Författare Ämne: Vikingastädernas vedförråd  (läst 183360 gånger)

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #20 skrivet: september 03, 2009, 01:37 »
Nying är ett svenskt namn på Tjåsko som alltså är den Samiska motsvarigheten. Eldstaden, arran, byggdes upp så att dess ena kortända pekar mot dörren till kåtan och andra kortändan till köket (med köäket menas det område där köksutrustningen förvarades). Kortsidorna är högre uppbyggda (Lite större flata stehällar som står i ungefär 50 graders lutning) än dess långsidor. Genom denna konsturktion stoppar kortändarna värmens strålningsvärme till de utrymmen som inte har behov av strålningsvärme, alltså köket och ingången. Långsidorna är lägre och där kan strålningsvärmen nå ut till bostadsutrymmet, alltså där det vistas folk.
Kortsidorna lite högre stenar var även bas för Tjoskon (nyingen). I och med att glödbädden strålade snett uppåt och värmde invånarna från midjan och uppåt genom sin strålningsvärme behövdes någonting som låg högre som kunde värma horisontellt samt snett nedåt – vilket var tjoskons uppgift (utöver att tjoskon glödde hela natten, höll mygg på avstånd, avgav värme samt medförde att det fanns glöd till nästa dag.

Om man står i dörren och tittar in i en kåta var husmors utrymme till höger i kåtan närmast köket. Husfars utrymme var till höger intill henne. Barnens utrymme var vänster sida. Ved för dagen lades upp innanför dörren (2 stockar ledde fram från dörren till eldstaden, mellan dessa stockar lades dagens ved). Det var alltså husfars sak att sköta vedfrågan, att lägga ved på elden osv – men husmors sak att säga hur mycket ved som skulle eldas (värme/matlagning).
Ju ”lägre” position inom familjen en medlem hade, ju närmare dörren var det utrymme han skulle finnas på i kåtan. Drängar låg närmast dörren.

Nattetid sov var och en i en rakkas (ev rakas = mjuka a). En rakkas är ett sovtält, ett ryggåstält som knyts upp i väggarna samt som har fyra sidor. En rakkas är alltså det privata utrymme var och en hade nattetid. Det blev varmare att sova och mygg och småkryp hölls borta.

Beskrivningen är kortfattad men beskriver livet i en kåta. Allt (och alla) hade sin egen plats, husfar skötte veden, husmor mat och dryck. Ved samlades på en speciell plats. Eldstaden (arran) var konstruerad på ett speciellt tätt, dels för att vara bas för en tjosko + att hällen närmast köket även var en baksten för glödkaka, det Samiska brödet.

Jag har levt så i många år. Beroende på att jag har levt så har jag svårt att tänka mig nyingar av barrträd eftersom dom skvätter glöd omkring sig. Inte bra när man sover i en rakkas. (Nyingar är användbara när man sover utomhus och inte har brandfarliga material omkring sig – eller i hus med jordgolv).
Däremot går det att använda torr-rakor, alltså döda tallar som nyingar, dom skvätter glöd ytterst lite + att de brinner/glöder bra.

Klyv dem på längden (ca 1 - 2 meter långa). Lägg dem ovanpå varandra med de platta ytorna mot varandra. Lägg in grenar (ev, stenar), ca 5 cm tjocka så att den övre stockhalvan lyfts upp. Gör upp eld mellan de plana ytorna med hjälp av näver och spån (längs hela stocken längd) och sov sedan tryggt och varmt ca 1 meter från denna konstruktion. Är det mycket kallt – gör två, en på var sida om dig – och sov gott. Är ni många, gör tre och sov mellan dem.
(Den undre stocken gör att elden inte sjunker ned i snö samt håller glöden borta från markkylan. Är det mycket lös snö lägg ett par grenar under och tvärs denna stockhalva som hjälp så att den inte sjunker ned i snön). Behövs mer strålningsvärme, luta den övre stockhalvan något uppåt, ca 15-20 grader, när den börjat glöda ordentligt.

Angående arran, stenarna som man bygger en arra med får inte ha legat i vatten, alltså i bäckar, sjöar osv. Det måste vara markliggande stenar som legat delvis uppe i luften. Stenar som legat i vatten kan explodera – och jag menar verkligen explodera på ett farligt sätt för de som finns omkring arran. Kan vara bra att veta!

Att elda rätt är en vetenskap!

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #21 skrivet: september 03, 2009, 10:02 »
Frågan blir då i slutändan om års-återväxten överstiger det årliga veduttaget i de områden som är tättbefolkade.

En kärnfråga är förstås "Hur stor markareal behövs för att årstillväxten skall motsvara årsuttaget för ett normalt vikingatidshushåll?".

Någonstans finns väl ett bra svar på frågan. Själv har jag hittat hemsidan www.alternativ.nu. Där har jag från tråden "Vilka träd till vedskog m m" hämtat följande citat:

"Har en skogsdunge på ca 4000 kvm. En hel del stora stenar ligger i den också, så det är nog mindre mark som det växer träd på. Jag hade tur och behövde inget plantera, för dungen fanns när jag flyttade hit. Jag tar min ved ur den och den räcker sedan 16 år. En enda gång köpte jag till p g av att jag inte var hemma den vintern och därmed inte kunde ta ut några träd. Tar ut 20 - 30 kbm varje år och det ser ut att växa ifatt. Trädslagen är mest asp, en hel del ek, lite gran, tall, lönn och så hassel. Hassel har mycket bra värmevärde och växer ganska fort också. På kanten växer det sälg och fågelbär, rönn och björk. Den blandningen verkar bra och återväxten ser bra ut".

I tråden i övrigt finns också en hel del praktiska resonemang av intresse för ved-på-vikingatiden-funderingar. Det verkar som om en halv hektar mark borde räcka för ett hushåll. Kombinerar man detta med ett "högsta rimliga transportavstånd" så kan man räkna fram ett "högsta rimliga invånarantal" för ett dåtida samhälle. Är någon road av att räkna vidare? Själv avstår jag helst från allt som har med matematik att göra.

Hur "dyr" var en båt hos de skickliga båtbyggarna på vikingatiden?  Varor med högt värde i förhållande till volym/vikt kunde med fördel fraktas per båt, men var det någon god affär att använda båt för transport av skrymmande varor som ved och hö? Det har ju antytts förut här att Birka kanske fick svårigheter när befolkningen växte. Sigtuna hade en hamn, men ved och hö kunde ju faktiskt fraktas dit per släde, drög eller släpa, som inte alls krävde samma investeringar som en båtflotta.


Tycker du träffar rätt här Sjövik, hur många hektar skog behövs det för att försörja en familj med ved, förutsatt att man nyttjar bara räntan? Enligt artikeln ger ju en halv hektar närmare 20 kubik i årlig avkastning, en hektar försörjer alltså två familjer med ved.  Utan att vara expert på jordburk eller boskapskötsel så tvivlar jag på att en hektar kan försörja 2 familjer med mat.   För ett jordbruk måste man då välja om man vill ha ved eller åkrar och fält nära sig, och det valet måste vara ganska enkelt då vedförrådet sköter sig rätt bra själv medans betande djur och växande grödor behöver viss passning.  På landsbyggden är det alltså detta som gör att avståndet till veden blir stort, inte det att man förbrukar vedtillgången. Ökat välstånd ger ökade brukade marker och än längre till veden. Detsamma gäller för ökad befolkning med större täthet då brukad mark går ihop.


" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #22 skrivet: september 03, 2009, 10:25 »
Utan att vara expert på jordburk eller boskapskötsel så tvivlar jag på att en hektar kan försörja 2 familjer med mat.

lite OT i förhållande till vedfrågan:

Jag har för mig att man i engelsk självhushållarlitteratur (John Seymour) brukar kunna läsa påståendet att ett tunnland (ung 0,5 ha) lätt förser en familj med årsbehovet av mat. Givetvis har det att göra med val av grödor, klimatzon, och jordmån men påståendet ger ändock en fingervisning om hur man kan tänka.

För egen del kan jag konstatera att jag på mina typ 1000 kvm odlingar får ut min familjs (2 vuxna, 2 barn) årskonsumtion av baljväxter, lök, potatis samt övriga rotfrukter (och i år även majs). Nu har vi iofs (med vissa undantag) framför allt moderna grödor (vilka ofta är resistenta mot sjukdomar och härdiga mot ohyra) därtill har vi obegränsad tillgång till får- och hönsgödsel. Sedan skall man i vårt urbaniserade samhälle vara medveten om att man inte behöver skörda allt före lagring utan att mycket klarar sig bra i jorden (ev med lite hjälp av halm/lövtäckning) och annat inte ens skall skördas förrän efter tjälen gått ur marken....
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #23 skrivet: september 03, 2009, 14:10 »
Inomhus eldade man främst björkved men man kunde även elda andra typer av lövträdsved.

Detta stämmer inte med de vedartsanalyser som gjorts på härdar i vikingatida hus där tall och gran är mycket vanliga. Björk är också vanligt men utgör inte majoriteten av materialet. I dessa analyser får man snarast intrycket att det var de vanligaste trädslagen som användes för att elda med i husen. Även ek, hassel och vide är rätt vanligt i materialet, men däremot inte asp.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #24 skrivet: september 03, 2009, 14:15 »
Inomhus eldade man främst björkved men man kunde även elda andra typer av lövträdsved.

Detta stämmer inte med de vedartsanalyser som gjorts på härdar i vikingatida hus där tall och gran är mycket vanliga. Björk är också vanligt men utgör inte majoriteten av materialet. I dessa analyser får man snarast intrycket att det var de vanligaste trädslagen som användes för att elda med i husen. Även ek, hassel och vide är rätt vanligt i materialet, men däremot inte asp.

Har du någon idé varför man inte använde asp?
Kommer på rak arm inte ihåg hur mycket asp det brukar vara i pollendiagrammen, å andra sidan sprider den ju sig bäst med rotskott. Kan det vara ett högt betestryck som tär på asp-populationerna?
Asp är ju annars tacksam som ved, lätt att fälla och hugga samt torkar fort men kan om man har otur slunga lite väl mycket gnistor (gäller iofs gran åxå)
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #25 skrivet: september 03, 2009, 17:44 »
Har du någon idé varför man inte använde asp?

Har ingen aning faktiskt, betestryck borde väll slå lika hårt mot vide (här avser jag Salix spp., d.v.s. vide, sälg, pil etc.), eller? Jag kan fråga Ulf Stucke som jag fick uppgifterna ifrån om han har någon idé eller om han vet någon annan som har det. Asppollen bryts lätt ner och är därför ofta underrepresenterande i paleoekologiska arkiv.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #26 skrivet: september 03, 2009, 18:07 »
Heimdal, tack, det var en intressant information!

Informationen berättar för mig följande:
1, Man hade jordgolv i husen.
2, Inga fällar eller annat brännbart inom skvättavstånd vilket är ungefär 1,5-2 meter
3, man sov inte heller närmare än 2-3  meter från härden.
4, man använde inte rakkas (vilket förvånar mig lite)
5, vedförrådet måste ha varit täckt av någonting icke brännbart – eller funnits mer än 2-3 meter ifrån eldstaden
6, näver och späntstickor förvarades minst 3 meter från eldstaden.

Baserat från min erfarenhet av eld och eldande stiger alltså en bild fram av hur en eldstad i ett vikingahus bör ha fungerat.

Det berättar alltså att husmor fick ”gå och hämta ved” 2-3 meter regelbundet för att underhålla elden/glöden och att hon högst troligt gick på jordgolv. Vedförrådet för dagens ved fanns troligen intill ingången (gissningsvis höger sida om ingången). Där fanns troligen även näver och späntstickor och annat tändmaterial.
Från dörren kom ett luftdrag mot elden och i detta luftdrag var det alltså ganska rökfritt och där stod troligen husmor när hon lagade mat. Röken steg uppåt av värmen och ut genom vindögonen – eller genom rököppning i taket. Rökens höjd över golv bör i ett stort hus vara ca 1,3 - 1,5 meter = alla satt ned i huset om de kunde, de som stod upp stod tårögda av röken. Hus mot själv stod i draget och var rökfri.

Om eldstaden låg i mitten av huset bör man ha sovplatserna i husets båda ändar – man kunde inte ha dem inom skvättavstånd från härden, alltså en cirkel runt härden med 5-6 meters diameter.

I sovavdelningarna i husets båda ändar (?) fanns en draglucka man kunde öppna nattetid så att frisk luft drog in från sovavdelningarna mot eldstaden = de sovande blev någorlunda rökfria samt värmen trycktes ut mot husets kortsidor = det blev lite varmare där.

Tall är lättare att både klyva och kapa än björk – men har lägre energiinnehåll vilket innebär att man måste ha 1/5 del mer ved i kubikmeter än vad man har t.ex björkved = 10 kubik björkved har samma energimängd som 12 kubik barrved.
Asp har det lägsta energiinnehållet.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #27 skrivet: september 03, 2009, 23:30 »
Att man varaktigt kan ta ut 20-30 kbm ved per år ur 4000 m2 skog tror jag inte ett ögonblick på. Det skulle innebära 50-75 kbm/hektar och år.
Vi har ungefär 22,500,000 hektar skog i Sverige och tar ur det ut 70-80 miljoner kbm per år, optimistiska skogsmän brukar hävda att 100 miljoner kbm är möjligt med intensivt skogsbruk och gödsling. Detta är ca 5 kbm/hektar och år.
Visserligen kan man få ut mer brännved än massaved/timmer men inte en tiopotens mer!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #28 skrivet: september 04, 2009, 10:40 »
Att man varaktigt kan ta ut 20-30 kbm ved per år ur 4000 m2 skog tror jag inte ett ögonblick på. Det skulle innebära 50-75 kbm/hektar och år.
Vi har ungefär 22,500,000 hektar skog i Sverige och tar ur det ut 70-80 miljoner kbm per år, optimistiska skogsmän brukar hävda att 100 miljoner kbm är möjligt med intensivt skogsbruk och gödsling. Detta är ca 5 kbm/hektar och år.
Visserligen kan man få ut mer brännved än massaved/timmer men inte en tiopotens mer!

Troligen helt rätt tty, problemet här är att vi hela tiden diskuterar om olika enheter, biomassaproduktionen är tillexempel mycket högre i en oröjd och ogallrad skog än i en timmerplantering, hur mycket större vet jag inte men knappast 10 potens...  Dessutom motvsarar inte en klassisk vedkubik en kubikmeter biomassa, en vedkubik innehåller en hel del luft.

Till råga på allt vet vi inte hur man eldade, det kan vi bara gissa oss till.

För alla som sovit i ett hus med öppen eld som uppvärmning borde det dock stå rätt klart att värmespridningen är rätt begränsad, det mesta försvinner ut uppåt. I en fiskekoja vi använder då och då är det svinkallt längs med väggen där britsarna är, vare sig man eldar eller inte. Avståndet är ca 3 m. Att elda där när vi sover är att elda för kråkorna och för dom har vi sällan lust att hugga ved.  Ändå sover vi rätt gott under filtar, trängseln som annars kan vara besvärande blir plötsligt behaglig.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Varga

  • Administratör
  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
    • Bloggen om Aiax och Wicca
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #29 skrivet: september 04, 2009, 11:56 »
Har följt tråden lite och börjar undra om det inte kan ha varit så att man inte enbart eldade med ved. Gödsel går att elda med, det görs än i dag på många ställen i världen och dessutom går det att "återanvända" på odlingarna efteråt. 
När allt är sagt och gjort, är mera sagt än gjort
- Amerikanskt ordspråk

Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #30 skrivet: september 04, 2009, 13:48 »
Att man varaktigt kan ta ut 20-30 kbm ved per år ur 4000 m2 skog tror jag inte ett ögonblick på.

Jag vill återigen hänvisa till hemsidan www.alternativ.nu, och tråden "Vilka träd till vedskog m m", där citatet i mitt inlägg #19 är hämtat. I tråden (med 45 inlägg f n) finns åtskilligt med kunskap redovisad, om vedåtgång, återväxt, värmevärde hos olika trädslag o s v. Det mesta är grundat på praktisk erfarenhet. Varför den person som påstår sig i sexton år ha tagit ut "20-30 kbm ved per år ur 4000 m2" skulle fantisera om detta förstår jag inte.

Till råga på allt vet vi inte hur man eldade, det kan vi bara gissa oss till.

För alla som sovit i ett hus med öppen eld som uppvärmning borde det dock stå rätt klart att värmespridningen är rätt begränsad, det mesta försvinner ut uppåt... ...Ändå sover vi rätt gott under filtar, trängseln som annars kan vara besvärande blir plötsligt behaglig.

Det här är väl en rätt bra beskrivning av hur vi sannolikt tillbringat nätterna ända fram till vår egen centralvärmda tid. Vi som på olika sätt provat praktiskt, kan intyga att man sover rätt bra utan nattlig uppvärmning, även i vårt land, särskilt om man följer principen att klä på sig när man går till sängs. Har man sedan en (eller flera) sängkamrater går det ännu bättre. En period under vintern är förstås mera besvärlig, längre period ju längre norrut man bor. Om man under denna period tillämpar systemet med eldvakt, så har man dels löst problemet med att hålla elden igång, dels behöver man inte vara så orolig för risken med sprättande gnistor.

Vedkvaliteten var nog mycket varierande. Det var inte många som kunde kosta på sig att elda med väl sågad, kluven och torkad björkved. Det är mera sannolikt att man eldade med allt som var brännbart, och snarare — med den erfarenhet man måste haft — valde ved efter ändamålet med elden, långsam värmehållning, snabb uppkokning vid matlagning, belysning, metallsmältning eller något annat.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #31 skrivet: september 04, 2009, 14:11 »
...att man inte enbart eldade med ved. Gödsel går att elda med...

Om man eldat med dynga hade detta märkts i makroanalyserna från härdarna. Så vitt jag sett har har detta generellt inte förekommit. Spontant förknippar jag mest denna typ av bränslen med stäpp-, savann och ökenområden, och områden med allmän vedbrist, men det kanske finns undantag.

Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #32 skrivet: september 04, 2009, 15:55 »
...att man inte enbart eldade med ved. Gödsel går att elda med...

Om man eldat med dynga hade detta märkts i makroanalyserna från härdarna. Så vitt jag sett har har detta generellt inte förekommit. Spontant förknippar jag mest denna typ av bränslen med stäpp-, savann och ökenområden, och områden med allmän vedbrist, men det kanske finns undantag.

Själv skulle jag nog spontant förknippa denna typ av bränslen med möjlighet att elda utomhus, eller åtminstone med mycket god ventilation...

Korrigering: Vid närmare eftertanke inser jag att luktnivån i ett vikingatida långhus (särskilt vintertid) var sådan att eldning av kodynga inte gjorde någon skillnad.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #33 skrivet: september 04, 2009, 18:55 »
Vi har alltid haft stora skogar omkring oss och aldrig speciellt långt till dem – utom på slätterna där det kunde vara en bit till närmaste skog. Men jag tror på att man eldade med ved – men man vet ju aldrig. Sverige har ju friskt vatten överallt och våra förfäder drack – öl…

Långhus och andra hus var inte täta. Man hade draghål efter samma princip som en Samisk torvkåta har draghål, alltså friskluftsintag som har flera olika funktioner, men främst är till för att få ut röken bättre.

När man sover behövs ingen eld, det är helt rätt enligt min erfarenhet. Men en sakta kolande tjåsko är bra mot mygg och annat sommartid – och har den fördelen att det är lätt att få eld igen på morgonen.

Jag protesterar lite mot att en eld inte sprider värme bra – för det gör den – om man vet hur man skall bygga eldstaden och hur man skall elda. Har man en eldstad i ungefärlig golvnivå så ger en tjåsko en mycket bra värmestrålning i sidled, ungefär som infravärme.
Det är också så att om jag kom till en utkyld kåta på vintern tog det några dagars eldande att värma upp den och få ut fukten. När den väl var uppvärmd och torr så höll den värmen mycket bra. En torkkåta är byggd med timmer som stomme, näver utanför timret och sedan är torv staplat utanför nävret = en hyggligt bra isolering som det tar en tid att värma upp – men som även lagrar värme på ett bra sätt.

Doftsensationerna i ett långhus tror jag inte var så farliga faktiskt eftersom det var en god luftcirkulation för att få ut röken – utan en sådan luftcirkulation blev det så rökigt att det bara doftade rök.

Dynga har jag aldrig eldat med men jag tror att det är svårt att få upp högre temperaturer med dynga jämfört med ved. Jag läste någonstans att det tar dubbelt så lång tid att laga mat på en eld med dynga som bränsle? Men, det kan ju vara så att olika dyngor innehåller olika energimängder?

Jag tror att man vet ganska bra hur man eldade förr eftersom man fortfarande eldar på samma sätt än idag i vissa kulturer. Våra förfäder visste vilken ved man skulle använda till vad och man använde inte ved med lågt energivärde. De var alltså kunniga eldare. Tjåsko (nying) tror jag användes – och det bör man alltså kunna se på hur eldstäderna var uppbyggda = var kortsidorna högre än långsidorna använde de alltså Tjåsko. Var kortsidornas stenar flata och lutade ca 50 grader – så bakade man även bröd på dem = snabbgräddning typ Samisk glödkaka. Eldstadsfynden kan alltså berätta en hel del om hur man eldade – inte enbart vad man eldade - utan även hur.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #34 skrivet: september 04, 2009, 19:20 »

Shot at 2009-09-04

Bilden visar en eldstad som är mycket funktionell. Jag har ritat stora flata hällar men samma sak kan byggas upp med mindre stenar, det är principen som gäller.

Eldplatsen är röd, där skall glöd och eld finnas. Sten i botten så att den är enkel att tömma – och att eld inte äter sig in under golvet. Sidornas flata hällar som lutar lite ned mot elden är för att samla upp eventuell skvättande glöd, är också avställningsyta och varmhållningsyta. Kortsidans stenar är betydligt högre, de är formade så på sin ovansida att en tjåsko kan läggas på dem utan att ”rulla av”. Tjåskon tänds av elden under och glöder sedan länge. Kortsidans stenar används även för bakning av bröd (snabbgräddning av Samisk typ av bröd = glödkaka).

Nu till värme från denna eldstad. Jag bestämmer vilken värme jag vill ha – och vart värmen skall ta vägen = höga stener ppå eldens kortsidor skärmar av värmen åt dessa två sidor = mot dörren och mot köksavdelningen.
Den låga flata hällen på långsidorna blir varm och håller värmen bra, hur länge bestäms av dessa stenars tjocklek och hur dom ligger mot markytan. Lägg dom med luft under (uppallade på mindre stenar) så håller dom värme länge. Strålningsvärmen från elden träffar de sittande ungefär i maghöjd (lite beroende på vilken vinkel man lagt dom flata sidorna i). Man får alltså strålingsvärme från magen och uppåt från själva elden.
För att få ned strålningsvärme till golvet måste man använda en tjåsko. Genom att dess under- sida glöder (tjåskon skall alltså inte brinna, bara glöda) så strålar den värme även ned på ”golvet” och gemensamt med elden blir då strålningsvärmen heltäckande.

Extra finesser…
Om de flata sidostenarna läggs så att det finns luft under dem kan man förvara (och torka) till exempel näver och tändmaterial under dem = lätt att göra eld på morgonen om glöden har slocknat (vilket händer ibland). Under dessa stear kan man om man så vill, ha ett litet utrymme för varmhållning (man kan alltså bygga sig en liten ”ugn” här om man vill). Även bra att värma fötterna i när dom är kalla.

Lägger man en flat sten på dessa flata stenar strax före sänggående kan man ta med denna sten i sin säng och få god värme extra kalla nätter (skönt att ha vid fotändan vintertid).

När tjåskon har brunnit av (glött av) på mitten blir de två delarna ved till eldstaden och en ny tjåsko läggs på.

Detta är bara en typ av eldstad, det finns många andra typer som har andra funktioner.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #35 skrivet: september 04, 2009, 20:00 »
Till råga på allt vet vi inte hur man eldade, det kan vi bara gissa oss till.

För alla som sovit i ett hus med öppen eld som uppvärmning borde det dock stå rätt klart att värmespridningen är rätt begränsad, det mesta försvinner ut uppåt... ...Ändå sover vi rätt gott under filtar, trängseln som annars kan vara besvärande blir plötsligt behaglig.

Det här är väl en rätt bra beskrivning av hur vi sannolikt tillbringat nätterna ända fram till vår egen centralvärmda tid. Vi som på olika sätt provat praktiskt, kan intyga att man sover rätt bra utan nattlig uppvärmning, även i vårt land, särskilt om man följer principen att klä på sig när man går till sängs. Har man sedan en (eller flera) sängkamrater går det ännu bättre.


Här rör ni vid en viktig poäng - antalet sovande pr. rum ger högst olika behov för eldsvärme. Eftersom varje kropp blir ett "element" på +37,2 C, som kontinuerligt avger varmluft. Bor och sover man i skilda rum med två värmekällor (1 pers + eldstad) blir förlusten av värme givetvis mycket högre (pro pers) än om man har har tretton varmekällor (12 pers + eldstad) - i samma bostad/sovrum. Bostadens storlek, dens konstruktion och antalet mänskor som delar denna bostad är ju viktiga premisser för matematiken. Det går inte att blott jämnföra med dagens statistik.  

I en rymslig villa från 1993 gjorde grannen, en familj på 4, åt 5 famnar björkved pr. vinter. Nåt år sen monterade dom inn en s.k. "kråklurare" - en enkel (extra) luftkanal från yttervägg rakt in till ett element som läggs ikring ungnsröret. Vid att ta ytterluft direkt till "avgasvärmen" så sjunker värmetapet i pipan. Den uppvärmda friskluften når så direkt till eldstaden - som nu kan sluta dra friskluft in från husets fönsterhörn, dörrkarmar och evt. ventiler. Därmed vänds luftdraget i hela äldsrummet och äventuelt i hela huset - från ugnen utåt till yttervägg. Numär svär grannen på att det duger med "högst 3,5 famn" björk - varje vinter.

Grannens eldstad är en enkel vedugn med en stor lucka i front - som kan slutas eller öpnas. Utan luckan får man ett enkelt eldkammare med öppen front - varför modellen i Norge kallas "Jötul-peis". Med luckan nere och ventilationen rätt justerat får man så en enkel men mycket effektiv eldkammare. Placerad vid pipan i källarvåningen klarar den fint av källarrummet och hallen (minst 50 kvm) - jämte 125 kvm golvsyta ovanpå.   

Nu kan man knapt tänka sej en gammal gärdsgård på 120 kvm utan att den - i fordums tid - var fylld med en större familj av föreldrar, barn, barn-barn och även barn-barns-barn. Troligen också pigar och drängar. Tidligare var alla större hus i almänhet befolkat med större familjer. Fram till 1800-talet kunde ju endera bönder (och andra "bättrestående") ha nära et 20-talls barn. Givetvis snarkade man flerstemigt även om några sov i kammare, mens andra fick dela sovrum. Men eldade nog rett mycket - i två eller tre ugnar - på dagar och kvällar, man knappast om natten. 5 famnar ved räckte nog länge, även om 8 famnar inte var sällsynt.

En modern millitär barack i Mellan-Norden, där 16 man sover sams, så klarar dom sej snart hela året utan extra värme på sovsalen. Sen kan man räkna 3,5 famn till kjök och vardagsrum. I en stor samekåta, der familjerna fordums blev 10 och 12 i antal, kunde stor-familjen klara sej väl på 3 famn björk om året.

Mängden av nödvändig ved (värme) pr. person kan alltså variera mycket - och beror på premisser som vi fortfarande inte helt har alldeles koll på...

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #36 skrivet: september 04, 2009, 20:49 »
I den samiska kulturen levde man fordums i "stor-familjer". Byggnadsteknisk och värme-ekologiskt är det numär stor skilnad på bondefamiljens och den samiska familjens boningar. Där bonden hade större timmer-stugor med två eldstäder, jämte loft och altan, hade samerna ståtliga "stor-kåtor" med en rösugn i midten. Men som i bondens gård rymdes i en storkåtan såväl farmor och farfar, som gubben själv, hans fru och deras åtta barn.

Där bondens stuga och dagens villa har 6 rum (minst) hade samefamiljen bara ett - 1. Värmeförbruket hos de repspektive familjer blev givetvis högst olik. Vil man spara ved skal man alltså ha störst möjlig familj - och sova alla i samma rum...( ;))

Det går fortfarande samer ikring som minns hur dom från barnsben bodde i storfamiljen kåta, där dom lärde sig kåtans alla delar och funktioner, innan det var dags för renens anatomiska beståndsdelar - muskel för muskel, sen för sen och ben för ben. Till en kåtas eldstad ligger tre kanaler - från vart sitt himlavarv - underjords. Över eldkammarn kan man bygga olika typer rösugnar. Sen hade man gluggar i väggarna och en väl anpassad sten-hell över rökskåran.

Med ett effektivt golv, en god rösugn, en rörlig skårsten och ditto ventilation borde värmeverdin i en kåta bli ganska hyfsad. Om man sen lägger skinn på golvet och samlar familiens alla 12 personer till kveldsmat, så sover man nog, utan större vedförbruk, lungt til morgongryn.

Det har troligen alla nordens mänskor gjort - redan före eldre stenålder. Utan denna enkla "teknologi" - ett fungerade eldsröse och en enkel men effektiv kåta - vore det nog omöjligt att etablera de permanenta bostäder och befolkningar - som efter istiden spred sej kontinuerligt över hela det den karriga, arktiska klimatzon. När man numer kan imponeras av både proportioner och antal bland Orkenöaras äldsta bostäder, mäst under jorden, kan man ju inte annat än undra vartifrån dessa nakna öars stora befolkning kunde ha hittatt tilräckligt med ved eller torv mot vinterkylan. 
 
Dom hade två andra möjligheter också. Tradtitionerna berättar om hur alla barn fick lära sej att tåla höstens kyla och sen att hålla värmen - i storfamiljens luna vrår. Bland samerna levde denna tradition ända in på 1960-talet. I Finnland ser det ut som kåtorna ("pörten")användes som boningar inntill 1700-talet. I det övriga Skandinavia tycks dom ochså ha försvunnit före denna tid. Men knappast innan järnålderns och vikingatidatiden slut.

Dengång borde 95 % av befolkningen fortfarande bo i velbygda kåtor med meterstjocka torv-väggar, slipna skorstenar, luftventiler och rösugnar. Med 12 personer ikring varje ugn, till 3,5 kubik i året, hur blir vedförbruket i vikingatidens Birka då?
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #37 skrivet: september 04, 2009, 22:30 »

Citera
Jag vill återigen hänvisa till hemsidan www.alternativ.nu, och tråden "Vilka träd till vedskog m m", där citatet i mitt inlägg #19 är hämtat. I tråden (med 45 inlägg f n) finns åtskilligt med kunskap redovisad, om vedåtgång, återväxt, värmevärde hos olika trädslag o s v. Det mesta är grundat på praktisk erfarenhet. Varför den person som påstår sig i sexton år ha tagit ut "20-30 kbm ved per år ur 4000 m2" skulle fantisera om detta förstår jag inte.

Jag vet inte varför, men fantiserar gör han. Låt oss göra ytterligare en kalkyl. En riktigt bra energiodling med Salix producerar ca 12 ton flis per hektar och år. Låt oss anta att de 4000 skogskvadratmetrarna kontinuerligt är lika produktiva som en salixodling. Det blir 4,8 ton per år. Dividera med 20-30 = 160-240 kg/m3. Det är ungefär samma täthet som balsaträ.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #38 skrivet: september 05, 2009, 00:10 »
Jag har aldrig räknat yta när jag hämtat min ved men jag stödjer tty i hans uppfattning eftersom jag tycker att den yta som uppges verkar på tok för liten, en halv hektar?
Tänk en normalstor björk, ca 7 meter hög, det är ca 1 kubikmeter ved i en sådan björk. Det tar ca 25 år för den att bli så hög och så grov.
Jag måste alltså fälla 20 sådana björkar per år för att få ihop 20 kubikmeter ved. Samtidigt måste jag ha 20 nya björkar på gång för varje år i cyceln, dvs 20 år X 20 björkar = 400 björkar.
Tror inte på det – oavsett träslag.

Boreas har helt rätt, ju fler man bor i ett litet utrymme - ju varmare bor man.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #39 skrivet: september 05, 2009, 08:45 »
Jag har aldrig räknat yta när jag hämtat min ved men jag stödjer tty i hans uppfattning eftersom jag tycker att den yta som uppges verkar på tok för liten, en halv hektar?
Tänk en normalstor björk, ca 7 meter hög, det är ca 1 kubikmeter ved i en sådan björk. Det tar ca 25 år för den att bli så hög och så grov.
Jag måste alltså fälla 20 sådana björkar per år för att få ihop 20 kubikmeter ved. Samtidigt måste jag ha 20 nya björkar på gång för varje år i cyceln, dvs 20 år X 20 björkar = 400 björkar.
Tror inte på det – oavsett träslag.

Boreas har helt rätt, ju fler man bor i ett litet utrymme - ju varmare bor man.

Thomas

Eller t.o.m. 25 år  X 20 stycken = 500 björkar.   ;)

Men 500 björkar på 4000 kvadratmeter är väl inte så överdrivet många? Det borde väl lätt få plats det dubbla?