Författare Ämne: Mångkultur redan på stenåldern  (läst 26171 gånger)

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #20 skrivet: november 06, 2009, 12:33 »
I artikelingressen sägs "På Öland levde två kulturer sida vid sida under tusen år."
Hur får man ihop det till så lång tid? Det är väl max frågan om 400 år, typ. Eller tar man in stridsyxekulturen i sammanhanget och betraktar den som en fortsättning på trattbägarkulturen på Öland?

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #21 skrivet: november 06, 2009, 13:11 »
Tycker den moderna världen kan användas som jämförelse trots allt för att öppna ögonen för hur vi ska se på "mångkulturell" Födoval, begravningsätt med mera kan skifta kraftigt inom vad som i ett brett perspektiv ses som en kultur.  Något århundrade tillbaka var det stor skillnad i kustbons och inlandsbons födoval utan att vi gör någon större skillnad på kulturell tillhörighet då det är mer som förbinder än som skiljer.  Som hsu säger kan man inte utesluta att skillnader i keramik och gravsätt är yttringar inom en någorlunda enhetlig kultur.

Hur stort värde ska tillskrivas skillnader i kost, keramik och gravsätt emot de likheter som finns i den materiella kulturen samanräknat med det som inte lämnat spår?

Kanske ska man reservera sig för attt det handlar om olika subkulturer istället för om två skilda kulturer.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #22 skrivet: november 06, 2009, 14:21 »
Ser man sig runt i världen och tittar på olika stamfolk som finns idag, eller fanns till helt nyligen, så ser man att fenomenet med olika kulturer eller etniska grupper som bor nära varandra är väldigt vanligt. Vissa kan ha gemensamt språk men skild materiell kultur, andra kan ha olika språk men liknande materiell kultur. Men att olika relativt små, men väl avskilda grupper, bor grannar är inget ovanligt.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Åsa M L

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #23 skrivet: november 06, 2009, 16:02 »
I artikelingressen sägs "På Öland levde två kulturer sida vid sida under tusen år."
Hur får man ihop det till så lång tid? Det är väl max frågan om 400 år, typ. Eller tar man in stridsyxekulturen i sammanhanget och betraktar den som en fortsättning på trattbägarkulturen på Öland?

/Mats


Bra poäng Mats. Forskarna förutsätter här att 1. Gropkeramisk kultur fanns kvar på Öland till slutet av mellanneolitikum - vilket inte är helt säkerställt. 2. Att de som begravdes i megaliterna runt 3200 f.Kr. är samma grupp som runt 2800 f.Kr. uppbar stridsyxekulturen. Fast det senare är extra problematiskt då tidig STY inte finns på Öland, bara från mitten av den perioden och framåt. Det är troligen lite av ett glapp då det främst bara fanns GRK på Öland (och tidig GRK har många snarlika drag med sen TRB dessutom bara för att förvilla ytterligare). Sen är ju Öland inte isolerad - folk har åkt kors och tvärs och troligen är många lokaler inte helt permanenta bosättningar utan snarare säsongsbosättningar. Kopplingen till samtida boplatser i Småland och Blekinge och även Skåne är påtaglig.

Det var helt enkelt ganska komplext.  ;)

Utloggad KvonH

  • Novis
  • Antal inlägg: 1
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #24 skrivet: november 29, 2009, 15:28 »
Keramik är inte människor och trattbägarkeramik och gropkeramik ska därför inte ses som resultatet av två olika etniska grupper! Det är ju inte någon hemlighet att min uppfattning om det mellanneolitiska materialet skiljer sig markant från tolkningar som framförs i artiklar som dessa. En sak med de tolkningar som Lidén och Eriksson gör utifrån materialet är ju att de inte tar hänsyn till den hela bilden. De individer som är begravda i Resmo (TRB) har t.ex. visat sig ha en mer varierad och geografiskt spridd härkomst där många av dem inte är födda på Öland utan i andra delar av det svenska fastlandet (Elin Fornander har studerat strontiumisotoper på materialet). Jag tycker att det blir mindre fantastiskt att de individerna hade större värden av terrestrisk diet. Dessutom är dietresultaten väldigt varierade. Det är inte 100% marint på Köpingsvik och 100% terrestriskt i Resmo utan varierar inom grupperna och mellan individerna. Jag skulle kunna raljera ganska länge men egentligen så vet ju alla att det ofta är bra mycket mer komplext än vad som framställs.  ???

Utloggad Bägan

  • Novis
  • Antal inlägg: 7
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #25 skrivet: december 15, 2009, 10:21 »
Problem med konsekvenserna ?

Dagens forskare drar ofta nya slutsatser som utgår från äldre slutsatser, till konsekvenserna blir orimliga. Då ifrågasätter man gärna den sista slutsatsen i stället för de äldre slutsatserna, eftersom de ibland försvaras av sittande professor eller docenter, vilka man inte gärna sätter sig emot. Därför - gå tillbaka till grunden och ifråga sätt allting, tills pusselbitarna faller på plats.

Någon ordning får vi inte förrän vi inser att de forntida kulturerna INTE berörda hela befolkningen utan bara en liten andel. Detta urval framträder med fina smycken och vapen samt högar/rösen under bronsåldern, guld, silver och importföremål samt diverse typer av gravvårdar under järnåldern, gravhällar och sten-/tegelkyrkor under medeltiden. Inte förrän under se senaste seklerna har vanligt folk visat sig i det kvarvarande materialet, och fortfarande ofta i enkla föremål av förgängligt material. Vi ser inte 90% av befolkningen under 1600-talet, Vasatiden, medeltiden, järnåldern, bronsålder, eller ens under stenåldern

Med andra ord
1.) De neolitiska kulturerna berörde bara en liten andel av dåtidens befolkning. Om man fortfarande vill hävda motsatsen, kan det nämnas att exempelvis den gropkeramiska befolkningen på Gotland bara motsvarar en total befolkning på 20-40 individer. Om man tror att det var så, kan man hävda att kulturerna gällde för hela befolkningen, men om man tror att Gotland hade en större befolkning, innebär det att alla de övriga INTE hade en gropkeramisk kultur, utan snarare samma kultur som alla andra okända människor från neolitikums början till 1600-talet, vilka aldrig syns i materialet och bara använde förgängliga material.

2.) Det urval i samhället som upprätthöll de neolitiska kulturerna var någon form av stormannafamiljer, hövdingafamiljer eller aristokrater (eller vad vi vill kalla dem), som tillhörde det övre skiktet och upprätthöll ett stort kontaktnät.

3.) Keramik var knappast något som användes på vanliga gårdar, för i så fall skulle det ha funnits hundratals platser med keramik på Falbygden bland alla 203 gånggrifterna, men det finns bar en enda (!). Slutsats: Keramik hade särskilda uppgifter kopplade till ritualer och ceremonier, men definitivt inte till ett konkret boende.

4.) Alla analyser av ben från stenkammargravar förutsätter att de analyserats noga med C-14, eftersom de använts sporadiskt ända fram till järnåldern. Ett prov från ett enskilt ben kan därför tillhöra nästan vilken tid som helst.

Konsekvens: Vi måste ifrågasätta de gamla slutsatserna ("sanningarna") om de neolitiska kulturerna och våga och orka stå emot professorer och docenter som inte har förstått nödvändigheten av en fortsatt utveckling av de vetenskapliga teorierna. Om mina försök att hitta förklaringar som fungerar är riktiga eller inte får den framtida forskningen utvisa, men fram till dess vore jag tacksam för motargument.

Lasse Bägerfeldt

Utloggad Anders Strinnholm

  • Stammis
  • Antal inlägg: 145
    • Arkeologisk Museum UiS
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #26 skrivet: december 15, 2009, 13:41 »
Citera
3.) Keramik var knappast något som användes på vanliga gårdar, för i så fall skulle det ha funnits hundratals platser med keramik på Falbygden bland alla 203 gånggrifterna, men det finns bar en enda (!). Slutsats: Keramik hade särskilda uppgifter kopplade till ritualer och ceremonier, men definitivt inte till ett konkret boende.
Rätt skall vara rätt. Det är sant att det nästan inte alls har undersökts några boplatser i Falbygden men där detaljerade inventeringar och mindre undersökningar har gjorts finns det ett flertal lokaler med keramik. I Karleby exempelvis har jag varit med och inventerat och grävt ett antal (mins inte idag hur många) platser med TRB keramik.

Utloggad Bägan

  • Novis
  • Antal inlägg: 7
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #27 skrivet: december 15, 2009, 14:01 »
Fortfarande kvarstår faktum att keramik är extremt ovanligt. Ta senneolitikum eller bronsålder som andra exempel, eller varför inte järnålder eller medeltid. Var vi än letar finner vi att keramik omöjligen kan ha varit något allmänt på de svenska gårdarna och något vanligt i bygderna. Under medeltiden och 1500-talet hade många av de svenska hushållen ett enda eller några få kopparkittlar, som ibland kompletterades med en järngryta eller tälgstensgrytor etc, men ingenstans finner vi att keramikkärl var något vanligt. I städer och på de rika gårdarna kunde det förekomma en hel del keramik, men ute i stugorna verkar det som att det skulle dröja ända fram till krukväxternas och kaffekopparnas tid innan keramik blev vanligt.

Ännu mer sällsynta är malstenarna, vilket (för att gå vidare på en annan fråga) visar att spannmålsodlingen verkligen var så liten eller närmast obefintlig, som både pollenanalyserna och de äldsta krönikorna visar. Trots det ser man ofta påståenden om motsatsen. Våra förfäder i det mesta av norra Europa tycks nästan enbart ha levt på mjölk- och köttprodukter (vilket bland annat Julius Caesar hävdade), eftersom spannmål inte fungerar så bra i vårt klimat. Det skulle innebära att de var "animalianer" eller motsatsen till vegeterianer.

Frågan återstår, vad använde man de vackert dekorerade keramikkärlen till under forntiden, såväl neolitisk tid som andra tidsperioder, förutom vid ceremonier intill exempelvis megalitgravar eller som gravgåvor? De platser i Karleby där man påträffat keramikskärmor, vad har de haft för funktion?

Arkeologer är ofta benägna att kalla allting för "boplatser" så fort man hittar några djurben, keramikskärvor eller något annat som inte är grav eller depå, helt i Mats Malmers anda och enligt hans sätt att definiera en boplats på. Det är inte svårt att vara kritisk till en sådan indelning och uppfattning. Själv föreslog jag redan 1990 att alla sådana fyndplatser med okänd bakomliggande orsak skulle kallas "aktivitetsplats", för det är precis det som det handlar om. En eller flera personer har varit aktiva på platsen, men ingen vet vad de har gjort och varför. Fortsatta analyser av sådana platser kanske kan ge mer information, men de fyndplatser som finns i Karleby på Falbygden är vad jag vet bara en stor röra av spridda fynd och i en del fall stolphål från något som inte går att rekonstruera. Att kalla sådana fyndplatser för "boplatser" betraktar jag som både en feltolkning och en grov överdrift, eftersom det saknas klara och enstämmiga argument. Alltså är det bara en fri personlig gissning eller en spekulation, men definitivt inte en slutsats och påståendet har därmed ingenting med vetenskap att göra.

Lasse Bägerfeldt

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #28 skrivet: december 15, 2009, 14:39 »
Arkeologer är ofta benägna att kalla allting för "boplatser" så fort man hittar några djurben, keramikskärvor eller något annat som inte är grav eller depå, helt i Mats Malmers anda och enligt hans sätt att definiera en boplats på. Det är inte svårt att vara kritisk till en sådan indelning och uppfattning. Själv föreslog jag redan 1990 att alla sådana fyndplatser med okänd bakomliggande orsak skulle kallas "aktivitetsplats", för det är precis det som det handlar om.

Att kalla det för boplats är en registreringsteknisk fråga. Skulle vi börja ta upp en massa aktivitetsplatser i FMIS och i dagligt tal med icke-arkeologer så skulle de ställa sig ännu mer frågande till vad vi pysslar med än de gör idag. För att inte tala om att inte en enda sådan plats skulle tillåtas undersökas i t.ex. Halland då länsstyrelsen här vill att vi skall vara så icke-svävande som möjligt i våra benämningar/tolkningar som möjligt är.

Jag tycker att boplats (eller fyndplats) är en fullgod registreringsteknisk benämning. Sedan får en arkeologisk undersökning, om sådan blir aktuell, ge oss ytterligare fakta att basera en tolking på.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Bägan

  • Novis
  • Antal inlägg: 7
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #29 skrivet: december 15, 2009, 15:13 »
Jodå, en "Rest sten" är det oavsett om den ligger ner och en "Domarring" berättar ingenting om sin ursprungliga funktion. Inte heller vet vi vilka som ligger i "Kungshögarna". Jag håller med om att det bara är ord utan förpliktelser eller förklaringar, MEN dessvärre har långtifrån alla arkeologer förstått att "Boplats" inte heller betyder någonting annat än att det finns fynd där som inte tycks komma från en grav eller en depå. Om folk ifrågasätter det som dagens arkeologer håller på med, ser jag som ett positivt tecken, eftersom inte tillräckligt många arkeologer själva gör det. Vetenskap är väl ändå inte att dölja sanningar för kollegor och allmänheten, utan att visa upp dem. Ifall man då inte riktigt vet vad det är, ska man väl inte ljuga och påstå en massa saker som man vet är personliga gissningar. Länsstyrelsen har väl knappast någon vetorätt i dessa frågor. De är ju bara en myndighet. Benämningar är bara ord, men tolkningar är ju faktiskt en följd av en vetenskaplig slutledning, och om den brister har man tappat kontrollen och då försvinner snabbt allt förtroende.

"Fyndplats" är precis lika bra som "aktivitetsplats" för de säger varken mer eller mindre än vad det faktiskt handlar om. "Boplats" däremot är att jämföra med Kungshög, Domarring och Rest sten i de fall som de ligger ner.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #30 skrivet: december 15, 2009, 15:16 »
Citera
För att inte tala om att inte en enda sådan plats skulle tillåtas undersökas i t.ex. Halland då länsstyrelsen här vill att vi skall vara så icke-svävande som möjligt i våra benämningar/tolkningar som möjligt är.

hmmm... så det är motiverat att ljuga överdriva eller justera för att få tillstånd?  Vad händer sen i en vetenskaplig avrapportering, justerar man tillbaka till det vetenskapligt mer korrekta då eller fortsätter man att beskriva det som t.ex. boplats?

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #31 skrivet: december 15, 2009, 15:17 »
Länsstyrelsen har väl knappast någon vetorätt i dessa frågor. De är ju bara en myndighet.

jo de har absolut vetorätt när det kommer till att besluta om en fornlämning skall grävas bort eller ej och vem det är som skall göra jobbet.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #32 skrivet: december 15, 2009, 15:24 »
hmmm... så det är motiverat att ljuga överdriva eller justera för att få tillstånd?  Vad händer sen i en vetenskaplig avrapportering, justerar man tillbaka till det vetenskapligt mer korrekta då eller fortsätter man att beskriva det som t.ex. boplats?

Näe. Man tvingas konkretisera och motivera en tolkning. Anser man att det är en aktivitetsyta så tvingas man ange vilken form av aktivitet som ägt rum. Jag föreställer mig att vi kommer ifrån vissa väldigt vida slasktratt-tolkningar dit även "kultplats" kan räknas (såtillvida man inte kan beskriva kulten eller dess utövning så klart). Givetvis kan man då hävda motsatsen, att begreppet boplats reduceras till en slasktratt, och det kan ju till viss del stämma, men huslämningar är tillräckligt vanliga här för att vi skall kunna klara oss förbi det problemet med den antikvariska hedern i behåll.

Sedan får man väl hoppas att det finns tid att göra lite vetenskap av det hela också mot slutet. Men den möjligheten har ju minskat sedan de reviderade verkställighetsföreskrifterna trädde i kraft 1/1-08.

Nu är vi dock väldigt OT i förhållande till trådens ursprungliga tanke.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Bägan

  • Novis
  • Antal inlägg: 7
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #33 skrivet: december 15, 2009, 15:39 »
Vetenskaplig forskning har sina metodiska och teoretiska problem att hantera för att upprätthålla så mycket objektivitet som möjligt och för att underlätta källkritiska undersökningar så att man i framtiden ska kunna utföra justeringar och kompletteringar.

Arkeologiska utgrävningar och annan verksamhet, som är beroende och styrd av lagar och samhällsmässiga förpliktelser har sina egna problem. En fornlämning är och förblir en fornlämning, vad vi än kallar den och vilka fynd etc den än döljer.

Myndigheterna ansvarar för att lagar och regler efterlevs, medan arkeologer ansvarar för att den vetenskapliga forskningsmetodiken efterlevs. Ifall man har åsikter om hur lagarna efterlevs är det enbart en samhällsfråga, inte en vetenskaplig forskningsfråga. Jag vill inte diskutera samhällsfrågor, men gärna forskningsfrågor.

Aktivitetsyta = om man hittar minsta tänkbara fynd är det ett bevis på att minst en människa har varit på platsen och gjort något som medförde att det man hittade blev kvar på platsen. Alltså har en mänsklig aktivitet skett här. Att kalla en plats för aktivitetsyta behöver inte innebära att man måste förklara vilken aktivitet det var fråga om, eller hur många som var här, när de var här, eller vad de hade med sig etc. I så fall skulle ett sådant krav gälla allting och i så fall måste man även med begreppet boplats berätta allt om byggnader, antal boende, försörjning och boskap etc, vilket är en omöjlighet.

Huslämningar = ???
De bandkeramiska långhusen i hundratal är kända för att de fullständigt saknar spår efter ett konkret boende, alltså har de använts till något annat. Något liknande gäller de senneolitiska långhusen i Fosie, som dessutom är byggda enligt Gyllene snittets proportion. De som grävde här misstänkte att husen använts till något helt annat än allmänt boende. Slutsats: Ett hus kan användas till många saker och de hus vi hittar innebär inte nödvändigtvis att det förekommit ett boende, utan detta måste först bevisas innan vi kan påstå något sådant. Inte ens i medeltida byar hittar man spår efter hus ...

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #34 skrivet: december 15, 2009, 22:26 »
Varför hittar man inte spår efter hus?? ???, är det pga av att de förnyats genom åren och spåren av det gamla då försvunnit eller något annat?

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #35 skrivet: december 16, 2009, 07:57 »
F´låt, men jag kommer att sticka iväg och bli fullständigt OT nu.

En fornlämning är och förblir en fornlämning, vad vi än kallar den och vilka fynd etc den än döljer.

Aaaah. Ett annat av mina favoritproblem i den antikvariska delen av arkeologin. Det kan verka enkelt om man bara läser lagen (http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.HTM):
Citera
1 § Fasta fornlämningar är skyddade enligt denna lag.
   Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna
1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
3. kors och minnesvårdar,
4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,
7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,
8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.

   Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.
Men sedan kommer den praktiska tillämpningen. Då räcker det inte med at en lämning kvalar in utifrån ovan angivna kriterier utan då skall lämningen graderas/värderas för att få lite olika status. Alla vet att man inte kolar i mila längre annat än av samma anledning som man knackar flinta - i princip för att det är kul. Kolning görs numera i särskilda industrier. Ändå så kvalar inte en liggmila in som fornlämning...  Ett citat får exemplifiera detta (http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/fornsok/lamn3_4.pdf):

Citera
Eftersom fler och fler typer av lämningar har kommit att ingå i diskussionen om vad
som bör registreras i fornminnesregistret har en selektion gjorts inom vissa
lämningstyper. Detta innebär att alla kända fasta fornlämningar inte är registrerade i
fornminnesregistret. Selektionen har gjorts utifrån ett antal värderingskriterier så att
lämningstypen registrerats endast i de fall den klart uppfyllt något eller flera av dessa
värderingskriterier. De två mest grundläggande värderingskriterierna är
preparatsvärdet eller det vetenskapliga värdet och upplevelsevärdet eller det
pedagogiska/sociala värdet

Fortsättning följer
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #36 skrivet: december 16, 2009, 07:57 »
Fortsättning, mera OT:

Detta innebär att det finns lämningar som täcks av lagalydelsen men som ändå inte kvalar in som fast fornlämning pga rådande praxis. Istället finns då ett antal alternativa registreringsmöjligheter, där endast klassifikationen fast fornlämning ger ett fullgott lagskydd (http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/fornsok/anvisningar_anmalan_ver5_0.pdf):

Citera
Antikvarisk bedömning (obligatoriskt fält)
Här anges den antikvariska bedömningen av lämningen enligt rullista. Vid registrering i FMIS ska den praxis för antikvarisk bedömning som utvecklats vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar följas. Denna praxis redovisas för varje lämningstyp i Lämningstyplistan, som finns att ladda ned på http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/fornsok/lamn3_4.pdf.
Bevakningsobjekt anges då det vid okulär besiktning inte går att avgöra om lämningen utgör fast
fornlämning eller inte. Lämningen bör kontrolleras ytterligare, t.ex. före en exploatering. Värdet ska
användas restriktivt och då det används måste en motivering anges under Beskrivning.
Ej kulturhistorisk lämning anges för lämningstyperna Fornlämningsliknande bildning och
Fornlämningsliknande lämning.
Fast fornlämning anges för lämningar som är skyddade enligt Kulturminneslagen (KML). Observera
att värdet inte kan användas för helt undersökta och borttagna lämningar eller lämningar som är helt förstörda. Fast fornlämning får endast anges för lämning som kvarligger och där geometri bifogas.
Felmarginalen vid inmätning får inte överstiga +/-10 m.
Förstörd anges om lämningens upplevelse- och arkeologiska värde är helt borta och det bedöms som att inget skydd enligt Kulturminneslagen (KML) kan kvarstå. Värdet används endast för lämningar som är registrerade i FMIS sedan tidigare.
Undersökt och borttagen anges för lämningar som är arkeologiskt undersökta och helt borttagna.
Inget skydd enligt Kulturminneslagen (KML) kvarstår.
Uppgift om anges för de lämningar som endast är kända via kartmaterial, skriftlig eller muntlig källa.
Övrig kulturhistorisk lämning anges för kulturhistoriska lämningar som enligt rådande praxis inte
utgör fast fornlämning. Används även för sådana lämningstyper som vanligen inte betraktas som
”lämningar”, t.ex. Plats med tradition och Fyndsamling osv.

Problemet som nu råder är att det inte finns en samstämmighet mellan hur lämningar klassificerats. T.ex. så har röjningsröseområden som inventerats relativt sent kommit att registreras som fasta fornlämningar medan de som inventerats tidigt bara är övrig kulturhistorisk lämning (gäller t.ex. i de flesta fall i Västra götaland).

Ergo: enligt tillämpningen av lagen så är en fornlämning inte alltid en fornlämning.

Personligen tycker jag att det är bättre att allt klassas som fornlämning men att lst utifrån lokalt forskningsläge i fler fall väljer att släppa lämningar utan vidare undersökning. Då har vi i alla fall gjort en prövning. Idag kan man bygga vad fasen som helst på en plats som klassas som övrig kulturhistorisk lämning i ett län (men kanske inte i grannlänet).
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #37 skrivet: december 16, 2009, 08:24 »
Är det en omöjlig procedur att få till stånd en ändring av den antikvariska bedömningen? För t.ex. västra Götalands röjningsröseområden, så att de klassas på samma sätt som i andra län? Kan inte RAÄ peka med hela handen här längre?

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #38 skrivet: december 16, 2009, 08:52 »
Faktum förstärks, när arkeologer pratar om fornlämningar är det inte alltid fornlämningar han eller hon pratar om, och en boplats är en benämning som ofta men inte alltid innehåller spår av bebyggelse men inte alls nödvändigtvis är en plats där folk har bott...

Det kan knappast motverka frågeställningen "vad håller arkeloger på med?". Jag förstår arkeologens vardagsdilemma men samtidigt kan jag inte förstå att man kapitulerar och väljer att använda missvisande termer av registreingstekniska skäl. Rent spontant tycker jag att det ur registreringsynpunkt skulle funka enklare att benämna som "Fast fornlämning typ 5". Då det likväl krävs ingående kunskap för att förstå den registreringstekniska termen är det ju ingen mening med att använda ett ord med en vardaglig betydelse som dessutom lätt kan missförstås, dessutom måste det vara vetenskapligt värdefullt att minimera antalet missvisande benämningar.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Mångkultur redan på stenåldern
« Svar #39 skrivet: december 16, 2009, 09:32 »
Är det en omöjlig procedur att få till stånd en ändring av den antikvariska bedömningen? För t.ex. västra Götalands röjningsröseområden, så att de klassas på samma sätt som i andra län? Kan inte RAÄ peka med hela handen här längre?

Ingen aning. Men ett problem som man är medveten om är det i alla fall. Jag tror att det faller tillbaka på att varje enskild lämning kommer att behöva omvärderas. Men det kunde man passat på att göra i samband med digitaliseringen i en något högre utsträckning än man gjorde.

Fornlämningsregistret / FMIS är en aning problematiskt att använda som utgångspunkt för vetenskaplig verksamhet. Det är skapat för att undlätta samhällsplanering och handläggning.

-> Yngwe, jag tycker inte att det är en fråga om kapitulation, snarare är det en fråga om anpassning till lokala förutsättningar. Jag tror personligen att skillnaderna kommer att öka ju mer lokalt självstyre som tillåts, vilket ligger i linje med dagens politik.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/