Vilken spännande diskussion!
Och tyvärr alltför aktuell. Jag har läst de tänkvärda inläggen och det finns väl inte plats att svara på allt här.
Jag hade arbetat i 30 år på ett statligt museum när det beryktade Statens Museer för Världskultur bildades för snart 10 år sedan. Då vidtog en fullkomlig mardröm för mig och de flesta av mina kollegor. I stället för ett fungerande museum med tusentals unika föremål så skulle nu verksamheten inriktas på att göra museet till ett affärsdrivande företag. Museimännen och föremålen betraktades som ett nödvändigt ont. I stället prioriterades IT, marknadsföring och administration. Själv hade jag en mängd projekt på gång - utställning, ny bok, föreläsningar, artiklar mm - men allt sågades av den nya ledningen som ansåg att allt som uträttats tidigare var oprofessionellt. Jag var enfaldig nog att tro på en viss yttrandefrihet och vågade kommentera den nya världsordningen. Alla var förfärade över att föremålen inte betraktades som viktiga, utan i stället en professionell glänsande yta utan innehåll. Så småningom åkte inte bara jag ut, men även alla konservatorer och samlingsansvariga.
Denna historia är 10 år lång och innehåller många exempel på missbruk av makt, skattemedel och det sk humankapitalet som vi anställda kallades av de konsultfirmor som kallades in för att lösa kriserna.
Jag är nu glad att ha hunnit arbeta under så många år innan Katastrofen kom, och under sansade chefer som var angelägna om att tillvarata kompetens och arbetslust i st f att känna sig hotade.
Jag är inte galen om nu någon tror det, det finns massor av bevis i form av konsultrapporter, artiklar i media mm. Tyvärr vågar de anställda inte yttra sig offentligt eller ens tala med de Ansvariga. De enda som vågade var konservatorerna eftersom de visste att de ändå skulle få sparken.
Jag hade visserligen arbetat länge på detta museum, men det behöver inte betyda att man ryggar för nya idéer, tvärtom. Jag hade ofta radikala idéer om utställningar mm, vilket fick äldre konservativa kollegor att förfasa sig. Men med bra chefer kan man alltid genomföra idéer ändå.
Jag var under 30 år ansvarig även för klimat och magasin och lärde mig mycket av konservatorer på Historiska Museet. Jag lärde mig om klimat, RF och konservering och hur viktigt det är med klimatiserade magasin och montrar. Därför är det förfärligt att behöva se på när allt detta plötsligt saknar betydelse. Föremålen blir leksaker att stå till ledningens förfogande. Ingen har insyn i vad som nu pågår och samlingarna är utelämnade åt en myndighet som endast är intresserad av effekter och besökarantal.
Det finns säkert många andra orsaker till konflikter på museerna. I det fall jag här redovisar handlar det dock enbart om Makt och vad som händer när byråkrater utan någon som helst kunskap om ovärderliga föremål tillåts härja fritt. Med våra skattepengar.
Detta problem är så viktig eftersom det oxå är en demokratifråga.
Hoppas vi kan fortsätta diskussionen!