Yngwe, du pratar om tältkåtor, jag pratar om torvkåtor.
En torvkåta är byggd av stockar. Utanpå stockarna ligger näverflak efter samma principer man lägger taktegel, utanpå detta ligger torv staplad. Nävern skyddar mot vatten, torven håller nävern på plats samt tätar hela kåtan från drag.
Genom torven gör man draghål in i kåtan. I princip är en torvkåta en liten hall om du ser på hur den är byggd.
jag hyser ingen som helst samisk övertro Yngwe. Torvkåtor har varit mitt hem under många år och jag var naturligt6vis nyfiken på hur de fungerade värmemässigt och studerade dem. Jag har även bott kortare tider i tälkåta, dvs under några månader då och då.
jag har bott i torvkåtor med vedspis också och kunde då studera skillnaden mellan en öppen eld på golvet och en järnspis.
Det är på denna erfarenhet jag grundar min uppfattning.
Till detta kan noteras att det finns stora kåtor också, kyrkkåtor är t.ex. större än vanliga kåtor - och det finns väldigt stora tältkåtor idag som du säkert sett. nästan lika stora volymmässigt som små hallar. alla fungerar efter samma princip.
Gamla samer har en mycket stor kunskap om hur saker och ting fungerar i deras värld. De vet hur stor en rököppning skall vara för att den skall fungera. de kan elda, de kan ved, osv. allt som dagens människor oftast inte kan eller har erfarenhet ifrån. De kanske inte kan beskriva den fysiska funktionen med rätta ord - men de kan med en blick se om det är rätt eller fel byggt. jag förlitar mig alltså på deras praktiska expertis - och min egen praktiska erfarenhet.
Du förlitar dig på Jesuiter som skrev något från ett beösk hos indianer på 1600 talet...
(kunde inte låta bli - inget illa menat)
Jag har aldrig haft en hall som bostad. Jag har besökt ett antal hallar. Jag har studerat hur de är byggda i avseende till och frånluft. jag har pratat med de som byggt dem också och frågat när jag inte kunnat se hur de är byggda. Jag har besökt eldhus och rökpörten också samt många andra byggnader från äldre tider.
lite om tältkåtor...
sSamerna bodde i tälkåtor året runt för inte så länge sedan, andra folk gör det än idag.
En tältkåta är alltså ett tält med en tunn väv som enda skydd mot kylan. Man använde ofta Norska ranor som tältmaterial på t.ex 1800 talet, tidigare sydde man tälkåtor av renskinn.
Betänk då att man(renskötande samer) bodde året runt i dessa tältkåtor. ingen som helst isolering, bara tunn väv.
Väven stoppade drag och elden på marken gav bra värme. när elden slocknat för natten låg man i sin rakkas och sov gott, varmt och skönt i sina sängkläder. rakkasen skyddade mot kylan och t.ex. snöfall. kroppsvärmen gav en hygglig temperatur inne i rakkasen - även om det var mycket kallt ute.
Innan man somnade på kvällen rakade man aska över glöden. På morgonen stack man ut armen rakade fram glöden, lade några stickor på glöden och lite ved på stickorna och drog in armen igen och väntade på at elden skulle ta sig, när elden brann var tälkåtan varm och skön igen och man lagade frukost.
En tältkåta saknar alltså all form av isolering - och folk har bott i dem året runt i tusentals år. det är alltså draget som är det viktiga, ingående luft och utgående luft. tältduken stoppar draget - och draget kan kanaliseras till de platser man önskar genom att man gör ett draghål där geonom att helt enkelt lyfta upp tältväven där eller bygga en kanal i snön under tältväven.
Senare byggde man torvkåtor på platser dör man vistades lång tid under sitt nomadår - numera bygger man moderna hus. För Samerna har detta från tältkåtor till hus gått på lite drygt 100 år. Det finns finns fortfarande Samer som är födda i tältkåtor - men de är få idag.
Thomas
