Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Vikingatida ledung

Författare Ämne: Vikingatida ledung  (läst 35788 gånger)

Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
Vikingatida ledung
« skrivet: mars 04, 2009, 11:45 »
I samband med mina funderingar kring sydöstra Gästriklands roll i Den Svenska Historien har jag bl a funnit följande intressanta samband:

"Gästrikland ligger direkt norr om det under vikingatid så betydelsefulla nutida landskapet Uppland. Större delen av Gästrikland ingick under vikingatid och medeltid i landområdet Tiundaland och var administrativt att likna vid ett uppländskt s.k. hundare. Landskapets sydöstra kustbygder ingick dessutom tillsammans med östra kustdelen av Uppland i det s.k. Roden. Roden (Roslagen) var ett geografiskt område uppdelat efter skeppslag och spelade som sådan en viktig roll i det vikingatida sjöförsvaret, dvs.den s.k. ledungen."
(www.foteviken.se)

"Ledung, för- och tidigmedeltida sjömilitär försvarsorganisation, baserad på värnplikt och ledungsskatter. Ledungsorganisationen fanns i de tre nordiska rikena. I Sverige är den känd genom omnämnanden i landskapslagarna och indirekta referenser i det medeltida skattesystemet. Organisationen omfattade två huvuduppgifter, krigsledung eller "utrodd" (útróðr) och kustbevakning (wardhald).
.....
Huvudkällan till ledungen som företeelse är de medeltida landskapslagarna. Äldre forskning antog ofta att dessa inte endast var föreskrifter utan beskrev en existerande verklighet. Detta vet vi dock inte mycket om. Äldre forskning (till exempel Hafström, se källor nedan) projicerade dessutom ibland ledungsorganisationen bakåt till förhistorisk tid. Detta accepteras numera varken av arkeologer eller medeltidshistoriker...  ...Ledungen är till exempel helt okänd på runstenarna. Äldre föreställningar om ledungen lever dock kvar i populära sammanhang, som framgår av många formuleringar ovan i denna artikel"
(Wikipedia)

Vad ska en stackars amatör tro? Fanns ledungen som fast organisation under vikingatiden, eller inte? Om jag väljer "svar: Ja!", så ser jag framför mig denna situation:

Fiendens segel syns vid horisonten! Vårdkasarna brinner! Sjöförsvaret rycker ut!
Jäklar, nationella insatsstyrkan har just stuckit iväg på shoppingresa till Särkland!

Detta var rimligtvis en otänkbar situation. Själv kan jag tänka mig tre förklaringar.
1) Det fanns så många stridbara män och skepp kvar att det inte var något problem. 2) Sveariket leddes av en så stark centralmakt att någon (kungen) kunde bestämma vilka som måste stanna hemma på jourtjänstgöring. 3) Den fasta organisationen fanns ännu inte, utan kom till samband med att det stora intresset för utlandsresor upphörde vid vikingatidens slut.

Min gissning: Under vikingatiden (och dessförinnan) var sjöförsvaret av mer obestämd karaktär, och mest inriktat på att skydda de kustnära områdena (Roden) mot småskaliga rövaranfall. När vårdkasarna tändes, så var det en maning att driva ut kvinnor, barn och kreatur i skogen, gömma mat och värdesaker, och att samla alla stridbara män att möta anfallet. Då använde man förstås tillgängliga skepp, eftersom det var snabbaste sättet att hinna fram till den plats där fienden verkade vilja gå iland på sitt rövartåg.

Mot vikingatidens slut var det väl känt runt Östersjön, vilka rikedomar som fanns samlade i Svea Rike. Om andra "riken", likaväl som Svea Rike, då började få en fastare form, med fungerande central styrning, dök nog tankar upp hos en del härskare att överta rikedomarna, d v s ge sig ut på statskontrollerade rövartåg i större skala. Alltså fanns både behov av — och förutsättningar för — en fast ledungsorganisation i Sveariket. Som dessutom måste innefatta värnplikt även för icke kustnära områden,för att bli slagkraftig nog.

Eller?

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Vikingatida ledung
« Svar #1 skrivet: mars 04, 2009, 20:39 »
Den allmänna uppfattningen är att ledungen inte fanns förrän på 1200-talet i Sverige. En läsvärd bok i ämnet är "Lið, leding og landeværn" av Nils Lund.

Det kanske inte direkt fanns några rikedomar här. En arkeolog i Göteborg hävdar att fynd från baltikum tyder på att de var rikare där.



Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingatida ledung
« Svar #2 skrivet: mars 04, 2009, 21:37 »
Det första omnämnandet av ledungen i Sverige är visserligen från 1266, men i Danmark (Skåne) nämns den redan 1085 och även i Norge går den tillbaka åtminstone till sen vikingatid.  Jag vill också minnas att i de områden i Uppland där indelningen i hamnor är känd är i princip inga av hamnebyarna av medeltida ålder, något som tyder på att indelningen går tillbaka till sen vikingatid. Hundare-indelningen vet vi ju från runstenar går tillbaka åtminstone till 1000-talet. I Östergötland finns också en by Ledungshammar som nämns första gången ca 1330. Hade en hel by verkligen fått namn efter ett begrepp som inte ens var 100 år gamnmalt?

Det finns en mycket utpräglad tendens bland svenske medeltidshistoriker att utgå från att allting uppstod just innan det första skriftliga omnämnandet, något som jag finner märkligt med tanke på hur rent ut sagt uselt källäget är före 1300-talet.

"Fiendens segel syns vid horisonten! Vårdkasarna brinner! Sjöförsvaret rycker ut!
Jäklar, nationella insatsstyrkan har just stuckit iväg på shoppingresa till Särkland!"

Lägg märke till att trots att det finns mer än 25 Ingvarsstenar från Östergötland till norra Uppland (och kanske Medelpad) saknas de helt i Roden, där man tycker de borde vara tätast. Kanske den nationella insatsstyrkan inte fick ge sig iväg till Särkland?

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Vikingatida ledung
« Svar #3 skrivet: mars 04, 2009, 22:12 »
Lägg märke till att trots att det finns mer än 25 Ingvarsstenar från Östergötland till norra Uppland (och kanske Medelpad) saknas de helt i Roden, där man tycker de borde vara tätast. Kanske den nationella insatsstyrkan inte fick ge sig iväg till Särkland?

En litet tillägg: Attundaland är också dåligt representerat.

Karta med stenarna inprickade: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/57/Ingvar_runestones_map.jpg

Utloggad Arminius

  • Medlem
  • Antal inlägg: 41
SV: Vikingatida ledung
« Svar #4 skrivet: mars 04, 2009, 23:50 »
Mats G Larsson har i sina studier av Ingvarsstenarnas fördelning föreslagit att attundalänningarna fått stanna hemma för att försvara fosterlandet, vilket således skulle förklara att det är tunt med Ingvarsstenar i Attundaland. Smart tänkt, men tro't den som vill.

Förr trodde alla forskare att ledungen var urgammal. Icke så nu. Det enda som är säkert är att det finns ledungsföreskrifter i landskapslagarna. Kanske ska dessa snarare ses som en önskelista om hur det borde vara, skriven av tidens överhet? Och att dessa formulerade saken i arkaiserande termer, något som landskapslagarna också i övrigt karaktäriseras av.

Begreppet hundare är känt från tiohundratalet (runstensbelägg). Däremot vet vi inget om någon territoriellt fixerad hundaresorganisation. En sådan förutsätter centralmakt, och denna är vid denna tid knappast så cementerad.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Vikingatida ledung
« Svar #5 skrivet: mars 05, 2009, 00:35 »
Det kan ju vara så att man i andra delar av landskapen hade för vana att i stället för runstenar, sätta  upp stavar av trä med motsvarande innehåll.   Stavar av bok  kanske.  Bokstav??   Frånvaro av bevis är inte bevis av frånvaro.
Kanske man saknade ristare i sten  och i stället målade stenarna.  Alternativen är många.

Utloggad mof

  • Stammis
  • Antal inlägg: 184
SV: Vikingatida ledung
« Svar #6 skrivet: mars 05, 2009, 01:04 »
Det första omnämnandet av ledungen i Sverige är visserligen från 1266, men i Danmark (Skåne) nämns den redan 1085 och även i Norge går den tillbaka åtminstone till sen vikingatid.  Jag vill också minnas att i de områden i Uppland där indelningen i hamnor är känd är i princip inga av hamnebyarna av medeltida ålder, något som tyder på att indelningen går tillbaka till sen vikingatid. Hundare-indelningen vet vi ju från runstenar går tillbaka åtminstone till 1000-talet. I Östergötland finns också en by Ledungshammar som nämns första gången ca 1330. Hade en hel by verkligen fått namn efter ett begrepp som inte ens var 100 år gamnmalt?

Det finns en mycket utpräglad tendens bland svenske medeltidshistoriker att utgå från att allting uppstod just innan det första skriftliga omnämnandet, något som jag finner märkligt med tanke på hur rent ut sagt uselt källäget är före 1300-talet.

"Fiendens segel syns vid horisonten! Vårdkasarna brinner! Sjöförsvaret rycker ut!
Jäklar, nationella insatsstyrkan har just stuckit iväg på shoppingresa till Särkland!"

Lägg märke till att trots att det finns mer än 25 Ingvarsstenar från Östergötland till norra Uppland (och kanske Medelpad) saknas de helt i Roden, där man tycker de borde vara tätast. Kanske den nationella insatsstyrkan inte fick ge sig iväg till Särkland?


Ordet är säkert inte skapat samtidigt med organisationen, därför kan man tänka sig att folk talade om ledung under vikingatiden, men att det inte betyder det vi lägger in i ordet.

När man skapar organisationer med geografisk storhet är det naturligt att centrum kommer att ligga i existerande enheter. Det är inget konstigt alls och bevisar ingenting. Vi kan ju skapa en krigsorganisation idag där ett antal städer sätter upp ett regemente var. Är den organisationen då hundratals år gammal, bara för att städerna kanske kom till senast på 1600-talet? Detta att byarna är gamla är alltså i sig ett argument utan något direkt värde. Man måste studera problemet mycket noggrannare för att försöka bevisa en hög ålder. Man kan jämföra olika byars storlek och rikedom   t. ex. och försöka finna mönster av slaget, "rimligen borde hamnebyn ha varit x, men den långt skruttigare byn y är hamneby". Sådant kan man sedan föra en diskussion kring.

Själv tror jag att den förhistoriska organisationen är önsketänkande. Och om man tänker efter - när man väl konstaterat att det finns gamla byar - finns det egentligen någon uppenbar gräns för hur gammal denna organisation då skulle kunna vara? Vikingatida blir bara en gissning, den skulle ju lika gärna kunna vara från 500-talet helt plötsligt, och vem vet, kanske är några av byarna från bronsåldern t. o.m., så varför inte så gammal?

Nu är det så att vi ifrån Danmark vet att de inte hade ledung förrän långt in på medeltiden. Det är inte rimligt att tro att Danmark var ett bakvatten utan organisation. Det är lättare att tänka sig att vi fick vår organisation från dem, och då hamnar vi någonstans i 1200-talet.

Att uppbåda flottor och annat är fullt möjligt även utan en fast organisation som den är beskriven i landskapslagarna.

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Vikingatida ledung
« Svar #7 skrivet: mars 05, 2009, 07:13 »
Det kan ju vara så att man i andra delar av landskapen hade för vana att i stället för runstenar, sätta  upp stavar av trä med motsvarande innehåll.   Stavar av bok  kanske.  Bokstav??   Frånvaro av bevis är inte bevis av frånvaro.
Kanske man saknade ristare i sten  och i stället målade stenarna.  Alternativen är många.

Attundaland har gott om runstenar från samma period, däremot inga stenar som nämner Ingvar (den vittfarne).

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vikingatida ledung
« Svar #8 skrivet: mars 05, 2009, 09:00 »
Attundaland har gott om runstenar från samma period, däremot inga stenar som nämner Ingvar (den vittfarne).

Kul karta med ingvarstenar. Kan den tyda på att mälardalen inte var en enda stor enhet. Det var kanske inte självklart att drevet gick genom de nordöstra delarna när ingvar samlade sitt manskap. Jag håller det för troligare än att det fanns en kunglig flotta i norr som inte "fick" särklanda.
Qui tacet, consentit

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vikingatida ledung
« Svar #9 skrivet: mars 05, 2009, 10:05 »
Om man nu ska dra fram skillnader mellan norra och södra delarna av Mälar-landskapen så är ju hundare-indelningen mycket tydligare i Uppland (med "riktiga" hundarenamn som Sjuhundra, Långhundra, Seminghundra osv.) än i Södermanland. Vilket kanske i sig kan signalera att hundare-indelningen åtminstone är äldre än typ 1000/1100-talet, då väl de båda landskapen kan anses ha en gemensam kungamakt.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatida ledung
« Svar #10 skrivet: mars 05, 2009, 11:33 »
Först, att kungamakten var så stark att han styrde alla småländers förehavande är inte på något sätt klart. Attundaland kan helt enkelt valt att inte åka med på Ingvarståget, likadant Roden, kanske var dom inte ens tillfrågade. Spekulationen bygger på ett enat Svealand trots att man har all anledning att tro att det istället råder relativt stor splittring i området under den här perioden. Vanskligt att använda sig av alltså!


Min tanke är att ledungen bygger på lokalt kollektiv ägande av båtar som med tiden organiseras allt mer. Med andra ord är det möjligt att systemet är mycket gammalt och utveckals i takt med regionernas sammanslutningar. När man slutningen vid medeltiden får en starkare centralmakt får dom också kontroll över ledungen,,,,

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingatida ledung
« Svar #11 skrivet: mars 05, 2009, 12:04 »
Apropå icke-territoriella hundaren så nämns Fjädrundaland, Attundaland och Tiundaland första gången i Florensdokumentet ca 1102 så vid den tiden var hundarena i varje fall substantiella nog att bilda folkland.

Om ledung inte fanns förrän långt in i medeltiden i Danmark är det litet märkligt att ledungsskatten (ius expeditionis) nämns redan 1085. Hamnor "hafnas" nämns i Danmark (Ven) 1232.

Utloggad Arminius

  • Medlem
  • Antal inlägg: 41
SV: Vikingatida ledung
« Svar #12 skrivet: mars 05, 2009, 18:02 »
Florenslistan är väl snarare från 1120-talet? Där nämns t ex också Värend och Finland. Och "folkland" är inte det de framväxta bygder som ibland, men inte alltid, senare efterträddes geografiskt av en organisation i statlig mening?

Åtta hundare i Attundaland kan, tror jag, syfta t. ex. på åtta löst avgränsade traditionella maktområden (kanske från äldre järnålder). Jarlabanke fick hävda sin rätt till ett sådant område, kanske kunde han mångdubbla arealen om han hade mycket pengar, högt anseende, stor hird och svagare grannar.

Vem skulle för övrigt ha kunnat organisera en "hundaresindelning" i Sverige i förkristen (icke-statlig) tid? Såna djur finns väl inte?


Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingatida ledung
« Svar #13 skrivet: mars 05, 2009, 19:20 »
Florenslistan anses numera ha tagits fram i samband med att ärkestiftet i Lund inrättades 1104.

Den uppenbara kandidaten som organisatör är väl Erik Segersäll. En territoriell indelning förutsätter dock inte nödvändigtvis en stark centralmakt. Islands fjärdingar och godord fungerade i ett samhälle nästan helt utan centralmakt, och detsamma gäller Gotlands tredingar och sättingar.


Utloggad Arminius

  • Medlem
  • Antal inlägg: 41
SV: Vikingatida ledung
« Svar #14 skrivet: mars 06, 2009, 11:16 »
Kanske vi kunde få tips om vilka källor som verkligen belägger att Island och Gotland haft en fast territoriell indelning under förkristen tid? Jag tror att jag har missat dem?

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingatida ledung
« Svar #15 skrivet: mars 06, 2009, 14:56 »
Jag påstod inte att indelningen fanns i förkristen tid, bara att den uppstod i samhällen utan egentlig centralmakt. Annars så anger faktiskt Ari i Isléndingabok (skriven på 1120-talet) att fjärdingsindelningen gjordes på 900-talet, alltså före kristnandet:

5. Frá fjórðungadeild.

Þingadeild mikil varð á milli þeira Þórðar gellis, sonar Óleifs feilans ór Breiðafirði, ok Odds, þess er kallaðr var Tungu-Oddr. Hann var borgfirzkr. Þorvaldr, sonr hans, var at brennu Þorkels Blund-Ketilssonar með Hæsna-Þóri í Örnólfsdali. En Þórðr gellir varð höfðingi at sökinni, af því at Hersteinn Þorkelssonr, Blund-Ketilssonar, átti Þórunni, systurdóttur hans. Hon var Helgu dóttir ok Gunnars, systir Jófríðar er Þorsteinn átti Egilssonr.
   En þeir váru sóttir á þingi því, er var í Borgarfirði í þeim stað, er síðan er kallat Þingnes. Þat váru þá lög, at vígsakar skyldi sækja á því þingi, er næst var vettvangi. En þeir börðust þar, ok mátti þingit eigi heyjast at lögum. Þar fell Þórólfr refr, bróðir Álfs í Dölum, ór liði Þórðar gellis.
   En síðan fóru sakarnar til alþingis, ok börðust þeir þar þá enn. Þá fellu menn ór liði Odds, enda varð sekr hann Hæsna-Þórir ok drepinn síðan ok fleiri þeir, er at brennunni váru.
   Þá talði Þórðr gellir tölu umb at Lögbergi, hvé illa mönnum gegndi at fara í ókunn þing at sækja of víg eða harma sína, ok talði, hvat honum varð fyrir, áðr hann mætti því máli til laga koma, ok kvað ýmissa vandræði mundu verða, ef eigi réðist bætr á.
   Þá var landinu skipt í fjórðunga, svá at þrjú urðu þing í hverjum fjórðungi, ok skyldu þingunautar eiga hvar saksóknir saman, nema í Norðlendingafjórðungi váru fjögur, af því at þeir urðu eigi á annat sáttir. Þeir, er fyr norðan váru Eyjafjörð, vildu eigi þangat sækja þingit, ok eigi í Skagafjörð þeir, er þar váru fyr vestan. En þó skyldi jöfn dómnefna ok lögréttuskipun ór þeira fjórðungi sem ór einum hverjum öðrum. En síðan váru sett fjórðungaþing. Svá sagði oss Úlfheðinn Gunnarssonr lögsögumaðr.
   Þorkell máni Þorsteinssonr, Ingólfssonar, tók lögsögu eftir Þórarin Ragabróður ok hafði fimmtán sumur. Þá hafði Þorgeirr at Ljósavatni Þorkelssonr sautján sumur.

Islands kristnande "Frá því, er kristni kom til Íslands" beskrivs i kapitel 7.


Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vikingatida ledung
« Svar #16 skrivet: mars 06, 2009, 16:10 »
Åtta hundare i Attundaland kan, tror jag, syfta t. ex. på åtta löst avgränsade traditionella maktområden (kanske från äldre järnålder). Jarlabanke fick hävda sin rätt till ett sådant område, kanske kunde han mångdubbla arealen om han hade mycket pengar, högt anseende, stor hird och svagare grannar.

... och så har vi ju Hyenstrands genomgång från 1974 av alla kända yngre järnåldersgårdar i Uppland (och delar av Södermanland), där dagens kända gränser för Sollentuna, Vallentuna, Seminghundra, Sjuhundra, Ärlinghundra, Långhundra osv. var och en inrymmer påfallande nära 100 (8x12 om man nu köper "tolfterna") sådana gårdar. Som de flesta här (inte jag) antagligen kommer att såga jäms med knävecken, antingen man läst den eller inte.

/Mats

Utloggad Claes

  • Stammis
  • Antal inlägg: 243
  • Döda fiskar flyter medströms
    • http://www.theliander.se
SV: Vikingatida ledung
« Svar #17 skrivet: mars 06, 2009, 23:13 »
Något som aldrig publicerats eller uppmärksammats är att den yngre järnåldersbebyggelsen längs med Vänern inte ligger inom synhåll från sjön. Skall inte svära på att det generellt är så, men det är ett mönster jag tycker mig kunna se. Beror det på att alla sjöfarare på Vänern inte hade helt trevliga avsikter?
http://kullenmannen.wordpress.com/

Döda fiskar flyter medströms!

Utloggad Arminius

  • Medlem
  • Antal inlägg: 41
SV: Vikingatida ledung
« Svar #18 skrivet: mars 06, 2009, 23:43 »
... och så har vi ju Hyenstrands genomgång från 1974 av alla kända yngre järnåldersgårdar i Uppland (och delar av Södermanland), där dagens kända gränser för Sollentuna, Vallentuna, Seminghundra, Sjuhundra, Ärlinghundra, Långhundra osv. var och en inrymmer påfallande nära 100 (8x12 om man nu köper "tolfterna") sådana gårdar. Som de flesta här (inte jag) antagligen kommer att såga jäms med knävecken, antingen man läst den eller inte.

/Mats

Hyenstrand  1974 i all ära, men han fullföljde väl inte, och efter Keith Wijkanders försök 1983 (Kungshögar och sockenbildning) har såvitt jag vet inga akademiska forskare gått i hans fotspår. Analysen kunde också verka statisk och lätt komma att präglas av räknande hit och dit för att få källorna att passa ihop. Samtidigt som andra källor tyder på en dynamisk utveckling av samma landsändar!

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vikingatida ledung
« Svar #19 skrivet: mars 08, 2009, 11:49 »
Ja, det verkar vara en utbredd uppfattning att Hyenstrand i sin "Centralbygd - randbygd" trixar mycket med siffrorna för att få det att stämma in. Och vad gäller den hypotetiska tolft-indelningen kan jag nog instämma i den kritiken, även om jag inte tycker han pressar materialet uppseendeväckande hårt. Hade det dykt upp några bra skriftliga källor som likaså tyder på en indelning av Uppland i tolfter (vilket det alltså inte gjort) så hade vi gärna förlåtit honom, och hans indelning hade tillmätts en helt annan betydelse. Sådan är väl forskningen antar jag.

Vad gäller hundare-indelningen står vi dock på fastare grund. Här är inte gränserna hypotetiska, de utgör ju häradsgränser som varken vi eller Hyenstrand förmår ändra på. Inte heller antalet bebyggelse-enheter under sen vikingatid/tidig medeltid lär vi ha ändrat så mycket på sen Hyenstrands bedömningar, utifrån gravfält, namnformer och medeltida skriftliga källor. En och annan ensamgård kanske vi idag skulle se som flera bebyggelse-enheter, senare tiders exploateringsgrävningar kanske har tillfört någon tidigare okänd bebyggelse. Jag roade mig med att på Hyenstrands hundare-kartor räkna ut antal "prickar" dvs. bebyggelseenheter per hundare för området norr om Stockholm, här är de siffrorna:

Färentuna  75
Sollentuna  77
Vallentuna  84
Seminghundra  97
Långhundra  81
Sjuhundra  51
Lyhundra   72

När man tittar på kartorna slås man av att hundare-gränserna ser naturliga ut på det sättet att det ligger utmarker i hundarets periferi - hundaret samlar alltså några naturliga kulturbygder, och det finns ingen anledning att tro att man skurit "absurda" gränser för att exakt matcha talet hundra. Och antal gårdar är ju heller inte i närheten av den siffran, även om 100 tycks utgöra en slags max-gräns. Men (och detta är viktigt tycker jag) antal enheter är ändå relativt lika mellan de olika hundarena. Även ett till arealen mycket större hundare Oland (i Tiundaland i norra Uppland) har 84 gårdar.

Man bör väl inte tolka kopplingen mellan namnet "hundare" och siffran hundra alltför bokstavligt, men jag tror ändå att det fanns någon slags bakomliggande idé som kopplar till "100". Man kan tänka sig att ett hundare skulle vara ett område "stort nog att kunna rymma hundra gårdar". Eller kanske - och här finns kopplingen till ämnet i tråden - att det skulle vara ett område med förmåga att ställa upp med bortemot 100 krigare eller besättningsmän (som ju föreslagits många gånger). Eller kanske var det en juridisk indelning - ett område för att få en lagom och hanterlig mängd folk (=100?) på tings-mötena.

Sen kan man ju fråga sig när denna indelning uppstått. Den relativt jämna fördelningen av gårdar gör att man inte gärna tänker sig att detta växt fram organiskt under lång tid (då skulle variationerna vara betydligt mer stokastiskt). Det verkar snarare vara resultatet av ett beslut vid ett enda tillfälle. Som jag ser det är det svårt att tänka sig att detta skett före Erik Segersälls dagar, men man vet aldrig. Någon med kontroll över åtminstone större delen av Uppland bör ligga bakom. Kanske tillhör detta Sigtunas (med sina "representationsgårdar") tidiga tid?

/Mats