Sista spiken i kistan för all organiserad fornvård i Stockholm?
Efter ett "nådeår" verkar det nu kört för Stockholms Stads Fornminnesgrupp. DN rapporterade igår att gruppen läggs ned vid årsskiftet.
Beklagligt, obegripligt, småsnålt, dumt! Och snudd på brott mot kulturminneslagen, eller i alla fall intentionerna med den.
Det är tragikomiskt att läsa citatet från borgarrådet Ulla Hamilton (m) som motiverar nedläggningen: "Det finns nästan inget intresse från stadsdelarna att köpa de här tjänsterna".
Då ska man veta att förra året (ungefär när jag skrev det första inlägget i den här tråden) drogs den fasta finansieringen in från stadens centrala budget efter många års verksamhet. Gruppen fördes temporärt till Gatukontoret (tror jag) och tanken var att deras tjänster skulle "säljas" till Stadsdelsförvaltningarna. För er som inte bor i Stockholm och inte kan förväntas intressera er för Stockholms sönderplottrade organisation kan jag bara berätta att dessa Stadsdelsförvaltningar har ansvar för vissa frågor som berör stadsdelen lokalt, t.ex. renhållning. De har redan små och ansträngda budgetar och inte mycket kunskap om kulturmiljövård överhuvudtaget. Att köpa upp fornvård blev naturligtvis en helt främmande och obekväm fågel i stadsdelsförvaltningarnas värld, så det är ju inte så förvånande att de inte hade någon större "köplust".
Så går det alltså till när man lite smygvägen lägger ned en verksamhet och lånar argumentationen från en butikskedja, typ.
För de som bor ute i landet vill jag berätta att Stockholm faktiskt inte är helt asfalterat och betonggjutet, det finns i närförorterna och ytterstadsområdena gott om grönområden, ibland små områden insprängda nära bebyggelsen. Samtidigt utgör området ett av Sveriges fornlämningstätaste områden, framförallt genom alla yngre järnåldersgravfälten, men också en hel del runstenar, bronsåldersrösen och äldre järnålders-lämningar. Kombinationen av detta blir att det kanske är det område i Sverige med tätast exponering mellan forntid och människor. Detta märks också på intresset för forntiden i förorterna här. Hembygdsföreningarna är mycket aktiva inom arkeologi, villaföreningar ordnar kultur- och fornminnesvandringar, lärarna i grundskolan är mycket medvetna om den lokala historien och skickar ut sina barn i närområdet osv. Att i detta läge spara några skatteören på att dra ned på röjningen av sly på gravfälten är förstås en otrolig dumhet, som tyvärr kommer att visa sin förskräckliga baksida först om några år, när slånbärssnåren åter brer ut sig över gravfälten.
Dessa gravfält är förresten i allmänhet gammal betesmark, vilket har gjort att de "från början" (innan staden byggdes ut) var glesa och vackra. Som typexempel kan nämnas ett foto från gravfältet "Komötet" (Bromma 63:1) från 1930-talet, där man har fri utsikt över gravhögarna ända ned till Ängby slott i dalgången. Fram mot 1990-talet var detta helt igenväxt av lövsly. Fornminnesgruppen som nu läggs ned har dock nyligen gjort en upprensning av gravfältet och vi i hembygdsföreningen har bekostat en uppskyltning av platsen, så nu börjar det likna något. (Se gärna
http://blogg.brommahembygd.se/#home) Men om några år är vi väl tillbaka till 1990-talets djungler igen.
Ett annat exempel där vi lobbat för, och lyckats få Fornminnesgruppen att komma och rensa är gravfältet Bromma 64:1 i samma skogsdunge. Det ligger alldeles vid en grundskola, Norra Ängby Skola. Vad gör det inte för barnens medvetande om forntiden att kunna från klassrummet blicka ut över gravhögarna, istället för att se in i en vägg av aspsly? Ja, jag tror inte jag behöver förklara det här på forumet, men uppenbarligen för Stockholms politiker (jo, vi har försökt det också).
/Mats
