att tänka på alla dessa fragment av sönderslagna stenar som påträffats och att dessa kunde vara ett slags epitafier över utslocknade ätter; man slog sönder stenen med flit. (Hade man gjort det för en fiende hade man troligtvis inte murat in dem i kyrkan.)

Känner ni till "yxmannen" från Fröjel? Han var begravd med en stor yxa, men det mest anmärkningsvärda var att han låg på en kluven bildsten, med fötterna på den ena delen och huvudet på den andra. Det slog att denne man kan ha varit den siste av sin ätt; man har ju i senare tider gjort likadant med adliga vapen.

Jag har skrivit några uppsatser i ämnet och ska försöka utveckla mitt resonemang längre fram. det här var en liten fundra s.a.s.

Ha det bäst! Ragnfast