Nja, markägaren har skyldighet att erbjuda staten att lösa in fyndet, men som jag förstår har de ingen skyldighet att göra det.
Jo, skyldighet till inlösen finns om det är fråga om ädla metaller och depåfynd, lagen är helt klar på den punkten. Betr. det som Yngwe är inne på här - det beror nog på varför arkeologerna är där, om det gäller en fast fornlämning eller inte. Om det är en fornlämning på marken (dvs. inte lösfynd) så är det inte ens fråga om hembud, då tillfaller allt staten.
Läs båda paragraferna:
3 § Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som
1. påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller
2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.
4 § Sådant fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.
Sådant fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han är dock skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud)
1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller
2. om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans.
Alltså: En lös upphittad stenyxa är ägarens. Ett löst mynt är också ägarens, men måste erbjudas staten. Detsamma gäller fyra stenyxor i en depå.
Fynd i en grav (= fast fornlämning) är statens.
Man kan notera anmälningsskyldigheten också:
5 § Den som påträffar ett fornfynd, som skall tillfalla eller hembjudas staten, skall snarast anmäla fornfyndet hos Riksantikvarieämbetet, länsstyrelse, länsmuseum eller polismyndighet. Fornfynd som hör till skeppsvrak kan anmälas även till kustbevakningen.
Upphittaren är skyldig att på begäran lämna ut fornfyndet mot kvitto samt uppge var, när och hur fornfyndet påträffades.
Är väl ganska klart som jag ser det.
/Mats