I den samiska kulturen levde man fordums i "stor-familjer". Byggnadsteknisk och värme-ekologiskt är det numär stor skilnad på bondefamiljens och den samiska familjens boningar. Där bonden hade större timmer-stugor med två eldstäder, jämte loft och altan, hade samerna ståtliga "stor-kåtor" med en rösugn i midten. Men som i bondens gård rymdes i en storkåtan såväl farmor och farfar, som gubben själv, hans fru och deras åtta barn.
Där bondens stuga och dagens villa har 6 rum (minst) hade samefamiljen bara ett - 1. Värmeförbruket hos de repspektive familjer blev givetvis högst olik. Vil man spara ved skal man alltså ha störst möjlig familj - och sova alla i samma rum...(

)
Det går fortfarande samer ikring som minns hur dom från barnsben bodde i storfamiljen kåta, där dom lärde sig kåtans alla delar och funktioner, innan det var dags för renens anatomiska beståndsdelar - muskel för muskel, sen för sen och ben för ben. Till en kåtas eldstad ligger tre kanaler - från vart sitt himlavarv - underjords. Över eldkammarn kan man bygga olika typer rösugnar. Sen hade man gluggar i väggarna och en väl anpassad sten-hell över rökskåran.
Med ett effektivt golv, en god rösugn, en rörlig skårsten och ditto ventilation borde värmeverdin i en kåta bli ganska hyfsad. Om man sen lägger skinn på golvet och samlar familiens alla 12 personer till kveldsmat, så sover man nog, utan större vedförbruk, lungt til morgongryn.
Det har troligen alla nordens mänskor gjort - redan
före eldre stenålder. Utan denna enkla "teknologi" - ett fungerade eldsröse och en enkel men effektiv kåta - vore det nog omöjligt att etablera de permanenta bostäder och befolkningar - som efter istiden spred sej kontinuerligt över hela det den karriga, arktiska klimatzon. När man numer kan imponeras av både proportioner och antal bland Orkenöaras äldsta bostäder, mäst under jorden, kan man ju inte annat än undra vartifrån dessa nakna öars stora befolkning kunde ha hittatt tilräckligt med ved eller torv mot vinterkylan.
Dom hade två andra möjligheter också. Tradtitionerna berättar om hur alla barn fick lära sej att tåla höstens kyla och sen att hålla värmen - i storfamiljens luna vrår. Bland samerna levde denna tradition ända in på 1960-talet. I Finnland ser det ut som kåtorna ("pörten")användes som boningar inntill 1700-talet. I det övriga Skandinavia tycks dom ochså ha försvunnit före denna tid. Men knappast innan järnålderns och vikingatidatiden slut.
Dengång borde 95 % av befolkningen fortfarande bo i velbygda kåtor med meterstjocka torv-väggar, slipna skorstenar, luftventiler och rösugnar. Med 12 personer ikring varje ugn, till 3,5 kubik i året, hur blir vedförbruket i vikingatidens Birka då?