Nu räknar ni helt galet med mängden träd per hektar Thomas, de olika generationerna står ju om lott och ett uttag medger acceleration for plantor som redan har flera ar på nacken.
...
Ytterligare ett ifrågasättande, då gällande valet av ved... ...Att man skickade ut barn och kvinnfolk för att hämta ved förr tyder väl också på at man inte alltid hanterade stora stockar och vedklampar utan också ris och pinnar.
Stöd för detta finns bl a i Eddan. Citat från Rigstula (Erik Brates översättning 1913) om Eddas barn, som döptes till Träl:
"Han började sedan
försöka sin kraft,
binda bast
och bördor göra,
och drog hem ris
dagen i ända."
Vad använde man så mycket ris till? Sannolikt matlagning. En stor del av året behövdes inte elden för uppvärmning, och — som Yngwe påpekar — eldning med småved är ett bra sätt att reglera värmen för aktuellt behov. Helstekt gris kräver betydligt mera värme än att t ex värma blåbärssoppa. Även yrkesfolk (smeder, gjutare) hade behov av att kunna finreglera värmetillförseln.
Citatet är klart relevant. Berättelserna i Rigs "tula" hör givetvis till hela det forn-nordiska kulturområdet. Presis som "Völvans speglingar" hör Rigstula öppenbart till en sagatradition som vore gemensam för
alla "nordùrlanda" - som det uttrycks i intron av "Kringla Heimsins". När alla sagorna är nerskrivit på Island, betyder det naturligtvis inte att Olof Skòtkonung fick elda med torv och driv-ved...

Grenar och kvisst är ju det normala när man behöver kokeld. När Trel drar hem ris så samlar han vinterfoder till husdjuren och ved till rösugnen. Hemma i kåtan behövs i allmänhet risved för att snyggt hålla värmen och göra mat. Dom större kubbarna var nog nödvändiga under vintern, men knappast året om.
Enligt min samiska granne behövde en fordums storfamilj - med huskåta och bastukåta - klart MINDRE en 3 kubik björk pr. år. I vikingatidens storfamiljer bodde "husfolket" (trälarna) ochså i kåtor. (Jernålderns "ringtun" framstår som en ring (hästsko) av ett antal
circulära hus ("kåtor") på ett därtill ägnat plan - samlad kring ett central-bygg eller annat centralpunkt.)
På gamla timrade torp hörde ofta stugan ihop med gethuset, gentemot febod och stall. Därmed fick man hjälp av husdjuren till att hålla värmen i stugan. Under medelåldern kunne "husfolket" också bo ikring stugan, i kåtor.
Med tiden utvecklades tydligen dessa torp till större gårdar och gränder. Men först när timmerkoiorna blir hembygdsgårdar och herrgårdar - med ett större antal kubiska rum, i 3 meters takhöjd - blir klabbved och famnved nödvändiga beståndsdelar i ett hushåll.
Om vi alla skulle "leva herrskapligt" - med två-tre rum pr. person - blir nödvändigtvis vedförbruket i en by enormt. Men så levde man inte under vikingatidens "ättesamfund", där storfamiljerna hängde ihop som klasar på ett vinbärsträd - i varsina "hus". Vilket förklarar deras relativt moderata behov för famnved - och möjlighet/förmåga att överleva på dom nakna öarna i norra Atlantern...