Det är inget argument att säga att de kanske skulle bli förstörda ändå, eftersom nedbrytningsprocessen i det enskilda fallet är en okänd faktor. Det finns ju trots allt metallfynd som överlevt i jorden sedan slutet på stenåldern och som säkert kan förväntas överleva ett tag till.
Nu måste jag dock tillægga att argumentet ær giltigt på sitt sætt. Først får jag sæga att det ær vetenskaplig metod man ær ute efter, precis som du sæger Micke. Anledningen till att man inte tillåter detektering av fornlæmningar av hobbyister ær fræmst p.g.a. att man inte kan få ut tillræcklig dokumentation.
Dock så har flera rapporter visat att nedbrytningen av arkeologiska føremål har accellererats under 1900- och 2000-talet bl.a. p.g.a. førsurning (metaller) och højd medeltemperatur (organiska føremål i tundraregioner). Att føremål kanske øverlever om någon plockar upp dem idag som skulle brutits ner totalt i framtiden kan man alltså anvænda som argument, men det som man ska tænka på ær att dessa føremål kommer att ha en bristande eller saknad dokumentation, d.v.s. avsaknad av kontext, och i framtiden medfør det avsaknad av proveniens, något man brottas med dagligen i t.ex. museums magasin.
Detta kan alltså medføra att en samling føremål som tillhør samma kontext (låt oss sæga en grav) behandlas som separata føremål, ibland kanske de till och med klassas som tillhørande olika kulturer. Forskningen blir på så sætt lidande, och vårt søkande efter "sanningen" blir en løgn.
Så jo, føremål blir lidande av att de ligger i jorden idag, de har bevarats bra tills nu, p.g.a. att de har haft bra bevaringsførhållanden, men i takt med att førsurningen økar, så bryts de ner.
Anledningen till att argumentet inte skall anvændas till annat æn att utføra fler forskningsgrævningar ær att forskningen blir lidande, och kan man inte utføra forskning på vårt kulturarv, så ær det inget kulturarv av værde.