Varför inte anordna, och underhålla, en speciell kyrkogård per län för våra förfäders ben som vi tvingas flytta på av olika skäl?
Där kan vi bygga de anläggningar vi anser passar, förvara ben så att de inte förfars osv. Vi kan också välja att bygga dösar, gånggrifter osv och göra det hela till en historisk ”levande” kyrkogård, en sorts genetisk kökkenmödding över Sveriges befolkning genom tiderna. Man kan till och med dela in kyrkogården i olika tidsepoker.
De vi gräver upp har redan fått sin ritual efter den religion de tillhörde och efter tidens seder och bruk. Varför upprepa det hela igen? Gräv upp, undersök, ta prover och dokumentera – och lägg ned dem i ”jorden” igen med full respekt för den döde.
”Jorden” kan alltså vara benhus, förvaringslådor/kistor av olika slag, luftkonditionerade eller ej. En gånggrift kan väl byggas på ett sådant sätt att dess klimat är lämpligt för att förvara ben? Stenåldersfolket lyckades ju hyggligt med det – och vi är väl inte sämre rent tekniskt?
Thomas