Skellefteå kan ursprungligen vara ett samiskt ortnamn?
(Skellopta på 1200-talet) enl uppgift från sydsamiskans Syöldahte.
Vad skulle isåfall ” Syöldahte” kunna översättas till på svenska?
Bures xter !
De former som mej veterligen finns i dag på sydsamiska är
Skillehte och
Syöldete.
Syöldahte eller
Syöldate är umesamiska. (Så skrivs de, en viktig fråga är hur de uttalas....)
Övre delen av av älven kallas på lulesamiska
Sieldutjåkkå /Seldutjåhkå eller
Sieldutjokk. Dalen som älven rinner i heter
Sieldutvaggi. På lulesamiska finns flera jojkar om det övre området kring älven: ex.
Sieldut njuona, Seldutnjun(j)es, Suoldätnjuäna, Siuldat-njuonies. (Så skrivs de, en viktig fråga är hur de uttalas....)
Njuona, njuon(j)es, njuäna, njuonies betyder låg, avsmalnande utlöpare från ett fjäll eller berg; halvö; här betyder det också renbetesland, samlingsland. Renbeteslandet mellan Pite- och Skellefte-älven kallas alltså
Sieldut njuona osv.
Och betydelsen på svenska? -
-ehte-, -dete, - dahte, - date, -dat, -dut, -dät och
-ehpte, -itta, -et (se citat) är tydligen ändelser. Dessa ändelser kan beteckna väder-, föreförhållanden, ett område eller en plats som utmärks av särskilda egenskaper eller händelser. Denna ändelse är i dag på nordsamiska
-dat, på lulesamiska
-dahka och på sydsamiska -dahke. (Man bör hålla i minnet att några skarpa gränser mellan angränsande samiska dialekter inte finns. Har en misstanke om att uppdelningen i dag i samiska dialekter är alltför präglad av professorernas systematiseringslusta....)
Då är frågan: Vad betyder sydsamiska
Skill-, Skell- Syöl- ? Uttalet bör bara "Schill-,
Schell- och Schöl-". Ett sje-ljud (-k-et hörs alltså icke). Vad betyder luelsamiska
Siel- , Sel-, Suol-, Siul- ? - (Här kan uttalet av "si" vara ett sje-ljud - sje-ljud och s-ljud går förresten ofta över i varandra.)
Ja, se det vet jag icke. Men jag forskar vidare. Kanske det tillhör det paleo-europeiska substratet i samiska ? Ett stort problem är att bara förhålla sig till nedskrivna former och inte få höra uttalet ....
I vart fall torde det vara ovedersägligt att "Skellefte" har samiskt ursprung.
Rolf Hedquist, professor em i nordiska språk, säger bl.a. följande, se
http://villvattnet.se/rolf/?p=33:
"Namnet Skellefte är troligen samiskt. Övre delen av älven kallas på samiska Sieldutjokk. Staden heter på sydsamiska Skillehte, där h uttalas som en stark andningsstöt, en s.k. preaspiration. Likheten mellan dagens uttal i staden och det sydsamiska är frapperande."
"I äldre tid var skrivformen av Skellephte (1327), Skellitta eller Skellet. I dagligt tal säger man på dialekt fortfarande /schellet/; och i mera riksspråkligt tal är det /schellefte/, utan –å-uttal."Hedquist menar också:
"Eftersom det –å som nu hänger efter i den officiella stavningen inte har historiska rötter, utan är ett skrivarpåfund från 1700-talet, eftersom det historiskt har saknats –å i skrift, eftersom uttalet av befolkningen är utan –å, eftersom alla sammansättningar saknar –å (Skelleftehamn, Skellefteälven etc), är det högst rimligt att detta –å tas bort i den officiella skrivningen."MVH
Návdi