Ordet stad är i dagens betydelse tidigast känd från 1300-talet (Skånelagen) och ett lån från tyskans stadt. Innan dess hette det kaupung (köping), avseende handelsplats, varför jag misstänker att tuna-namnen kanske snarare är kopplade till kultplatser.
Städer är ju annars ett relativt modernt fenomen i den germanska världen, i synnerhet i Skandinavien. Det begrepp som verkar ha de äldsta anorna är borg, som ju också är det isländska ordet för stad. Även i gotiskan har ordet
baurgs betydelsen stad.
Ptolemaios (ca 150 e.Kr.) räknar upp ett stort antal "städer" i Germanien. Namnen ser ut att vara så starkt latiniserade att det är svårt att urskilja några typiska germanska beståndsdelar (jag misstänker nästan att flertalet av dessa "städer" i själva verket var romerska brohuvuden och militärbaser med rent latinska namn). Men burg och berg förekommer på ett par ställen, liksom det keltiska dunum.
Det är märkligt att ordet stad i den moderna svenska betydelsen för första gången dyker upp i Skånelagen på 1300-talet. Danskan har ju av hävd använt ordet
by (som även exporterades till England som ortnamnsefterled och i begrepp som
by-law).