Rasestenen

[Yngwe]

Har någom en lösning på Rasestenens ( Byarum 51:1) text?

hakR : kulkR : aukR · kuþkurR : riþ : itRn : þan : isunR : auti : Rtinf

[Tomte]

Har någom en lösning på Rasestenens ( Byarum 51:1) text?

hakR : kulkR : aukR · kuþkurR : riþ : itRn : þan : isunR : auti : Rtinf

Om man ska försöka göra en "vanlig" tolkning av stenen, och då tänker sig att den är ristad av någon som inte hade så himla god uppfattning om runorna men som gjorde sitt bästa, skulle väl "riþ : itRn : þan" kunna vara "reste denna sten". I:et i "itRn" kanske är ett långt kortkvist-s, vilket ju också blev en vanlig variant av s i dalruneskriften senare. Frågan är då varför det finns ett "riktigt s" senare, men han hade kanske i sitt huvud bilder av enskilda ord hämtade från olika runstenar han sett, och lite sammanbladningar uppstod.

Och kanske talade han en dialekt som inte använde nominativändelsen -R på substantiv (Kan det ha funnits redan då?), och därför inte riktigt förstått R-runans funktion i inskrifter han sett, utan fått för sig att den bara är något man lägger till i slutet av ord i inskriftens början/subjektsfrasen framför allt, varpå han stoppat en sådan även på konjunktionen "auk/och". Fast i "itRn" måste han ju ha fått för sig att det var ett vokaltecken, och det blev det ju så småningom i tiden. Kanske "Rtinf" då ska tolkas som något "ötin"-, "ytin-", eller varför inte "Odin"-aktigt?   

Ett amatöriskt tolkningsförsök: "Hök/Hakon, Gulk? och Gudgärd reste denna sten, sönerna, efter Ödvin?"

Om han nu använde långt streck för s (och i) kanske han trott att den andra s-runan, den krokiga, är f-runa, varpå isunR kan tolkas som "över" ("ifuaR", n = spegelvänt a). Frågan är då vad han menar med den avslutande f-runan...

Nytt försök:

"Hök/Hakon, Gulk? och Gudgärd reste denna sten över Öde? ..."

Det sista ordet, Rtinf,  kan väl vara någon sorts tillnamn eller adjektiv, men jag fattar ju inte vad f-runan skulle vara.
 
 
 

[Yngwe]

Spännande... tänk om Öde eller Ödvin är samma person som givit namn åt socknen på vars gräns stenen står, Ödestugu.  Jan Agertz har tolkat ortsnamnet Ödags stuga

[Tomte]

Ja, men jag är alltså bara amatör i runtexttolkarsammanhang. Emellertid har jag en liten kandidatexamen i språkvetenskap och om ingen annan tänker spekulera gör jag det lite ytterligare. Jag har nämligen sett denna sten nu i sommar och tyckte dessutom att den var vacker.

Jag tror alltså att de fyra första orden är tre personnamn och ett "och" (aukR). Jag tänkte bara här utveckla vad som kan vara en förklaring till -R på "auk". Jag tror att termen är "övergeneralisering", när man driver en grammatisk regel för långt.

Precis som vi idag i svenskan tenderar att sätta genitiv-s endast på det sista ordet i en genitivattributsfras ("Sven och Lisas mamma" i stället för "Svens och Lisas mamma") kanske man på den tiden och i den trakten tenderade att sätta nominativändelsen -R endast på sista subjektsdelen ("Knut och SvenR sprungo" i stället för "KnutR och SvenR sprungo"). Om ristaren då fått lära sig, eller fått påpekat för sig, att "ska man uttrycka sig riktigt korrekt ska alla subjektsorden få R-ändelsen", har han kanske övertolkat det som att alla ord i subjektsfrasen ska avslutas med -R, och inte tänkt på att "och" är en annan typ av ord än de övriga och inte ett av de egentliga subjektsorden.

Eftersom -R skrivs efter varje annan sorts konsonant utan vokal framför sig antar vi att den kunde uppträda som stavelsebildande konsonant, och kunde den uppträda som en sådan är de inte osannolikt att den kunde vara mjuk och lite halvvokalisk ibland och där har vi kanske förklaringen till att ristaren skriver ett vokalfonem med samma runa i "sten", som jag fortfarande tror att itRn betyder.

Nog för idag. Hoppas någon annan också vill spekulera.

[gangrade]

Håller i grund och botten med föregående talare. Stenen är troligen ganska sen, vilket korset antyder, och eftersom stenen antagligen är sen och inskriften verkar formelaktig så är den nog också "formaliserad" varför vi ska leta "stavfel" mer än övertolka den. Att R används inne i ord tyder också på senhet och att R inte längre bara är nominativändelsen utan faktiskt är på väg eller redan har övergått till ett vanligt r-liknande ljud, att det sedan står på fel ställen antar jag bara är just stavfel.
Jag skulle nog dock hellre säga "ristade" än "reste" för "ridh"-ordet. Det är dock bara en känsla eftersom det nu är ganska många år sedan studerandet och de flesta böckerna är spridda för vinden iom en utlandsflytt.
Stefan