Nils Ristare, nej, ingen feghet finns i mitt resonemang och jag har absolut inte påstått att blotta faktum att stenen i fråga finns på Historiska Museet skulle vara ett argument för förfalskning. Sten står där för att någon/några personer har litat på att det är äkta vara.
Kom gärna med sakargument om Möjebrostenen - inte argument om eventuell feg argumentation, alltså om min person- eller min förmåga, eller bristande förmåga, att framföra vad jag tror på.
Jan Owe det finns en avskrift av Möjebrostenen från 1620 om jag minns rätt. Samtidigt har vi att göra (kanske) med en person som är känd för historieförfalskning i stor skala. Alltså bör vi titta närmare på dessa avskrifter och se om dom verkligen är från 1620.
Jag har inte studerat 100% av de runstenar vi har i landet. Men vad jag vet så finns det enbart en enda runsten som skiljer sig från alla andra. Alla andra runstenar är också ganska säkert tolkade, i alla fall träter man inte om tolkningen. Vi har flera runstenar som är äldre än Möjebrostenen – och massor som är yngre. De äldre kan vi tyda i de fall de har en löpande text. Möjebrostenen är alltså helt unik i sitt slag. Ingenting stämmer med denna sten – detta utesluter inte att den är äkta – men det bör stämma till en rejäl eftertanke.
Jag stödjer absolut en ordentlig vetenskaplig undersökning av dels Möjebrostenen dels det källmaterial som finns om Möjebrostenen före 1676.
En sådan undersökning kommer, tror jag, att visa vilken typ av verktyg som användes när stenen höggs. Det går med stor sannolikhet att se hur själva stenmaterialet nötts av tidens tand – samt jämföra denna nötning, (naturliga nedbrytning), med runstenar vi vet är äkta vara. Huggspår är faktiskt ganska avslöjande vilket är positivt, dessutom kan man högst troligt jämföra stenens övriga ytor med vad som hänt i de huggna spåren. Det bör inte vara några större svårigheter.
Vad man kunde, eller inte kunde, på 1600 talet tycker jag saknar betydelse eftersom vi inte vet någonting om just runkunskap under denna tid. Vi vet att man inte kunde äldre runraden i början på 1800 talet.
Ser vi på Inuiter så glömde de bort under en period hur man tillverkar kajaker. Tack vare att det fanns kajaker i våra museer så lärde de sig att bygga kajaker igen. Kunskap försvinner alltså ibland – samt kommer tillbaka ibland. Jag ser inget märkligt i detta.
Tty, jag kan inte urnordiska och jag vet ytterst lite om detta språk. Jag vet att vi gick från den äldre futharken till den yngre runt 7-800 talet – men gick vi samtidigt från urnordiska till fornnordiska – och var det detta språkbyte som medförde byte till den yngre futharken? Eller var det omvänt? Bytte man till ett enklare sätt att skriva – och detta påverkade språket?
Thomas