Författare Ämne: Varg på vikinga/medeltid?  (läst 15986 gånger)

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
Varg på vikinga/medeltid?
« skrivet: oktober 24, 2009, 11:56 »
Min svågers hund blev tagen av vargen. Det fick mig att fundera lite om hur mycket varg det fanns på vikinga/medeltiden? Finns det uppgifter om det någonstans? Kanske i gamla skrifter eller äldre kyrkoböcker? För problem lär ju ha funnits även då med tamboskap och varg. Om man nu ska se det som ett probelm eller naturens gång. Lite nyfiken bara... :)
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #1 skrivet: oktober 24, 2009, 12:27 »
Min svågers hund blev tagen av vargen. Det fick mig att fundera lite om hur mycket varg det fanns på vikinga/medeltiden? Finns det uppgifter om det någonstans? Kanske i gamla skrifter eller äldre kyrkoböcker? För problem lär ju ha funnits även då med tamboskap och varg. Om man nu ska se det som ett probelm eller naturens gång. Lite nyfiken bara... :)

Tja... under vikingatiden så sade man inte ens ordet "varg" då denne var så hatad och fruktad - man använde synonymer istället.

"Varg i veum" var ett av de hårdaste straff man kunde få - fredlös.


Har även läst om att man under medeltid var skyldig att medverka vid vargjakt, att varje hushåll skulle hålla med vargnät.


...så lille ulven har alltid varit tämligen illa omtyckt. Är väl bara i storstan man gillar honom :)

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #2 skrivet: oktober 24, 2009, 16:03 »
Vi stoppar all eventuell diskussion om nutidens vargar och rovdjurspolitik redan här och håller diskussionen kring utgångsfrågan, dvs hur mycket varg fanns det på vikinga/medeltiden.

/Camilla - admin

Edit: Har i efterhand även tagit bort det inlägg som fanns.


« Senast ändrad: oktober 25, 2009, 11:17 av Varga »
När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #3 skrivet: oktober 24, 2009, 16:27 »
Känsligt ämne det där. Ber om ursäkt. Nå, är det någon som vet några skrifter där det handlar om vargar förr i tiden?
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #4 skrivet: oktober 24, 2009, 16:38 »
Känsligt ämne det där. Ber om ursäkt. Nå, är det någon som vet några skrifter där det handlar om vargar förr i tiden?

Om skadedjur. Låter som om medeltidens åliggande konkret innebar att det fanns betydande mängder varg då.
http://runeberg.org/nfan/0609.html

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #5 skrivet: oktober 24, 2009, 17:06 »
Känsligt ämne det där. Ber om ursäkt. Nå, är det någon som vet några skrifter där det handlar om vargar förr i tiden?

Om skadedjur. Låter som om medeltidens åliggande konkret innebar att det fanns betydande mängder varg då.
http://runeberg.org/nfan/0609.html

Intressanta uppgifter. År 1888 sköt man bl.a. 24 vargar, 38 björnar och (hör och häpna) 103 016 kråkor! Vargen tillsammans med bland annat björn, lo, räv, järv och kråka, benämns här som "skadedjur". År 1888 dödades vargen endast i de tre nordligaste länen, vilket ju lär vara  Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. Verkar ju funnits en del vargar i alla fall, fastän kråkorna tydligen dominerat. Varg och Björn var de enda "skadedjuren" som var farliga för människan. Enligt texten gick det nog åt några husdjur som föda åt rovdjuren. Jag har aldrig mött varg, men haft björn i soptunnan.
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #6 skrivet: oktober 24, 2009, 17:21 »
I den här tråden finns uppgifter om hur många tamdjur som dödades av rovdjur i 17 län år 1829:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2655.0.html

Gunnar Brusewitz anger följande siffror för 17 län år 1829:

465 hästar 3108 nötkreatur 19104 får och getter och 2504 svin. (i "Björnjägare och Fjärilsmålare" s. 112).

Det visar att rovdjuren troligen var hyfsat vanliga fortfarande vid den här tiden. Siffrorna kan också tyda på att det var dåligt med bytesdjur i skogarna, p g a hårt jakttryck, och att rovdjuren därför sökte sig till människans tamdjur. Dessutom var ju tamdjuren lättare att fånga.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #7 skrivet: oktober 24, 2009, 17:29 »
Redan Västgötalagen säger "Alla, som i Västergötland bo, ingen undantagen, skola bygga varggård eller hålla vargnät".   De efterföljande landslagarna innehåller liknande uppgifter.

Säkert har de som levt på marginalen sett ett stort hot i vargen, att bli av med en stor del av sin boskap kunde säkert resultera i katastrof. Kanske är en ko en mycket stor del av den boskap man har då?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #8 skrivet: oktober 24, 2009, 17:46 »
I den här tråden finns uppgifter om hur många tamdjur som dödades av rovdjur i 17 län år 1829:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2655.0.html

Gunnar Brusewitz anger följande siffror för 17 län år 1829:

465 hästar 3108 nötkreatur 19104 får och getter och 2504 svin. (i "Björnjägare och Fjärilsmålare" s. 112).

Det visar att rovdjuren troligen var hyfsat vanliga fortfarande vid den här tiden. Siffrorna kan också tyda på att det var dåligt med bytesdjur i skogarna, p g a hårt jakttryck, och att rovdjuren därför sökte sig till människans tamdjur. Dessutom var ju tamdjuren lättare att fånga.



Man kan inte resonera så enkelt.

 Om födan var slut i skogen skulle helt säkert den medeltida vargen attackera tamdjur. Men om tillgången på föda var mycket god i skogen skulle det resultera i stora valpkullar vilket troligen också resulterat i att vargen tog tamdjur. I digerdödens spår skulle det omvända kunna ha hänt.  Gårdar vars befolkning dött kan ha lämnat massor med boskap vind för våg som blivit lätt byte för vargen med stora kullar som följd, vilket när boskapen tagit slut inneburit att skogens vilt belastats hårt av stora vargpopulationer. 

Inte heller kan man säga att tamdjur är lättare att fånga, risken att bli dödad av människan är kanske uppenbar även för vargen. Medeltida kor och får har dessutom säkert haft betydligt bättre skyddsinstinkter än dagens kött och mjölkmaximerade kreatur.

Det som är intressant tycker jag är om det fanns herdar under medeltid som bevakade djuren. Min uppfattning är att vi saknar detta i Skandinavien, men jag kan ha helt fel...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #9 skrivet: oktober 24, 2009, 17:52 »
I den här tråden finns uppgifter om hur många tamdjur som dödades av rovdjur i 17 län år 1829:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2655.0.html

Gunnar Brusewitz anger följande siffror för 17 län år 1829:

465 hästar 3108 nötkreatur 19104 får och getter och 2504 svin. (i "Björnjägare och Fjärilsmålare" s. 112).

Det visar att rovdjuren troligen var hyfsat vanliga fortfarande vid den här tiden. Siffrorna kan också tyda på att det var dåligt med bytesdjur i skogarna, p g a hårt jakttryck, och att rovdjuren därför sökte sig till människans tamdjur. Dessutom var ju tamdjuren lättare att fånga.



Man kan inte resonera så enkelt.

 Om födan var slut i skogen skulle helt säkert den medeltida vargen attackera tamdjur. Men om tillgången på föda var mycket god i skogen skulle det resultera i stora valpkullar vilket troligen också resulterat i att vargen tog tamdjur. I digerdödens spår skulle det omvända kunna ha hänt.  Gårdar vars befolkning dött kan ha lämnat massor med boskap vind för våg som blivit lätt byte för vargen med stora kullar som följd, vilket när boskapen tagit slut inneburit att skogens vilt belastats hårt av stora vargpopulationer. 

Inte heller kan man säga att tamdjur är lättare att fånga, risken att bli dödad av människan är kanske uppenbar även för vargen. Medeltida kor och får har dessutom säkert haft betydligt bättre skyddsinstinkter än dagens kött och mjölkmaximerade kreatur.

Det som är intressant tycker jag är om det fanns herdar under medeltid som bevakade djuren. Min uppfattning är att vi saknar detta i Skandinavien, men jag kan ha helt fel...

Inte fel, om vi använde oss av herdehundar (på rätt sätt) här så hade vi i stort sett inga problem med varg. Eller björn.

Vad gäller brist på bytesdjur så läste jag att älgen varit fridlyst i början på seklet vilket tyder på en väldigt hård jakt. Det borde innebära att jakten varit hård tidigare = lite mat åt varg.
Tänkte även på det du sa om tomma gårdar, under de stora krigen så stod ju mer eller mindre varannan gård tom.

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #10 skrivet: oktober 24, 2009, 17:58 »
Det som är intressant tycker jag är om det fanns herdar under medeltid som bevakade djuren. Min uppfattning är att vi saknar detta i Skandinavien, men jag kan ha helt fel...

Om man ser på fäbodarna så fanns ju "herdar", fäbodflickor och fäbodpojkar. De gick ute i skogarna och vallade djuren. Ofta hade de med sig både näverlur eller kohorn och yxa för att skrämma och skydda sig mot rovdjuren. Fäbodarna kom ju i slutet av vikingatiden här i landet (om jag minns rätt) så herdar av olika slag fanns säkerligen.
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #11 skrivet: oktober 24, 2009, 18:12 »
Min uppfattning är att man lät djuren gå fritt men samlade ihop dom vid kvällen, då ropade  man in dom. Har jag fel? Just att man använde flickor och pojkar tycker jag tyder på att uppgiften varit mer att spåra och fösa hem än att försvara. 

Skulle horn och lurar skrämma varg? Det funkar väl knappast mer än initialt i ett överaskningsmoment.  En stor kraftig hund hade jag föredragit som skydd.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #12 skrivet: oktober 24, 2009, 18:56 »


Man kan inte resonera så enkelt.

 Om födan var slut i skogen skulle helt säkert den medeltida vargen attackera tamdjur. Men om tillgången på föda var mycket god i skogen skulle det resultera i stora valpkullar vilket troligen också resulterat i att vargen tog tamdjur. I digerdödens spår skulle det omvända kunna ha hänt.  Gårdar vars befolkning dött kan ha lämnat massor med boskap vind för våg som blivit lätt byte för vargen med stora kullar som följd, vilket när boskapen tagit slut inneburit att skogens vilt belastats hårt av stora vargpopulationer. 

Faktum är att viltet i skogarna  i vissa delar av landet hade börjat minska vid den tid jag nämnde p g a att jakt på djur som t ex rådjur hade släppts fri för allmogen. Denna jakt kom ju till slut att leda till att älg och rådjur nästan helt försvann. Det gjorde säkert att rovdjuren i större omfattning började jaga människans boskap.

Men även naturliga variationer i vilttillgången kan ju ha påverkat vargarnas beteende.

Inte heller kan man säga att tamdjur är lättare att fånga, risken att bli dödad av människan är kanske uppenbar även för vargen. Medeltida kor och får har dessutom säkert haft betydligt bättre skyddsinstinkter än dagens kött och mjölkmaximerade kreatur.

Får var nog lättare att fånga än många vilda djur även på den tiden. Däremot kunde nog kor vara knepiga ibland eftersom de ibland ställde sig i en cirkel med hornen utåt och försvarade sig. Men trots allt visar ju den ovan nämnda statistiken att en hel del tamdjur faktiskt blev dödade.

Det som är intressant tycker jag är om det fanns herdar under medeltid som bevakade djuren. Min uppfattning är att vi saknar detta i Skandinavien, men jag kan ha helt fel...

Åtminstone senare i tiden fanns det ju vallhjon som följde djuren ut i skogen. Som en parentes kan man ju nämna att det på många ställen var flickor som fick tjäna som vallpigor eftersom man inte ville utsätta pojkarna för frestelser när de levde ensamma med djuren.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #13 skrivet: oktober 24, 2009, 18:58 »
Min uppfattning är att man lät djuren gå fritt men samlade ihop dom vid kvällen, då ropade  man in dom. Har jag fel? Just att man använde flickor och pojkar tycker jag tyder på att uppgiften varit mer att spåra och fösa hem än att försvara. 

Skulle horn och lurar skrämma varg? Det funkar väl knappast mer än initialt i ett överaskningsmoment.  En stor kraftig hund hade jag föredragit som skydd.

Vargar är i normalfall ganska skygga djur. Särskilt om de vid något tillfälle blivit jagade.

Sedan kan ju förvisso deras beteende variera beroende på omständigheterna. Vargen är ju en varelse med ett relativt komplext beteendemönster
.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #14 skrivet: oktober 24, 2009, 21:08 »
Citera
Faktum är att viltet i skogarna  i vissa delar av landet hade börjat minska vid den tid jag nämnde p g a att jakt på djur som t ex rådjur hade släppts fri för allmogen. Denna jakt kom ju till slut att leda till att älg och rådjur nästan helt försvann. Det gjorde säkert att rovdjuren i större omfattning började jaga människans boskap.

Har vi någon säker statistik för detta? Jag tyar risken att göra en jämförelse med dagens läge, den upplevda och den reella vilttillgången skiljer sig ofta avsevärt åt.

Citera
Får var nog lättare att fånga än många vilda djur även på den tiden

gäller det även om fåren vaktas av människan?  Jag skulle inte vara tvärsäker på att ett lamm har sämre överlevnadschanser än ett rådjurskid om man ser till risken att bli uppäten. Tvärtom...

Citera
Åtminstone senare i tiden fanns det ju vallhjon som följde djuren ut i skogen. Som en parentes kan man ju nämna att det på många ställen var flickor som fick tjäna som vallpigor eftersom man inte ville utsätta pojkarna för frestelser när de levde ensamma med djuren


Då är det ju intressant att se om det finns nedteckningar av konfrontationer vallhjon och rovdjur. Med tanke på rovdjurens vanlighet borde det ha varit relativt vanligt att det uppstod konfrontation.

Citera
Vargar är i normalfall ganska skygga djur. Särskilt om de vid något tillfälle blivit jagade.
  Helt riktigt, men en flicka med näverlur kan knappast utgöra ett större hot mot vargar som jagar får eller kor.  Inom några sekunder är hon frånsprungen av både jägare och villebråd...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #15 skrivet: oktober 24, 2009, 21:51 »
Det som är intressant tycker jag är om det fanns herdar under medeltid som bevakade djuren. Min uppfattning är att vi saknar detta i Skandinavien, men jag kan ha helt fel...

Vill minnas att herdar omnämns i isländska sagor. Den jag tänker på kan dock vara av senare datum. På island finns det inte många rovdjur, och om det landade en isbjörn så var den säkert inte ett dugg skrämd av en enskild herde.
/S
Qui tacet, consentit

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #16 skrivet: oktober 24, 2009, 21:52 »

Har vi någon säker statistik för detta? Jag tyar risken att göra en jämförelse med dagens läge, den upplevda och den reella vilttillgången skiljer sig ofta avsevärt åt.

Statistiken var väl som den var på 1820-talet men man stöter på dessa uppgifter i många böcker om jakt och jakthistoria. Även skogsfågel, bäver, kronhjort och annat vilt minskade drastiskt tills man började komma underfund med problemet och reglera jakten.

gäller det även om fåren vaktas av människan?  Jag skulle inte vara tvärsäker på att ett lamm har sämre överlevnadschanser än ett rådjurskid om man ser till risken att bli uppäten. Tvärtom...

När det gäller vuxna djur så har rådjuret större chans, det är snabbare och rör sig bättre i terrängen. Väldigt unga rådjurskid kan ju förstås vara relativt lätta att fånga, ifall vargen upptäcker dem. Men de är i princip luktlösa och deras kamouflageteckning är väldigt effektiv. Ser man på ett svartvitt foto så är det svårt att upptäcka ett rådjurskid i terrängen, och det är så vargen ser, den ser i svartvitt. Men även vi som ser i färg kan ha svårt nog att upptäcka dessa kid (när jag jobbade som inventerare höll jag två gånger på att nästan trampa på rådjurskid innan jag såg dem).

Angående fårs konfrontationer med vargar så får jag väl återge en liten lustig historia ur en bygdebok från Hyssna socken i Marks kommun, Västergötland:

Citera
I Långared hade de en bagge som var stor och stark och folkilsken. En dag kom en varg rusande för att ta ett får i flocken. Ägaren till gården åsåg händelsen och utbrast vid tanke på sin bagges styrka: "Jo, den kan du försöka ge dej på, så får du att göra." Men vargen knep just baggen, och sedan uppstod ett ordstäv om detta: "Jo, den kan du försöka ta, sa långaredsbonden, då vargen tog baggen."
Ur: Johansson, Hugo, 1951: Hyssna. En socken i Mark.


Då är det ju intressant att se om det finns nedteckningar av konfrontationer vallhjon och rovdjur. Med tanke på rovdjurens vanlighet borde det ha varit relativt vanligt att det uppstod konfrontation.

Jag har läst sådana berättelser för länge sedan om vallhjon som chasat iväg vargar. Men just nu kommer jag inte ihåg exakt var. Men jag skall försöka leta.

  Helt riktigt, men en flicka med näverlur kan knappast utgöra ett större hot mot vargar som jagar får eller kor.  Inom några sekunder är hon frånsprungen av både jägare och villebråd...

Förmodligen var väl inte alltid de här flickorna så väldigt effektiva som vaktare. Däremot är ju vargen ibland känslig för höga och obehagliga ljud, ett faktum som man använde sig av vid vargskall då man bl a rasslade med vargskallror, vilka avger ett förvånansvärt högt ljud.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #17 skrivet: oktober 24, 2009, 22:32 »
Hittade en liten uppgift på nätet om vallhjon:

Citera
Ända intill mitten av förra århundradet var vargen ett gissel och ett plågoris, särskilt för den fattiga allmogen i skogsbyggnaderna. Här i norra Östergötland fanns det gott om dem ända till omkring 1850. Ännu så sent som på 1840-talet måste en vallgosse eller vallflicka följa boskapen på dess betesgång på skogarna. Som regel var det barn som hade denna uppgift och t.o.m. i lagspråket nämndes de vallhjon. Deras uppdrag var att skydda djuren genom att skrämma vargarna. Att de själva var rädda togs inte så stor hänsyn till.
http://www2.finspong.se/1900/Forening/arskronika/1976/varg.htm

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #18 skrivet: oktober 24, 2009, 23:39 »
Min uppfattning är att man lät djuren gå fritt men samlade ihop dom vid kvällen, då ropade  man in dom. Har jag fel? Just att man använde flickor och pojkar tycker jag tyder på att uppgiften varit mer att spåra och fösa hem än att försvara.  

Skulle horn och lurar skrämma varg? Det funkar väl knappast mer än initialt i ett överaskningsmoment.  En stor kraftig hund hade jag föredragit som skydd.

En fäbod kan sköta sina djurs utevistelse lite olika. Antingen släpper man ut djuren så de får ströva lite hur de vill för att sedan "Kula" (en hög ropsång), eller blåsa i kohorn in dem på kvällen. Eller så är man med dem ute i skogen och ser till att inga rovdjur kommer nära. Både lurar och horn kan skrämma iväg både björn och varg. Men är de vana att vara vid människans boningar hjälper nog inte det.
Så här går livet till på en fäbod enligt Leksands fäbod Ljusbodarna: "Korna mjölkades morgon och kväll, under dagen vallades de på skogsbetena. Vallkullorna som skötte allt arbete, hade långa arbetsdagar. De fick stiga upp vid 5-tiden på morgonen och kunde gå till sängs först vid 22-23-tiden på kvällen. De turades om med att valla djuren i skogen och att ta hand om all färskmjölk, som skulle beredas till olika hållbara produkter. Grädden kärnades till smör, av mjölk med tillsats av löpe gjordes ost, vasslan efter osttillverkningen kokades till messmör".
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Varg på vikinga/medeltid?
« Svar #19 skrivet: oktober 24, 2009, 23:44 »
Den Skandinaviska vargen var ett rovdjur som var byggt för att kunna nedlägga älg, dom kunde bli rejält stora och tunga, rekordvikten (vill jag minnas) låg på ca 80 kilo. Dagens vargar i Sverige väger ungefär hälften. Dom är alltså små jämfört med vår gamla vargstam.

Storleken och tyngden på vår gamla, nu utdöda, varg tror jag är viktig att man har i minnet - samt att dessa vargar hade älgar på menyn.

Allt under älg är alltså att betrakta som ”smågodis” som det i princip bara var att gå och hämta när hungern satte in.

Ur vargens ögon sett så visste inte vargen vad som var tamboskap eller inte. Vargen såg villebråd. Vissa av dessa villebråd fanns i människors närhet vilket inte uppskattades. Vargen hade stor respekt för människor eftersom dom jagat varg sedan lång tid tillbaka – så vargen undvek de djur som var i människans närhet och lät dom, för det mesta, vara ifred.

Om det var en vallpojke, vallflicka eller en vuxen man som vaktade fåren, eller korna, spelade ingen roll för vargen, för honom var de människor - och dom undvek han – så långt det gick för hungern.

Björn anföll aldrig kvinnor, den anföll bara män – (enligt Samisk mytologi) – och kanske erfarenhet – men så sägs det än idag. Kanske har denna uppfattning även funnits hos oss? Om då är fallet så gick alltså en kvinna helt säker för björn - och det var bara varg hon behövde vara rädd för – men hon visste också att vargen är mer rädd för henne än tvärtom – vilket skapar trygghet. Vallpojkar och vuxna män hade alltså ”2 fiender”, både björn och varg. De kanske därmed ansågs vara mer utsatta – därför föredrog man vallflickor?

Thomas
Historia är färskvara.