Först och främst vill jag ursäkta mig för alla skrivfel i mit svar. Jag är en hollänsk tjej och har aldrig lärt mig skriva på svenska
, men hoppetvis förstå ni vad jag säger.
Aspeberget har varit ett s.k. försökshäll sedan länge. I 80-talet har de byggt ett litet hus över T-12 (ristningen med tjurar). Fast det skyddade ristningen mot sura regn, blev det inget succé. Temperaturskilnaden blev så stor att det skadade ristningsytan och byggnaden togs bort igen.
I 90-talet, genom en av de Interreg projekterna, har de täckt ristningsytan med en 10 cm tjock isolationsmaterial och svart plast och ytan blev täckt drygt 3 år. Däremot byggde de en betongrand ovanför ristningsytan, så att vatten kan inte längre rinner över hällen. Efter denna period var ristningsytan helt ren och temperaturskilnaden på fram förallt våren och hösten sänktes ner från ca. 60 grad till "bara" 20 grad. Numera är denna ristning täck under vinter halvåret.
Tyvärr är Aspeberget det ända hällristning som blir skyddad på denna sättet och på ett vis sätt kan man säga att det är fortfarande ett experimentshäll. Värje år ser vi att mer och mer mossor och lavar växer på ristningsytor och det är ett stort problem. På Balken som ligger nära Fossum är situationen numera så att besökare försöker ta bort mossor och lavar för att se ristningarna och man vet ju inte med vilka skrekliga verktyg de gjora detta.
Diskutionen hur att skydda ristningen och med vilka medel är ju aktuellt hela tiden och det Norska metod att döda vegetationen med alkohol är nu också aktuellt i Bohuslän, men som i så många situationen är det största problemet pengar. Alkoholen ta bort kloroformen ur växterna och utan det kan de inte leva. Men det hjälper bara tidsvis, efter ca. 2 - 3 år växer de upp igen.
Så mycket jag vet finns där (nog) inte någon form av biologiska bekämpningsmedel som förtär mikrovegetationen. Problemet är tyvärr komplicerad. De flesta ristningar ligger i tallskog som försura jorden och med det regnvattnet som faller och ränner över hällytan. Det påverkar tillväxten av mossor och lavar som på sin tur avskilda surar som tränner in i hällytan, främst på de ställen där ytan är skadad, dvs vid figurerna (en hällristning är egentligen en skadad hällytan, så att säga).