Fast om det finns låneord redan från runstenarnas tid känner jag inte till.
/Jan
Det finns några namn i runstenar som låter finska.
haukoþuz nom. Finska haukotus = gäspning
hariso
Omdiskuterat om mans- eller kvinnonamn. Hypokorism med suffixet *-is- till namn på
*Harja- (Hari-), t.ex. → Hariúha, → Hariwulfaz. Finsk Harja = borste.
Se diskussion på
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=36&t=33409Abbi (?) mn. (se Api, Æbbi)
Finsk Appi = svärfar
Áki mn.
Finsk Aki = mans namn
Áli el. Alli mn. (jfr Óli)
Fda. Ali, Alli, fsv. Ale, Alle, fvn. Áli Finsk Alli = kvinno namn & alfågel
Ari mn.
Fda. Ari, fvn. Ari Finsk Ari = mans namn
Arni mn.
Fda. Arni, fsv. Arne, fvn. Árni Finsk = mörk skog
Ásti mn.
Fda. Asti, fsv. Aste, Oste, fvn. Ásti
Nom. osti Finsk osti = köpte
Ack. osta Finsk ostaa = köpa
Auni mn.
Förekommer som nordiskt namn i England: Oune.
Etymologi oviss. Möjl. hypokorism till → Aunn.
Finsk Aune = kvinnonamn
AutiR mn.
Jfr fda. Auti, fvn. Auti (?)
Etymologi oviss.
Nom. autiR 1
Finsk Autio = öde
Bassi mn.
Fda. Bassi (äv. som binamn), fsv. Basse (äv. som binamn), fvn. Bassi (äv.
som binamn)
Av (fvn.) bassi m. ’vildgalt’.
Nom. b(a)si Samisk Basse = Helig Se Návdi
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2853.0.htmlDiúRi mn.
Fda. binamn Diuri, fsv. binamn Diure
Avledning till (fvn.) dýr n. (< *diúR) ’djur’. Det runsv. namnet kan äv. vara
en kortform till namn på → DiúR-.
Nom. tiori Vs20, tiuRi
Gen. tiuRa
Ack. [tiura] (se Dýri), tiuRo Finsk Tiura = godanamn
Dýri (?) mn.
Jfr fda. Dyri, fsv. Dyre, fvn. Dýri (äv. som binamn), vilka förts till appell.
(sv.) djur (det fvn. namnet alternativt).
Av best. formen av adj. (fvn.) dýrr ’kostbar’.
Nom. [turi] Finsk Tuuri = efternamn
Ack. [tiura] Finsk Tiura = efternamn
Frosti mn.
Fda. Frosti (äv. som binamn), fsv. Froste (äv. som binamn), fvn. Frosti
(fing.) (äv. som binamn)
Avledning till (fvn.) frost n. ’frost’.
Nom. frusti
Ack. frusta , [frusta] Sö340$, furusta
Frosti var kung till Finland och Kvenland i sagan om Fundignoreg bygdist (om jag mins korrekt)
Garni (?) mn. (se GæiRni, Kárni)
Etymologi oviss.
Ack. karna Ög67
Anm.: Om den i DGP 1 sp. 338 föreslagna tolkningen av fda. Garni är
riktig, hör detta namn inte hit. Finsk Kaarna = bark
Glóa (?) mn. (se Kylfa)
Bildning till vb. (fvn.) glóa ’glöda, glänsa, skina’.
Nom. kulua
Finsk Kulua = slita
Góði mansbinamn
Fda. binamn Gothe (se DGP 2 s.v. Goth), fsv. binamn Godhe, fvn. binamn
Góði
Av best. formen av adj. (fvn.) góðr ’god’.
Gen. kuþa
Ack. (k)uþa , kuþoa Finsk Kutoa/kutoja = väva/vävare
Gusi (?) mn. (se Gussi, Kúsi)
Fda. binamn Guse, fsv. binamn Guse, fvn. binamn Gusi
Avledning till ett vb. motsv. nyno. gusa ’stöna, sucka’ (avljudande med fvn.
gjósa ’bryta fram, strömma ut’).
Nom. kusi
Finsk Kusi = kiss
Gyra (?) kvn.
Möjl. kortform till → Gyríðr.
Nom. [kura] Urfinsk Kura = kniv
Hé-GylfiR mn.
Mn. → GylfiR med binamnsprefix Hé-. Betydelsen kan vara antingen
’hushåll, familj’ (jfr fvn. hí-, hýbýli n.pl. ’hus; hem’) eller ’ngt ljust,
skimrande’ (jfr fvn. hégeitill m. ’vit el. ljusgrå kvarts’).
Gen. hikiulfa, hikiulfis|, hikiulf…
Ack. hikiulf-, hikiu--a
Beläggen avser samma person. Finsk Hiki = svett
Ingifastr mn.
Fda. Ingifast, fsv. Ingevast
F.l. → Ing(i)-, e.l. → -fastr.
119
Nom. ikifastr, ikifast[r] , iki[fastr] , [ikifastr] , [ikifa…] , iki-…-r
, inkifastr , (i)nk(i)f(a)
tr ,
inki[f](a)(s)(t)(r)
Finsk Iki = Ur, Iki-vanha = Ur-gammal
Det räcker ny. Var så god.