Jag tänkte spinna vidare på en av trådarna i diskussionen "TV - Stenristarna".
Arkeologin kommer aldrig att kunna jämnföras med matematik. Vi kommer aldrig att kunna mata in gravfynd i en formel och få ut ett resultat som visar på personens levnadshistoria, så varför ens göra jämnförelsen?
Det sas i diskussionen att flummiga kult-tolkningar undergräver arkeologins legitimitet. Låt mig vända på steken, det är minst lika vanskligt att säga "vi vet inte" och låter därmed låta bli att tolka t ex hällristningar av den anledningen. Allmänheten vill ha svar på sina frågor, inte någon postmodernist som säger att eftersom vi är formade av vår samtid så kan vi inte veta, "det finns ingen sanning eftersom allting är subjektiva tolkningar". Bästa vägen att gå är nog att lägga sig emellan dessa två på något sätt. "lagom är bäst". 
Missförstå mig inte nu, kritik av sina egna tolkningar utifrån ett samtidsperspektiv är viktigt, men bör inte drivas in absurdum. Om vi slutar att tolka kan vi väl lika gärna lägga ner humaniora helt?
Visst är vi påverkade av vår samtid i vårt tolkande (detta syns ju inte minst vetenskapshistoriskt) men innebär detta att vi skall låta bli att tolka och bygga förklaringsmodeller? Etnologer är t ex mycket noga med att redovisa hur de själva påverkar sitt studieobjekt men de tolkar ändå. Varför kan arkeologer inte göra något liknande? Redovisa subjektet och var reflexiv i tolkningen.
Om vi inte skall lägga några egna värderinga i vad vi tolkar så kanske vi skall återgå till att väga och mäta stenyxor, om "yxa" nu är rätt namn på artefakten i fråga. "Bergartssak" kanske? 
/Johan - Som skrev sitt inlägg nr 666. :twisted:
Eftersom jag var den som primärt drev diskussionen om detta så ser jag mig manad att besvara. Det här är ett mångfacetterat problem så mitt inlägg blir långt.
Arkeologin kan inte jämföras med matematik nej. Men det hindrar inte allmänheten från att kräva svar som är "matematiskt korrekta" ändå. Och då är jämförelsen relevant eftersom folk, dvs de som faktiskt betalar den skatt och därmed gör politiken som möjligör existensen för arkeologins existens relevanta. Dvs deras synsätt är relevant. Och "svensson" skiljer inte på en nyupptäckt matematisk formel och ett nyupptäckt arkeologisk tes om hällristningar vad gäller kravet på "objektiva och korrekta svar".
Nej man inte onte begära "sanningar" om forntiden utifrån arkeologin, det vet de flesta arkeologer, historieintresserade och akademiker. Men alla vet inte det faktiskt.
En av de mest vanliga frågor du kan mötas av som arkeolog är: "men hur vet du det egentligen?". Och den frågan är oerhört intressant eftersom arkeolgen såklart kommer försöka legitimera sig genom att peka på vetenskapliga metoder osv. Dvs komma så nära en "sanning" som möjligt. Det är faktiskt inte speciellt vanligt att en arkeolog svarar: "Nej jag vet inte"
Kontinuerliga hänvisningar till "naturvetenskapliga fakta kring datering" och annat legitimerar arkeologin i ögonen på de som kräver svar.
Det hela handlar mycket om semantik och nyanser och ordval som kontinuerligt upprepas och ger en bild av arkeologin som oödmjuk inför sina begränsningar. Det är sällan man hör en arkeolog säga "det vet jag inte och det tänker jag inte heller spekulera i"
Såklart får arkeologin spekulera, men det vore bra om den är extra tydlig med när den gör det och när den faktiskt kan snacka med samma objektiva språk som naturvetarna (för det händer ju det också kring tex dateringar)
Och då är vi inne på resten av ditt inlägg: Folk kräver svar så därför skall vi ge dem det genom tolkningar? Utan det kan vi lägga ner humaniora helt"
Varför det? Vi kan väl istället berätta för dem en eller 22 gånger extra att allt vi kan ge är tolkningar och aldrig svar. Vi kan ju inte i rädsla för försvunnen legitimitet i folks ögon undlåta att bedyra att det just är en tolkning och inte ett svar.
Inte ens när man som student läser arkeologi möter man tillräckligt ofta brasklappar som tydliggör att något är en tolkning och inget annat. Populärvetenskapliga arkeologin gör man det såklart aldrig nästan (vad det nu är som egentligen skiljer de tvenne åt i praktiken med tanke på kurslitteraturen i arkeologi)
Jag vet att hällristningarna=religion är en tolkning och inget annat. Men när jag tog upp ämnet här verkade de flesta här försvara det som det vore en självklar sanning och att påpekande om att vi kanske inte vet (som tex ditt inlägg här) inte bör nämnas eftersom då blir arkeologin helt plötdligt meningslös(!).
Det tycker jag säger det mesta om problemen med legitimiteten hos arkeologin. För när de flesta arkeologer knappt kan eller vill skilja på de sanningar som man har inom naturvetenskapen gentemot humanioras tolkningar och hermenutik kan folk inte sitta och hoppas på att allmänheten är kloka nog att förstå det.
Vi kan göra ett exempel ifall det jag skriver är otydligt:
Ifall amatören Bob Lind säger att Ale stenar är X och Märta Strömberg (eller vad de nu heter som skrev om Ale stenar på LU) säger Y om Ale Stenar så skulle 99% av alla arkeologer säga att Märta har rätt och Bob Lind har fel. Även jag skulle säga det.
Den officiella anledningen är inte bristen i Bobs teser, det är bristen i Bobs meriter. Men det erkänner ingen av oss att vi tycker. Självklart är faktorer som att Bob spekulerar och Märta arbetar systematiskt och faktiskt säger att det är en tolkning i det finstilta också viktigt.
Men för allmänheten är det inte lika självklart. Här finns inte alltid samma respekt för akademiska meriter och arbetsmetoder som vi har som har läst på högskola. De som har liknande respekt är ofta än mer enfaldiga än vad vi är på att falla för akademiska titlar. Men en stor grupp människor vill ha klara tydliga (och spännande) svar. Det ger Bob Lind och massor gillar hans påståenden och han säljer massor med böcker.
Det som jag då TYCKER verka hända är att arkeologer genom populärvetenskapliga teveprogram som Hällristarna och genom tidningar också allt mer frestas ge samma tydliga självklara svar, och krydda det med spänning. För den skolade eller kritiskt tänkande är detta inget problem, vi känner till arbetsmetoderna och att det just fortfarande är en hypotes och inget annat. Men när man som allmänhet bara hör påståendena och när man som student i allt högre utsträckning också allt mer bara hör påståenden då försvinner kontakten med att det just bara är en tolkning och inget annat.
Eftergifter för folks krav på svar hörsammas på bekostnad av "ödmjukhet" och information om att det just är bara teser.
Och då har vi ett växande problem med legitimiteten anser jag.
