Kan foto visa mer än blotta ögat ser? (Ög 245)

[Tomte]

Hej!
Kan det vara så ibland, när det gäller målade inskrifter och liknande, att det på foton fastnar saker som inte syns med blotta ögat? Jag tycker mig dels ha läst om något sådant och dels tycks mina foton på Ög 245 visa något som Brate inte har sett. Om det syntes med blotta ögat när jag var där minns jag inte, men visst tycks det på dessa foton finnas en s-runa efter a-runan?


Brate skriver att mellan a-runan och nästa säkra runa, som är ett tydligt i (följt av ett k), syns "blott antydningar till staven" av två runor.

Om det är en s-runa som finns där direkt efter a, stämmer inte Brates tolkning att ba är början på ett predikat med formen bað eller bar.

Vad tror ni?

/Tomte

PS Brate translittererar hela inskriften "i u þ b a i i i k (eller þ) o u f æ r" (med bindebåge över æ r). Samnordisk runtextdatabas följer i princip efter men skriver det "-(u)þ (b)a- -i(k)o ufæ=r". Inskriften är från 1200-talet och finns på vinden i Östra Eneby kyrka i Norrköping. DS.

[Sindre]

Jo visst tycker jag mig se en s-runa jag också.

Vad bli det då? u þ b a s i i k o u f a r? Min forn(?)nordiska är inte den bästa..

[Tomte]

Jo visst tycker jag mig se en s-runa jag också.

Vad bli det då? u þ b a s i i k o u f a r? Min forn(?)nordiska är inte den bästa..

Det har ju antagits att den första runan (- i runtextdatabasen, i hos Brate) har varit en k-runa, och det tycket jag ser ut att kunna stämma. Man har nämligen tänkt sig att inskriftens första ord är "Gud" (Guð). "Gud hade överseende med dig" är Brates översättningsförslag.

"Min" translitterering skulle alltså bli: (k)(u)þ(b)as-i(k)oufæ=r
. (Jag avstår från att sätta ut ordmellanrum eftersom den kräver en omtolkning, men skulle väl även jag tro att kuþ är ordet "Gud".)

[Sindre]

Ok, jag har försökt använda datorn till att "förbättra" bilden.

På den översta bilden har jag försökt vara ärlig, och bara markerat det jag ser, medan jag på den nedre bilden har markerat det jag tycker mig tyda.
Jag i princip är illiterat när det gäller det medeltida språket, men det kanske gör det till ett ärligare försök, jag har inga förutfattade meningar..

[Sindre]

Jag är inte alls säker på den 7:e symbolen, eller de två sista, samt a respektive æ, och o respektive ö, men de övriga känns relativt säkra.

Vad tror ni?

[Mats Hansson]

För att ta upp den mer tekniska aspekten av frågan "Kan ett foto visa mer än blotta ögat ser?":

Ja, kanske. Det har slagit mig nu när jag börjat använda min relativt nya digital-(system-)kamera att det faktiskt ofta är besvärande stor kontrast i bilderna. Även i en måttlig motljus-situation måste man kompromissa med exponeringen: Om man tar en bild på en person mot en ljus svensk sommarhimmel så måste man välja: antingen blir personens ansikte tämligen mörkt, eller också måste man offra de vackra sommarmolnen på himlen, som blir alldeles för ljusa. Ögat har inga sådana problem, man kan lätt samtidigt både uppfatta personens ansikte som normalbelyst och uppfatta de finare nyanserna i de lätta sommarmolnen. Tycker nog att digitalkamerorna (åtminstone min) verkar lite grinigare än de gamla analoga dia-filmerna härvidlag. Jag tolkar det som att kontrasten är lite för hög, antagligen avsiktligt. Jag provar nu att ställa ned kontrasten på min kamera i vissa lägen, man kan ju finlira lite med inställningarna numera på bra digitalkameror. (Ja, jag vet, man kan i efterhand trixa med Picasa och liknande, men det blir inte riktigt samma).

Denna högre kontrast (än ögat) skulle faktiskt kunna vara till nytta i ett fall som ovan, med runorna. Kanske kommer kamerans höga kontrast att skilja ut s-runan mer från bakgrundsfärgen än vad det mer förlåtande ögat gör?
Stämmer detta så borde det i vissa fall vara bra att digitalfotografera profiler vid grävningar för att se nyansskillnader vid t.ex. stolphål och liknande. Någon som har några sådana erfarenheter härvidlag?

/Mats

[Tomte]

Intressant! Jag har brukar också irritera mig på det där problemet när jag fotograferar med min digitalkamera. Min utgångsteori var att kamerans blixt "får fram" färg som ligger för djupt i materialet för att annars synas.  Dessutom har jag läst i en bok om ett kors (konstgjort eller naturligt?) i ytan på ett hälsingländskt flyttblock, om vilket författaren skriver "En udda sak med denna lämning är att den faktiskt framträder tydligare på foto än i verkligheten" (Alexander, Bennström, Björck, Blennå, Flink, Jensen, Karlsson, Sandberg & Ulfhielm; 2001?; Skogens historier del 7 - En kulturhistorisk vandring i Gävleborgs och Dalarnas skogar).

Från det ena till det andra: Någon, finns det någonting jag som hobbyentusiast kan göra för att få någon med den rätta rollen/behörigheten att ta sig en titt på runinskriften och om skäligt publicera en nytolkning (åtminstone på translittereringsnivå), som kan vinna acceptans? Så att runtextdatabasen och framtida litteratur i så fall kan beskriva den riktigare?     

[Nils Ristare]

En spontan idé: färgen kanske syns bättre genom ett lämpligt färgfilter och/eller belyst med t.ex. UV-ljus?

[Nils Ristare]

Ja, kanske. Det har slagit mig nu när jag börjat använda min relativt nya digital-(system-)kamera att det faktiskt ofta är besvärande stor kontrast i bilderna. Även i en måttlig motljus-situation måste man kompromissa med exponeringen: Om man tar en bild på en person mot en ljus svensk sommarhimmel så måste man välja: antingen blir personens ansikte tämligen mörkt, eller också måste man offra de vackra sommarmolnen på himlen, som blir alldeles för ljusa. Ögat har inga sådana problem, man kan lätt samtidigt både uppfatta personens ansikte som normalbelyst och uppfatta de finare nyanserna i de lätta sommarmolnen. Tycker nog att digitalkamerorna (åtminstone min) verkar lite grinigare än de gamla analoga dia-filmerna härvidlag. Jag tolkar det som att kontrasten är lite för hög, antagligen avsiktligt. Jag provar nu att ställa ned kontrasten på min kamera i vissa lägen, man kan ju finlira lite med inställningarna numera på bra digitalkameror. (Ja, jag vet, man kan i efterhand trixa med Picasa och liknande, men det blir inte riktigt samma).

Nu hamnar vi lite offtopic, men jag tror att du överskattar ögats förmåga. Jag är säker på att det hela egentligen är hjärnans syncentrum som jobbar i bakgrunden utan att du lägger märke till det: först ser du på himlen med personens ansikte "underexponerat", sedan ser du på ansiktet och då blir pupillen större så att himlen blir "överexponerad", slutligen sätter hjärnan ihop bilderna så att du uppfattar såväl himmel som ansikte som lagom belysta. Det är samma fenomen som när du fotograferar ett ansikte på nära håll och bakgrunden befinner sig tjugo meter bort: antingen blir ansiktet skarpt och bakgrunden suddig, eller tvärtom. Det blir likadant för ögat, men hjärnan pusslar ihop informationen så att du aldrig uppfattar någon oskärpa. 

[Jan Owe]

Utan att ha något förslag till tolkning av inskriften som helhet så kommer slutet mig att tänka på ordet skruðkufi, 'sakristia', som är belagt i G 224 från Endre kyrka. Fornsvenskans kovi (m.) betyder enligt vad Thorgunn Snædal skriver 'koja, jordkammare' och enligt Schlyter (Ordbok till Samlingen af Sweriges Gamla Lagar) "avskildt kapell l. sidobyggnad i en kyrka".  'Gud' förefaller ganska säkert i alla fall. Men vilka "-kovar" eller vad det nu står, som avses vet jag inte. Någon kanske kan hitta sammansättningar med -kova (-kove), (kova i storkova är däremot ett annat ord.)
I Karl Gustaf Ljunggrens uppsats "Runorna på Östra Eneby kyrkas vind" (I: Norrköpings Museums berättelse 1950, Norrköping 1952, s. 364-368), läser han inskriften -uþba--ikoufæ=r, dvs samma som i Samnordisk runtextdatabas. Hur han kommenterar runorna och inskriften vet jag dock inte.
/Jan

[Mats Hansson]

Nu hamnar vi lite offtopic, men jag tror att du överskattar ögats förmåga. Jag är säker på att det hela egentligen är hjärnans syncentrum som jobbar i bakgrunden utan att du lägger märke till det: först ser du på himlen med personens ansikte "underexponerat", sedan ser du på ansiktet och då blir pupillen större så att himlen blir "överexponerad", slutligen sätter hjärnan ihop bilderna så att du uppfattar såväl himmel som ansikte som lagom belysta. Det är samma fenomen som när du fotograferar ett ansikte på nära håll och bakgrunden befinner sig tjugo meter bort: antingen blir ansiktet skarpt och bakgrunden suddig, eller tvärtom. Det blir likadant för ögat, men hjärnan pusslar ihop informationen så att du aldrig uppfattar någon oskärpa. 

Det finns den effekten också, som du avser här, men det är inte den jag menar (däremot om man tittar inåt i ett rum och sen tittar ut genom fönstret). Det är ganska lätt att konstatera att digitalkameran har större kontrast än ögat, man kan se på t.ex. ett mörkt buskage 30 meter bort mot en ljus himmel. Man kan med ögat snabbt växla fokuseringen av blicken och ändå uppfatta både de mörka och ljusa nyanserna i det som man inte fokuserar på, prova nästa gång du är ute en solig sommardag. Och jämför med en digitalbild på samma motiv! Både linsen (skärpan) och framförallt iris ("exponeringen") är dessutom något långsamma företeelser i ögat, den senare ändrar sig inte alls i "buskage"-exemplet. Men visst tillför hjärnan en hel del i våra synintryck, i fallet med runorna här kanske inte tillräckligt!

Sorry om jag förde in diskussionen lite OT men rubriken inbjöd ju till det.

/Mats

[dersa]

Ett tips vid fotografering av  hällristningar ( och kanske runor, har inte provat) är att använda sig av en extern blixt som placeras på olika ställen så kan man få fram skuggeffekter som kan visa ristningarna tydligare, filter som någon innan sa kan också vara effektivt.., och fotar ni digitalt så exprimentera mycket, kostar inte mer än lite tid, och resultatet kan bli bra!

[Tomte]

Har nu sett ett gammalt svartvitt foto på Ög 245 i Östergötlands runinskrifter. Av den eventuella s-runan syns där endast ena staven, så utifrån det fotot skulle jag gjort samma tolkning som man gör där, men mina foton tycks ju visa lite mer än så...

[Ragnfast]

Jag har själv fotograferat runstenar med infraröd film och tycker att jag fick  bra bilder. Tyvärr är både film och (speciellt) framkallning ganska dyrt. Fotofirman som framkallade åt mig ligger vid Zinkensdamm i Stockholm.