Skelettfynd

[Greve Gomer]

Såsom intresserad av arkeologi och läser a-kurs så måste jag säga att det där mänskliga kvarlevor måste väl vara något speciellt? Eller blir man avtrubbad och man förhåller sig till det som "vanligt" fyndmaterial?
Hur reagerade du när du grävde fram ditt första skelett? Finns det några särskilda förhållningssätt till att närma sig mänskliga kvarlevor? Vad gör man av resterna efter utgrävningen - ligger gamla ben konserverade i lådan bredvid keramikskärvor - eller förvaras de på särskilt sätt?

Några funderingar...

[Leif]

Förlåt min misstänksamhet, men är detta en mer eller mindre omskriven tentafråga?

[Greve Gomer]

Nej - då hade jag varit tydlig med det. Är det en förekommande fråga på utbildningarna?

Jag ser bara framför mig den dagen - om den kommer - man stöter på kvarlevor och jag skulle tro att man blir ganska fascinerad och upprymd vid tillfället. Men sen kommer nog någon sorts fundering om vad man håller på med egentligen...

Som sagt - är lite allmänt nyfiken och tycker det är intressant med etiska frågor.

[Claes]

Jag grävde på en kyrkogård en gång (Husaby ka i Vg). Vi letade efter byggnadslämningar och äldre gravar. Eftersom kyrkogården i princip kontinuerligt använts som begravningsplats sedan 900-talets mitt fanns endast ett fåtal äldre gravar bevarade. Eftersom man under medeltiden grävde gravarna ganska grunt, tre fot, men betydligt djupare under senare perioder var i stort sett allt gammalt söndergrävt. Detta fick till följd att det under gräset i stort sett var "plockepinn" om ni förstår liknelsen. Där vi grävde vid tornet skulle det enligt uppgift inte ha gjorts några begravningar i modern tid men naturligtvis påträffade jag gravar som jag bedömde var från sent 1800-tal, kanske 1900-tal. Benen från dessa var gulare, "fetare", än de äldre som var torrare och vitare. Kändes inte helt fräscht och då jag visste att dessa gravar ändå förstört äldre strukturer täckte jag över dem igen.

En rolig detalj var att min syster och hennes barn kom och hälsade på på grävningen. På kvällen bjöd hon på revbenspjäll... de smakte mig inte riktigt...

Det finns mycket skrivet om detta med humanosteologi och forskningsetik. Här får du en länk du kan läsa... http://theliander.se/pdf/primitive_tider.pdf

[Leif]

Skelett i sig tröttnade  i alla fall jag på ganska fort. Tröttnade är väl inte rikigt rätt ord, men den nervkittlande spänningen frösvann i alla fall rätt fort. Det är framför allt skelett i ett intressant sammanhang eller en intressant situation som jag tycker är stimulerande att undersöka. Eftersom jag inte är osteolog och kan utläsa t.ex. individers livshistoria eller så så skulle jag inte tycka att det vore lika kul/spännande att gräva en klosterkyrkogård nu som när jag gjorde det första gången. Ett fynd som det i Kalmar härom veckan är däremog något helt annat. Eller en noga planerad gravläggning där man kan finna spår av mer av det som kringgärdade en gravläggning av en avliden anhörig.

Mer om kalmar: http://www.kalmarlansmuseum.se/site/kulturmiljo/ark/ark_kalmar_slott.asp

[Claes]

Skelett i sig tröttnade  i alla fall jag på ganska fort. Tröttnade är väl inte rikigt rätt ord, men den nervkittlande spänningen frösvann i alla fall rätt fort.

Måtte jag aldrig bli blasé på stoftet efter människor som levat och verkat på vår jord. Jag vet inte hur det är för andra, men varje gång jag ställs inför en död människa påminns i alla fall jag om min egen utmätta tid här på jorden. Om inte annat måste vi komma ihåg att det är en lämning som många, många människor känner mycket inför (kanske med undantag för obduktionstekniker och arkeologer då). Det måste vi komma ihåg och respektera. Jag kommer aldrig dokumentera ett skelett med en gäspning i alla fall Leif (även om jag förstår att det inte var vad du menade). Men en skelettgrav ÄR inte det samma som en kokgrop eller stolphål.

C

[Leif]

Men en skelettgrav ÄR inte det samma som en kokgrop eller stolphål.

Jag kan inte annat än att hålla med. Det jag är ute efter är att det är stor skillnad mellan grav och grav.

[Claes]

Men en skelettgrav ÄR inte det samma som en kokgrop eller stolphål.

Jag kan inte annat än att hålla med. Det jag är ute efter är att det är stor skillnad mellan grav och grav.

Mja... men om man nu ska se det ur en rent fackarkeologisk synvinkel är det ju så att massmaterial generellt är "intressantare" och "roligare" att jobba med än enstaka udda praktfynd, eller hur? Alltså hellre 200 kilo vardagskeramik än en guldgubbe. Och det gäller väl även stora kyrkogårdsmaterial kontra en enstaka individ i en atypisk kontext (som i Kalmar).

[Greve Gomer]

Mycket bra länkar! Och texten tycker jag svarar på de frågor jag ställer. Tycker det här ämnet bara blir mer intressant...

Liten fråga bra när det gäller exempelvis Kalmarskelettet det länkas till ovan: Tycker man frilägger ganska "hårt". Alltså det viktiga ser ut att vara att få fram benen. Men jorden som omsluter allt skulle väl kunna innehålla fragment av annat organiskt material som skulle kunna vara värdefullt? Är allt annat helt borta eller plockar man även in jorden för närmare analys?

[Leif]

Liten fråga bra när det gäller exempelvis Kalmarskelettet det länkas till ovan: Tycker man frilägger ganska "hårt". Alltså det viktiga ser ut att vara att få fram benen. Men jorden som omsluter allt skulle väl kunna innehålla fragment av annat organiskt material som skulle kunna vara värdefullt? Är allt annat helt borta eller plockar man även in jorden för närmare analys?

Tid och pengar. Man kan göra hur mycket som helst men det är sällan man har pengar till det.

[Claes]

Greve Gomer@ Mycket relevant fråga! Visst handlar det om tid och pengar. En makroanalys av jorden skulle bla annat kunna ge besked om när på året den döde hamnade i graven... En sak man tidigare ofta missade var att dokumentera själva nedgrävningens profil varvid man tydligt kan se om den döde var begravd med eller utan kista.