Vi ser ofta i massmedia debatt om klimatpåverkan och ekologiska problem idag.
I detta sammanhang kan det vara intressant att jämföra med
ekologisk påverkan under vikingatid.
Den som är väl bevandrad i klassisk litteratur mins kanske att ekologiska katastrofer som kalhyggen fört med sig diskuteras både av Platon och Thukydides för c:a 2400 år senan.
Även vissa stora djurarter utrotades.
Men, jag tror ändå vi kan lära något att studera den vikingatida staden, som var relativt självförsörjande med det mesta, och vars sopor för det mesta var biologiskt nedbrytbara.
Givetvis ingen idyll, som Arthur C Clark skriver räcker det med en rejäl tandvärk för en modern människa för att vara tacksam för att man lever på 2000-talet efter Kristus..
