I Tikal tycker jag i och för sig att man lyckats rätt bra med att förena turismen med att skydda ruinerna och naturmiljön (bättre än i t ex Chichen Itza). Nu var jag där mer som fågelskådare än arkeolog och drev därför omkring en hel del utanför de utgrävda delarna, och man inser snart att arkeologerna knappt skrapat på ytan ens. Ruinhögarna verkar sträcka sig hur långt som helst åt alla håll, och Mirador är ju tydligen ännu mycket större.
En kul sak var att vi passerade flera gånger genom området där campen låg under utgrävningarna på 1950- och 60-talet och där hundratals människor då bodde (det fanns spelande manakiner där). Den var nästan lika övervuxen som mayaruinerna, det fanns dock naturligt nog inga riktigt gamla träd än.