Att utgå ifrån nutiden

[Jasaw]

Vad som ”biologiskt” eller fysiskt behövs för att en människa ska klara sig har legat till grund för en hel del missuppfattningar om förhistoriska samhällen enligt mig. Jag återger här ett känt exempel från mayaforskningen. Under 70-talet hade ett antal forskare framkastat idén att människorna i de stora mayastäderna i det centrala mayaområdet saknade salt och därmed antagligen importerade salt i stora mängder ifrån de nordliga kusterna. Det fanns dock inte mycket belägg för denna centrum-periferi handel. Det hela var ett luftslott som enkelt sköts i sank av Joyce Marcus som i en artikel visade att dagens maya har en betydligt mer saltberikad kost än innan spanjorerna. Det var spanjorerna som införde mer salt i kosten och de tidigare forskarna hade grundat hela sin hypotes på ”sunt förnuft” hos dagens maya. Det visade sig att en vanligt förekommande palm hade all den salt som behövdes.

[Carl Thomas]

Sunt förnuft får man av erfarenhet.
Erfarenhet får man av brist på sunt förnuft.

Hela veddiskussionen tycker jag kommer sig av att dagens sunda förnuft inte accepterar den mängd ved som våra förfäder förbrukade årligen i sina hem. Siffrorna var för stora.

Först försökte man med olika argument få ned mängden kubikmeter till mer hanterliga tal. Sedan, när man förstod vilket oerhört arbete tidsmässigt det tog med veden, från rotstående träd via fällning, kvistning, kapning, släpning, båttransporter, kapning, klyvning, bärning, stapling, torkning – då förstod man att detta tog nästan all tid i anspråk under vissa delar av året – och då ville man lösa det med vedförsäljare,  transporter på isen, eller mindre antal kubikmeter, annan typ av ved,  trälar som gjorde jobbet – eller som nu – Sååå mycket eldade man nog inte…

Enligt min uppfattning så förstår man inte en verklighet som en gång fanns – och eftersom man inte förstår verkligheten - så förnekar man den - vilket är en enkel normal mänsklig reaktion.

I grunden blir det hela en fråga om människans basbehov av värme, ljus, varm mat och skydd mot insekter - som man argumenterar emot.
Man förnekar alltså hårdvarans behov. I detta fall behov av eld för värme, matlagning, ljus, osv. Veden, vill jag påstå, var minst lika viktig som mat. Fick man inte mat svalt man ihjäl ganska snabbt, hade man inte ved frös man ihjäl när vintern kom. Skillnaden mellan dem är enbart tid det tog att dö. Båda är fundamentala behov på vår breddgrad.

När det gäller trygghet, rädslor, religion osv då är vi inne på mjukvaran. Där kan vi inte använda vårt sunda förnuft av många olika skäl. Vi kan bara konstatera att våra förfäders uppfattningar stämmer inte alls med våra uppfattningar. Läs de gamla lagarna som ett exempel. Där ser man i alla fall ana vidden av skillnaden mellan deras sunda förnuft – och vårt sunda förnuft. Folkviljan skapade lagarna, dvs att ingen lag som inte folket accepterade överlevde någon längre tid = lagen innehöll i alla fall delar av dåtidens sunda förnuft. Gullade folket inte kungens lag slog folket ihjäl kungen. Den nya kungen såg nog säkert till att hans lagar accepterades av folket…

Vi måste alltså skilja på hårdvaran och dess behov - och mjukvaran. Hårdvaran blir i det närmaste självklar eftersom dess behov har även vi idag. Mjukvaran blir betydligt svårare och där stödjer jag Gorms resonemang.

Vi skall alltså inte gå genvägar genom att tro att våra förfäder eldade snålt = behovet av 20 kubikmeter årsved får inte upplevas som ett så stort tal av en icke vedeldande generation att man beslutar sig för att våra förfäder satt och frös i 1000 år…då idiotförklarar vi både dem och oss själva.

Thomas

[gangrade]

Hela veddiskussionen tycker jag kommer sig av att dagens sunda förnuft inte accepterar den mängd ved som våra förfäder förbrukade årligen i sina hem. Siffrorna var för stora.

Först försökte man med olika argument få ned mängden kubikmeter till mer hanterliga tal. Sedan, när man förstod vilket oerhört arbete tidsmässigt det tog med veden, från rotstående träd via fällning, kvistning, kapning, släpning, båttransporter, kapning, klyvning, bärning, stapling, torkning – då förstod man att detta tog nästan all tid i anspråk under vissa delar av året – och då ville man lösa det med vedförsäljare,  transporter på isen, eller mindre antal kubikmeter, annan typ av ved,  trälar som gjorde jobbet – eller som nu – Sååå mycket eldade man nog inte…

Enligt min uppfattning så förstår man inte en verklighet som en gång fanns – och eftersom man inte förstår verkligheten - så förnekar man den - vilket är en enkel normal mänsklig reaktion.

I grunden blir det hela en fråga om människans basbehov av värme, ljus, varm mat och skydd mot insekter - som man argumenterar emot.
Man förnekar alltså hårdvarans behov. I detta fall behov av eld för värme, matlagning, ljus, osv. Veden, vill jag påstå, var minst lika viktig som mat. Fick man inte mat svalt man ihjäl ganska snabbt, hade man inte ved frös man ihjäl när vintern kom. Skillnaden mellan dem är enbart tid det tog att dö. Båda är fundamentala behov på vår breddgrad.

...

Vi skall alltså inte gå genvägar genom att tro att våra förfäder eldade snålt = behovet av 20 kubikmeter årsved får inte upplevas som ett så stort tal av en icke vedeldande generation att man beslutar sig för att våra förfäder satt och frös i 1000 år…då idiotförklarar vi både dem och oss själva.

Hur många kubikmeter ved eldas idag i en igloo? Fryser de som bor i den? En annan fråga är väl var gränsen går för hur mycket mer man får ut för de extra timmar man lägger ner på vedinskaffandet. Det borde väl finnas en ekvation för hur mycket det får kosta i förhållande till hur mycket det smakar?
Sedan undrar jag om du inte är lite väl aggressiv mot de (oss) som ifrågasätter dina sanningar. Är inte ifrågasättandet en förutsättning för att diskussionen ska ta ett steg framåt, annars får man väl kalla det en föreläsning? Sen får man också acceptera att i fråga om tro kan man inte alltid vara överens.
Om man nu kan spika en siffra i t ex antal kubikmeter ved, då måste man ju också känna till alla parametrar. Så, under vilka förutsättningar går det åt t ex en viss mängd ved? Dels fysiska som t ex: hur många kubikmeter är det område som ska värmas upp, vilka andra värmekällor finns det, vilka är nedkylningsfaktorerna, hur mycket kläder bar man, m fl. Sedan finns det antagligen en del interna förutsättningar som t ex frågan om en trivseltemperatur.
Om man tar ett nomadiserande folk, hur mycket tid lägger de på att hugga och stapla ved? Fryser de eller är de idioter?

Stefan

[sjovik]

jodå det stämmer bra Gorm, vi kan visst luras att tro vi behöver mer mat för att tarmen suger. Men vi kan samtidigt säga att det har aldrig funnits ett bättre underlag att mäta var gränsen för svält går...

Vi (ffa SIDA och andra organisationer) vet mycket om svält, men det hjälper väl inte i resonemanget? Hur mycket visste de nomadiserande jägarna, eller vikingarna? Var de angelägna om att spara mat för framtida behov (kommande svältperioder), eller åt de tills de storknade när de hade möjlighet? Kan vi med vår rika erfarenhet tänka oss hur de tänkte?

...Det finns ganska stor kunskap inom detta område , socialstyrelsen rekomenderar t.ex. tre skivor bröd om dagen.

Om man alltså ser lite vidare än sitt eget perspektiv kan man alltså visst använda dagens norm för svält även i ett historiskt perspektiv. Detsamma måste gälla för kyla och rädsla!

Stor kunskap eller myt? De berömda brödskivorna härstammar från en kommersiell annonskampanj som Brödinstitutet bedrev under 1970-talet, och avsåg "6 -8 brödskivor om dagen". Hur socialstyrelsen kommit att förknippas med detta är ett intressant ämne för folklivsforskare. I dag kan vi dessutom konstatera att dr Annika Dahlqvist rekommenderar att vi bör avstå från bröd överhuvudtaget. När dagens kunskaper är så svajiga, hur ska vi då kunna applicera dem på förhållanden för tusentals år sedan, och tro att vi träffar rätt?

Vem är bäst på svältbedömning, en svensk eller en sudanes? Vem vet mest om värmehållning i bostäder, en holländare eller en grönländare?

[Mats Hansson]

Vi måste alltså skilja på hårdvaran och dess behov - och mjukvaran. Hårdvaran blir i det närmaste självklar eftersom dess behov har även vi idag. Mjukvaran blir betydligt svårare och där stödjer jag Gorms resonemang.

Jag som jobbat med hårdvarunära programmering i nästan hela mitt yrkesverksamma liv vet att skillnaden mellan hårdvara och mjukvara inte alltid är så solklar... 
Och när det gäller mänsklig hård-/mjukvara tror jag faktiskt att en läkare eller hjärnforskare skulle hålla med.

/Mats

[Yngwe]

Om inte dagens begrepp om svält, kyla och rädsla, globalt sett kan jämföras med forntidens måste ju alltså forntiden vara isolerad från nutiden.  Man svalt alltså på ett annat sätt på  tusentalet men sen hände något. Vi blev gnälliga och kinkiga och behövde mycket mer mat.  Men då frågar jag mig, när hände detta? Och hände det samtidigt över hela världen? Vad var det som triggade det?

Man kan ställa allting på ända och ifrågasätta det, vissa saker går inte att bevisa.

Men om man t.ex. ska ifrågasätta Thomas teori om vedmängd genom att säga att man inte brydde sig om att man frös då så frågar jag mig är det Thomas som ska bevisa att de frös likadant då som nu, eller är det den som säger emot som ska förklara varför han tror dom frös annorlunda? Vad säger vetenskapen om det?

Jag ser det som så att man visst ska se med öppna ögon, men att man inte ska jämföra grundläggande biologiska drivkrafter med musiksmak och religion och motsvarande. Det är vitt skilda saker. Och man ska nogrannt skilja på vad man strävar efter och vad man kan uthärda.

[Mats Hansson]

Som jag uppfattar det så är väl de grundläggande fysiologiska egenskaperna svält, kyla och rädsla ganska lika nu som då. Men sättet att tackla dem (och i vilken grad man tacklar dem) varierar mycket:
Över världen idag (och under dokumenterad historisk tid). Det är etnografi.
Och sannolikt då också under äldre tider. Vilket är arkeologi.

Att dra slutsatser från etnografin över till arkeologin är omdiskuterat men också omhuldat av vissa forskare.

/Mats

[Heimdahl]

En intressant frågeställning.
I studier av det förgångna är det naturligtvis helt nödvändigt att använda sig av analogier, både moderna och kända historiska - att parallellt med studier av äldre källmaterial också utgå från samtiden är en självklarhet. För att studera historisk geologi är det t.ex. nödvändigt att besitta kunskaper om moderna sedimentationsmiljöer. Problemet uppstår (och den spännande essensen av fornstudier synliggörs) när vi finner lämningar till vilka tillfredställande moderna analogier saknas, eller är ofullständiga, och vi tvingas till fristående gissningar och spekulationer.
Däremot ser jag stora problem med begreppet ”sunt förnuft” som stundom poppar upp här.
Det intressanta med vetenskap, som jag ser det, är att det är en metod som just förmår utmana det ”sunda förnuftet”, detta genom att visa att en hel del av det vi kallar kunskap grundat i sunt förnuft likväl kan vara falsk, och alltså grundat i osunt förnuft. Att i resonemang förlita sig på det man upplever som förnuftigt är sunt om man strävar efter att låta pröva detta förnuft vetenskapligt. Annars riskerar man måla in sig i alltför många oprövade a priorisatser, vilket alltså är osunt. Visst kan det som Leif kallar ”personliga erfarenheter” vara av värde i den vetenskapliga förståelseprocessen, men även denna erfarenhet måste prövas vetenskapligt och hänvisas till på ett sådant sätt. Annars blir den aldrig något mer än just en personlig erfarenhet som bara är värdefull för en själv (och de som okritiskt litar på vad man säger). Själva vetenskapens poäng är just att undvika denna typ av auktoritetstro genom att omvandla den personliga erfarenheten till öppet prövad empiri.
Diskussionen om ved i Birka och under vikingatiden är praktexempel på långa rader av oprövade a priorisatser, och blir därför i mina ögon en enorm textmassa av allmänt tyckande, som inte tillför mycket för den som är intresserad av arkeologi. Extremt få inlägg handlar om hur det material som diskuteras faktiskt ser ut i källmaterialet. D.v.s. spår av härdkonstruktioner och deras innehåll och spår av huggen ved. Likaså finns nästan inga paralleller till källorna från den kronologiskt mest uppenbara analogin som vi vet mer om, d.v.s. vedförsörjningen i de medeltida städerna (som dessutom var fler och större). Eller paleoekologiska studier av hur skogsvegetationen påverkades av deras veduttag. Istället hänvisas till olika personliga erfarenheter av eldande och veduppvärmning. Utifrån detta formuleras sedan åsikten att vinterboende i Birka är orimligt, detta trots att det arkeologiska fyndmaterialet pekar på motsatsen, och trots att åretruntboende i större samhällen fungerade bara några århundraden efter Birka. Jag menar att om man, av någon anledning inte tror att Birka kunde vara bebott året om, trots att det befintliga källmaterialet pekar i motsatt riktning, så är det tolkningarna av källmaterialet som ska angripas för att en arkeologisk diskussion ska uppstå. Om detta skulle ske så skulle kanske fler arkeologer engagera sig i diskussionen.
En arkeologisk diskussion måste alltid i grunden utgå från ett empiriskt källmaterial för att vara just vetenskaplig. Om diskussionen glider iväg i spiraler av ”förnuft” utan återkoppling till empiriska studier går vetenskapligheten förlorad och då är det inte arkeologi längre. Då är det snarare frågan om ett slaggs allmänt tyckande, något som i alla fall jag tycker är ointressant i ett forum som utger sig för att handla om arkeologi.

[Heimdahl]

Ett vedträd innhåller lika mycket energi idag som för 1000 år sedan, [...] Det är enkelt.

Det här kan också tjäna som ett exempel på det jag tidigare skrev. Jag är osäker på om detta verkligen är enkelt. Dagens genomsnittliga vedtillväxt skulle mycket väl kunna skilja sig från den för 1000 år sedan, vilket i sin tur skulle kunna medföra skillnader i vedmassans genomsnittliga täthet och därmed i dess energimängd per volym. Vidare skiljer sig energimängden i olika träslag och deras växtsätt, och innan jag ens börjar tänka på att göra sådana här beräkningar så vill jag veta på vilka sätt vedslaget som dagens beräkningar utgår ifrån liknar/skiljer sig från sammansättningen av den förshistoriska ved vi jämför med. Med detta vill jag säga att det "sunda förnuftet" kan vara förrädiskt och inte bör tillskrivas tillförlitlighet på det sätt det ofta gjorts i detta forum på senare tid.

[Yngwe]

Jag hade skrivit ett långt inlägg men du Heimdahl förekom mig med ett bätrte praktexempel.

Med ditt inlägg här har du just visat hur man kan ställa allt på sin spets, och där med ogiltigförklara alla resonemang. Jag kan iofs inte säga att du har fel i att det energiinehållet skiljt sig år. Eftersom detta är något som kräver oerhörd kunskap i fysik och kemi kan jag inte framföra några bevis för att så var fallet. Problemet är att du inte har någor som helst stöd för att det skulle vara så heller, eller att denna variation skulle vara större än de normalt förekommande variationerna beroende på träslag, geografi eller väderlek och vilket är en förutsättning för att det överhuvud taget skall vara relevant. 

Att empirisk bevisning för allt är omöjligt, man måste noga överväga när det behövs om man vill framföra något, och varför det skall behövas om man vill ifrågasätta något. Fu kan ge mig vilken avhandling du vill utom en rent matematisk Heimdahl så ska jag underkänna den för att den saknar empiriska bevis för än det ena och än det andra.

Det sunda förnuftet är beskrivning av en allmänt accepterad uppfattning. Det är alltså precis det som flertalet historiker och arkeologer bygger sin forskning på. Låt vara då med begränsningen en av andra forskare allmänt accepterad uppfattning. Du Heimdahl likväl som vi andra bygger vår kunskap på en mängd information som vi i sak inte har någon djup kunskap i. Vi förlitar oss på uppgifter vi fått från andra och granskar inte empiriska bevis i alla detaljer.

[Heimdahl]

Visst är det så att viss kunskap måste tas som a priori, det är omöjligt att ha empirisk grund för allt. Min poäng är inte att visa att man inte kan utgå från något a priori, utan att visa att det inte är enkelt och "förnuftet" är osäkert. Dessutom ville jag visa att jag tror att det är fullt möjligt att närma sig frågeställningen vetenskapligt på det sätt jag föreslog. Inte alls hur "man kan ställa allt på sin spetts, och ogiltiförklara alla resonemang". Problemet behöver inte vara stort i det enskillda resonemanget, men när enskilda osäkra resonemang av det här slaget staplas på varandra kan flelet bli stort. Liknande osäkra resonemang bör altså bara länkas till säkrare uppgifter grundat i empirsikt material, inte som länkar sammankopplade med andra lika osäkra resonemang. Det är just det som jag ser som problemet med vissa resonemang på forumet, och det gäller i synnerhet frågor som rör saker av praktisk "profan" karaktär som detta. Just dessa frågor tenderar så lätt att tillskrivas status av "solid", "förnuftig" eller "jordnära" hårdfakta.

[Yngwe]

Med detta instämmer jag helt.

[Sindre]

Visst kan man inte jämföra rakt av med de förutsättningar som finns idagens samhälle, men som tidigare påpekats, så ser människor likadana ut idag som man gjorde för 1000 år sedan och därmed bör de flesta fysiska sysselsättningar t.ex. haft en liknande ram runt sig.

Ett exempel där människokroppen sätter gränserna är tekniker i strid. De senaste 30-40 åren har flitiga västerländska kampsportare studera "fechtbücher" för att försöka återskapa bl.a. historisk långsvärdsfäktning och brottning (s.k. ringen). När sedan asiatiska kampsportare kommenterat teknikerna kommenteras det oftast att det är väldigt likt aikido och jujiutsu. Det är kanske inte så konstigt, för trots att kampsporterna troligtvis aldrig haft en korsbefruktning, så sätter människokroppen stopp, man kan bara böja ett ben på ett sätt vare sig personen är asiat eller europe.

Det är därför experimentell arkeologi är så viktigt. Det kan ge somliga hypoteser kött på benen och skjuta andra hypoteser i sank. Jag tror att om man bara arbetar med teorier kring svärdets användande, men aldrig själv huggt med ett svärd, eller än mindre aldrig hållit i det, så har man svårt att förstå sig på vilka möjligheter som finns. Har man dessutom en bakgrund som smed kan man dessutom förstå sig på hur ett svärd skall smidas för att få en bra balans, hållfasthet m.m. Därmed kan man utläsa än mer information ur ett svärd som smiddes på t.ex. folkvandringstiden, även om man troligtvis aldrig kommer att vara 100% säker på hur man stred på den tiden.

Därför tror jag att man självklart skall förhålla sig tveksam till att jämföra rakt av, men att det troligtvis skiljer sig från ämne till ämne och att vissa ämnen lättare låter sig jämföras.
Det är däremot farligt att enbart förhålla sig rent teoretisk till ett ämne. Detta mer farligt än att bara förhålla sig rent praktiskt till det skulle jag tro.

Men en blandning är ju som Gorm säger alltid bäst.

[miklagard]

Farligast är nog akademiker/renodlade teoretiker som tror sig veta bäst !

För att kunna dra hållbara slutsatser behövs kunskaper på bredden ! Kontakt mellan olika vetenskaper är bara av godo liksom praktiska erfarenheter av alla de slag. Ju mer man vet, ju bättre slutsatser !

[gangrade]

Farligast är nog akademiker/renodlade teoretiker som tror sig veta bäst !

Vad som är farligast är nog mer tyckande än fakta, jag säger som Sindre ovan: Men en blandning är ju som Gorm säger alltid bäst.
;-)

[miklagard]

Jag tycker att det är lite intressant i ved-debatten att jag har ”teorier” om ved. Samtidigt är jag den enda som har levt med ved under 20 år = skaffat 20 årsförråd av ved, levt i kåtor av olika slag, eldat i en eldstad mitt på golvet, lagat min mat där, sovit där osv. Teorier?

OM detta skulle vara teorier från min sida – vad består då erfarenhet av?

Om 20 års hantering av ved anses vara teorier – ja, då borde detta forum faktiskt vara kört eftersom allt som man inte kan acceptera (av olika skäl) blir då ”teorier” som först måste bevisas genom praktiska experiment – och då av människor som aldrig har hanterat, t.ex ved. Även rena självklarheter – som t.ex just ved. Det blir lite märkligt faktiskt.

20 års yrkesverksamhet som arkeolog blir då teoretisk kunskap?

Det som jag upplever att alla (?) reagerar emot är mängden ved under ett år. Det anses ohanterligt på alla sätt. Mycket tungt arbete, svåra och många transporter osv. Jag tycker att jag har förklarat det enkelt, men det kan ju vara så att det jag ser som en fullkomlig självklarhet – blir genom mängden ved nästan overklig – och måste då bevisas?

Helt klart är ATT man eldade, där är vi alla överens tror jag. Kvar blir frågan om hur mycket man eldade.

Jag är ganska så trött på denna ved-debatt måste jag erkänna. Det intressanta är ju hur det hela gick till, alltså hur man löste vedfrågan, var man tog veden, hur fraktade man den, var förvarade man den, hur stor areal behövde man för att vara självförsörjande av ved, osv.

Thomas

Jag känner säkert Thomas bättre än någon annan på detta forum då vi privat har haft riktiga drabbningar där två diskussionsglanda herrar har gjort upp inte bara om  vedproblematiken utan faktiskt om hela vår förhistoria.. Vi är båda tjurskallar som inte ger sig i första taget så hårtestarna har nästan rykt ibland. men vi har trots skilda meningar ändå behållit respekten för varandra. Personligen beundrar jag en sådan person som för att få veta hur det var att bära ett vikingasvärd bar det med sig i villdmarken i ett halvår och riggade det på det enda sätt som man egentligen kunde bära det på i den vildmarksmiljön. Det är envishet och kunskapstörst från en man som inte ger sig förrän han vet ! Det är också liksom tjugo år av hans liv ett gigatiskr exempel på experimentell arkeologi.

Forumets medlemmar ! Vi har den fantastiska turen att ha en man som levt vildmarksliv som mycket nära liknar vikingaliv i minst tjugo år. Dessutom är han alltid hundraprocentigt samvetsgrann och gräver, om det är nödvändigt, upp varenda sten för att få de riktiga svaren. Respektera honom för vad han är och hans väldiga erfarenheter från vildmarken.

Att kalla hans väldiga erfarenher för teorier är verkligen att förolämpa honom och föringa hans väldiga kunskaper.

Jag tycker vi skall vara väldigt glada att ha Carl Thomas på forumet !.....(fast du kan ju fatta dig lite kortare ibland !)  ;=)

Jag är säker på att Thomas förslag om en vedpinne per timme är rejält i underkant så 20 m3/år per familj är det minsta som vi måste räkna med. Låt oss därför lägga vedvolymen till handlingarna  som godtagen och följa Thomas förslag:

"Det intressanta är ju hur det hela gick till, alltså hur man löste vedfrågan, var man tog veden, hur fraktade man den, var förvarade man den, hur stor areal behövde man för att vara självförsörjande av ved, osv."

[Mats Hansson]

För att kunna dra hållbara slutsatser behövs kunskaper på bredden ! Kontakt mellan olika vetenskaper är bara av godo liksom praktiska erfarenheter av alla de slag. Ju mer man vet, ju bättre slutsatser !

Instämmer helt! Vill bara påminna om att detta gäller åt båda hållen, så att säga. Som glad praktiker/amatör har man större chans att komma till bättre slutsatser om man försöker läsa på vad vetenskapen har kommit fram till. Inte alltid så lätt, kan jag säga, men med tiden ökar förståelsen också för det som man i början tyckte var tungt eller teoretiskt.
Och det är avsevärt lättare att få del av arkeologiska resultat i detta internet-tidevarv än det var för 20 år sedan.

/Mats

[Heimdahl]

Att kalla hans väldiga erfarenher för teorier är verkligen att förolämpa honom och föringa hans väldiga kunskaper.

Det här tycker jag var ett lite märkligt påstående. Kan någon nulevande människas åsikt om vikingatiden någonsin bli något annat än teorier på sin höjd (vanligen är det väll fråga om hypoteser eller gissningar)?

[miklagard]

Jag syftade på hans kunskaper om eldning och väldiga  kunskaper om vildmarksliv som är ganska unikt idag.

[Heimdahl]

Då har jag missat att någon kallat dessa praktiska erfarenheter för teorier.