särskilt när man ser hur olika raserna är sinsemellan..
Visst kan det varit så att man tämjt vargar på flera platser, men det är inte på något sätt nödvändigt för att komma upp i det antal raser vi har idag.
Inom hundaveln går det relativt snabbt att åstadkomma förändringar genom selektiv avel. De hundraser vi har idag som är genetiskt avskiljda från varandra är alla relativt nya. Rastänkandet uppstod på 1800-talet och då började man avla genom stamböcker. Innan det så avlade man på hundar efter egenskaper, dvs duktiga jakthundar parades med andra duktiga jakthundar. Idag ser vi resterna av det här i den moderna hundaveln, ofta kommer en ras ur hundar som haft en viss typ av arbete inom ett visst geografiskt område.
Tar vi vinthundar som exempel så finns afghanhund (framavlad i europa ur den centralasiatiska tazin), saluki (mellanöstern, östra nordafrika), sloughi (nordafrika kring marocko) och azawakhen (nordafrika kring mali) som alla är raser som idag hålls åtskilda men historiskt sätt har haft samma jaktsätt i liknande miljöer och som även ser väldigt lika ut till utseendet.
Anledningen till att dessa hundar idag anses vara olika raser är att europerna som hittade dessa hundar i sina ursprungsområden bestämde att de var olika raser. Ursprungligen så gjorde det nog detsamma för jägaren om hundarna han parade härstammade från nordafrika och kallades sloughi på den lokala dialekten eller saluki (samma ord i grunden) bara den jagade bra. Tittar man dessutom på bilder från 1800-talet på dessa fyra raser så slås man av hur enormt lika i konstruktionen de var från början, nu för tiden finns det betydligt större skillnader.
Inser att jag kanske svävade ut lite här, men min poäng är att det tog troligen inte speciellt lång tid att få fram dugliga hundar i många olika variationer när man väl började avla målmässigt. Jag har också svårt att se att man vid senare tillfällen skulle ha blandat in varg i hundpopulationen när man väl fått hundar som presterade bra. Att blanda in varg förbättrar inte resultet av aveln, snarare tvärtom. Resultatet blir ofta en hund som är väldigt osäker i främmande miljöer och som har mycket svårare att kommunicera med sin förare (människa).
/Camilla