Vikingatida kvinnor - enligt arkeologiska fynd

[pentakel]

Men det var väl de "vanliga" kvinnornas lämningar vi var ute efter här, inte praktgravar?

[Boreas]

Vad jag försöker är att hitta fakta före kristendomens införande.

[Karlfredrik]

Nu tycker jag Boreas uppgift om drottninggraven var väldigt intressant, fastän jag inte tänkte på praktgravar i början.
Till Lihammer vill jag säga att undvikandet av vissa ämnen inte har med kvinnodiskriminering att göra - men jag saknar tillräcklig kompetens för att gå in på exempelvis dubbelmoral och vinkling av historiska texter där kvinnor ingår. Å andra sidan har ingen manlig publik varit intresserade av att ställa frågor om detta ämne till mig.
Det finns många intressanta frågeställningar man kan ställa om heden tid, att jag ställde frågan om just fria kvinnor har samband med att några av våra besökare på Foteviken tycker att forskarna har haft en överfokusering på krigare och hövdingar.
Vad jag själv skulle tycka vara intressant var att veta mera om fredliga handelsmän och kvinnor, och om hantverkare. Endast den nyare litteraturen har försökt ge en rättvis genusbild, som Dick Harrisson & Kristina Svenssons: Vikingaliv.

[Mats Hansson]

Hittade på nätet en C-uppsats med anknytning till detta ämne.

http://www.arkeologi.uu.se/ark/education/CD/Cuppsats/jansson.pdf

/Mats

[Kungsune]

Foteviken är väl ett alldeles utmärkt forum för att testa detta fält.
Har ni några rollspelsprojekt? Hur det egentligen var kommer vi väl aldrig att veta ändå.
Som Johan sade visar runstensmaterialet att "kvinnor?" hade en ställning i (ägande) arvsfrågor. Hade de denna arvsrätt i egenskap av kvinna eller i egenskap av "kasttillhörighet" där könet är underordnat?

[Lihammer]

Besökarnas kritik mot mycket av forskningens fokusering på eliter och krigare är ju alldeles riktig – och döljer både männen och kvinnorna i samhällets övriga grupper.

Krigare dominerar även eliten, trots att det för denna samhällsgrupps del finns en mängd spännande ingångar för att belysa kvinnornas roller. Ser man till förslagsvis runstenar, finns det en hel del runresande kvinnor – och även stenar resta över kvinnor. Kända exempel är Mälardalens ristningar, Bornholms, en av Lösenstenarna i Blekinge, Glavendrupstenen och Tryggevældestenen mfl. Skriftligt källmaterial domineras visserligen av män, men inte heller här totalt. En bra analys finns t ex i Lars Hermanssons avhandling som visserligen berör ett senare sekel. Njals saga är ju också en fantastiskt rolig skildring av mäns och kvinnors roller. De vikingatida gravarna är väl publicerade, även den ”vanliga” befolkningens. Bland de rikaste gravarna i Sverige kan man lyfta fram kvinnogravarna Tuna i Badelunda i Västmanland, Köpingsvik och Karlevi på Öland. Samma tendens till rikare kvinnogravar finns i Finnveden, Bornholm och Blekinge. Det tidigare exemplet Osebergsgraven är ju oavsett kön den mest statustyngda graven från det vikingatida Skandinavien. För elitens del har mycket nyare forskning även tillskrivit kvinnorna viktiga delar i geneaologi och krigföringens rituella delar.

För Skånes del – där ju Foteviken ligger – finns inte samma mängd undersökta gravar som i Mälardalen, men spännande exempel på kvinnogravar finns från Önsvala, Norrvidinge och Stävie. I västra Skåne har man ju för övrigt under den senaste 10-årsperioden bedrivit en ofantlig mängd undersökningar av boplatser från yngre järnåldern och gjort många synteser/analyser – vilket gett en unik möjlighet att faktiskt uppfatta de ”vanliga” människornas vardag.

[Gorm]

Som Johan sade visar runstensmaterialet att "kvinnor?" hade en ställning i (ägande) arvsfrågor. Hade de denna arvsrätt i egenskap av kvinna eller i egenskap av "kasttillhörighet" där könet är underordnat?

Jämför man med männen i runstensmaterialet så ärver de på traditionellt sätt (som ärver far osv). Kvinnorna ärver inte förrän far och son är döda. Dock så bör man inte se klass och genus som skilda företeelser, troligtvis hade en kvinna av hög status en större möjlighet att göra sin röst hörd än kvinnor med annan klasstillhörighet.

/Johan

[Kungsune]

Dock så bör man inte se klass och genus som skilda företeelser

Tja, Johan. Det är väl frågan? Jag föreslår att man är öppen för båda varianter. Våra kunskaper sträcker sig väl inte så pass att vi kan utesluta endera?

[Herulen]

Dock så bör man inte se klass och genus som skilda företeelser, troligtvis hade en kvinna av hög status en större möjlighet att göra sin röst hörd än kvinnor med annan klasstillhörighet.

Självklart förhöll det sig så.

Jag å min sida är så trött på alla lögner. Den mest frekventa lögnen är att män har studerats mer än kvinnor. Women archaeology är en egen forskningsgren inom arkeologi och försörjer hundratals forskare. Någon Mansarkeologi finns inte, och får inte heller göra det. Den forskare som sa sig vara mansarkeolog skulle vara akademiskt död. 

Då säger någon att man ju forskat så mycket kring hövdingar och krig. Och? Egenskapen man eller män är här fullkomligt ointressant. Det handlar om själva institutionerna, företeelserna och samhällskonsekvenserna. Vad det innebar att vara man kring detta har jag inte sett någon studerat. Däremot finns det säkert 99 miljarders studier om kvinnans situation.

[Karlfredrik]

Herulen skrev:

Då säger någon att man ju forskat så mycket kring hövdingar och krig. Och? Egenskapen man eller män är här fullkomligt ointressant. Det handlar om själva institutionerna, företeelserna och samhällskonsekvenserna. Vad det innebar att vara man kring detta har jag inte sett någon studerat. Däremot finns det säkert 99 miljarders studier om kvinnans situation.

Mans och kvinnoforskning har väl bara intresse i ett sammanhang. För egen del är jag intresserad av vilka yrken som var mans- respektive kvinnoyrken, eller utövades av båda könen, i en vikingatida stad/by'(kan även variera geografiskt) Givetvis också  mästarnas, de fria gesellerna och  trälarnas uppgifter.
Givetvis är lagar och traditioner viktiga, där kommer både status och kön in.

[Herulen]

Mans och kvinnoforskning har väl bara intresse i ett sammanhang. För egen del är jag intresserad av vilka yrken som var mans- respektive kvinnoyrken, eller utövades av båda könen, i en vikingatida stad/by'(kan även variera geografiskt) Givetvis också  mästarnas, de fria gesellerna och  trälarnas uppgifter.
Givetvis är lagar och traditioner viktiga, där kommer både status och kön in.

Men yrken som utövats av män har ju inte studerats ur ett mansperspektiv. Begreppet mansarkeologi existerar inte, vilket kvinnoarkeologi gör. Kvinnoarkeologin legitimerar gärna sin forskning genom att säga att mannen inom arkeologin har premierats tidigare. Men detta är som sagt en synnerligen pinsam jättelögn.

Jag önskar hellre att man studerade sysselsättningar där kvinnor arbetade utifrån ett samhällsperspektiv, istället för att man fokuserade på kvinnan som kön. Geusforskare pratar hela tiden om att man vill komma bort från könstänket, ändå så är det just detta man hela tiden gör, och helst så arrogant som möjligt. Genusvetenskapen har tagit steget fullt ut: som komplement till sina hyllningar av kvinnan så har man även inrättat ett nytt ämne som kort och gott heter: "kritiska studier av män".

[pentakel]

Men yrken som utövats av män har ju inte studerats ur ett mansperspektiv. Begreppet mansarkeologi existerar inte, vilket kvinnoarkeologi gör. Kvinnoarkeologin legitimerar gärna sin forskning genom att säga att mannen inom arkeologin har premierats tidigare. Men detta är som sagt en synnerligen pinsam jättelögn.

Nog måste väl alla vara medvetna om att i stort sett all arkeologi sedan disciplinen grundades och fram till 1970-talet varit manscentrerad? Att det aldrig funnits någon "mansarkeologi" beror på att mannen varit norm - man har talat om "människan" men mest utgått från dem av hankön (och högre klass). Genusarkeologin av idag studerar både det feminina och det maskulina och allt däremellan (queer m.m.). Att det finns särartsfeministiska inriktningar som vill nedvärdera män eller mörka delar av förhistorien betyder knappast att all genusforskning är av ondo. Det låter snarare som om du, Herulen, känner dig personligen påhoppad av denna hemska "kvinnoarkeologi" som sprider sina lögner. Vari ligger det provocerande att säga att mannen tidigare varit premierad inom forskningen?

[Herulen]

Vari ligger det provocerande att säga att mannen tidigare varit premierad inom forskningen?

Därför att det är en lögn! Varför det är en sådan har jag redan deklarerat i mina ovanstående inlägg.

[pentakel]

Därför att det är en lögn! Varför det är en sådan har jag redan deklarerat i mina ovanstående inlägg.

Jag tror att en överväldigande majoritet av dem som har någon koll alls på forskningshistoria inte håller med dig om detta. Att det ser annorlunda ut idag är en annan sak.

Women archaeology är en egen forskningsgren inom arkeologi och försörjer hundratals forskare. Någon Mansarkeologi finns inte, och får inte heller göra det. Den forskare som sa sig vara mansarkeolog skulle vara akademiskt död. 

Hur definierar du mansarkeologi och enligt vem får den inte finnas? Genusvetenskapen studerar kvinnor såväl som män och relationerna dem emellan. Stig Welinder är förresten en av dem som sysslar med denna icke-existerande gren av arkeologi (t ex Welinder 1999). Om du med mansarkeologi menar att huvudsakligen studera mäns arbete, sysselsättning, verktyg och vapen, deras status, maktkamper och idéer, är det ju detta som arkeologin främst har sysslat med tidigare. Särskilt om vi pratar vikingatid. Att det inte kallats mansarkeologi är för att det inte behövts poängteras, det har varit normen - "arkeologi", punkt slut.

[Heimdahl]

Jag å min sida är så trött på alla lögner. Den mest frekventa lögnen är att män har studerats mer än kvinnor.

Vad bygger du detta på? Jag antar att du kan belägga att det är en lögn.

[Herulen]

Hur definierar du mansarkeologi och enligt vem får den inte finnas? Genusvetenskapen studerar kvinnor såväl som män och relationerna dem emellan. Stig Welinder är förresten en av dem som sysslar med denna icke-existerande gren av arkeologi (t ex Welinder 1999). Om du med mansarkeologi menar att huvudsakligen studera mäns arbete, sysselsättning, verktyg och vapen, deras status, maktkamper och idéer, är det ju detta som arkeologin främst har sysslat med tidigare. Särskilt om vi pratar vikingatid. Att det inte kallats mansarkeologi är för att det inte behövts poängteras, det har varit normen - "arkeologi", punkt slut.

Vad som menas med mansarkeologi vet jag inte. Kan bara konstatera att någon sådan inte finns. Inte för att jag sörjer detta, men det är illavarsalande när ett sådant företag skulle ogillas, just för att det skulle heta mansarkeologi. Kvinnoarkeologi går finfint, ja det uppfattas som ett särskilt ädelt ämne.


Sedan det här med grundlösa påståendet att mannen har varit normen. Gärna också med en betoning att det skulle vara en slags truism som inte kan ifrågasättas. Dessa antaganden ska då tas som allmän sanning och påtvingas av andra: annars är man en person som medvetet vill bekräfta de patriarkala strukturerna. Det är just sådant som jag uppfattar som så extremt arrogant hos genusvetenskapen - egna subjektiva antaganden görs till dags empiriska sanning. Men vad har man för belägg för denna s.k. norm: att man studerat krig och hövdingadömen? Då undrar jag vilken studie som fokuserar på hövdingen som man? Alltså, en studie av hövdingar beaktar inte om ämbetet är manligt, utan dess samhälliga betydelse. Det är en kosmisk skillnad. Däremot så fokuserar sig mången kvinnoarkeologisk studie på sysslor som utövats av kvinnor för att det är just kvinnor. Jag får känslan av att det är kvinnan som är viktigare än själva sysslan i sig.

[Lihammer]

Vilken studie av hövdingar under järnåldern utgår inte - explicit eller implicit - från att hövdingen varit en man?

[supergeten]

http://www.arkeologi.uu.se/ark/education/CD/Duppsats/Farnstrom/farnstromtext.pdf

Tuna och dess synnerligen intressanta kvinnogravar bör väl nämnas lite här. Är det redan gjort ber jag om överseende.

[dersa]

Hur många vikingatida gravar är könsbestämda utifrån de mänskliga rester som finns kvar? har ställt frågan tidigare (minns inte om det var i det här forumet eller ett annat), och fick då till svar att det är fler gravar som är könsbestämda utifrån de föremål som hittats än de där man undersökt ev. rester av den gravlagda..

[Nils Ristare]

Kan det vara så att samhällsomvandlingen gått mjukare i Mälardalen eller rent utav tagit en egen väg?

Om vi jämför med runstensmaterialet så är kvinnlig arvsrätt (eller bakarv) mycket vanligare i Mälardalslandskapen än längre söderut. Dock så är ju källmaterialet minst sagt skevt så jag vet inte hur mycket man kan säga. Jag kan rota fram en referens om det skulle vara intressant.

/Johan

Det skulle vara intressant! Min spontana känsla, utifrån de runristningar jag har kollat på, är att de ingående förklaringarna av (bak)arv nästan enbart finns i samband med att kvinnor ärver. Alltså att normen är att män ärver, och då är det viktigt att dokumentera för framtiden hur en kvinna kom att ärva gården, eftersom det är större risk att det kommer att ifrågasättas.

Sedan är även frågan hur den vanliga formuleringen "NN lät resa stenen efter sin fader XX" ska tolkas. Är ristningen en kombination av hyllning till den döde och snygg trädgårdsprydnad, eller är den i första hand ett dokument som säger att arvsskiftet efter XX är avslutat och att NN nu står som ägare till gården? Om det senare så finns en hel del ristningar där en kvinna reser stenar efter sin far, sin man eller sin son att ta hänsyn till.

(Diskussionen om genusteori kontra arkeologi är intressant, men kanske borde knoppas av till en egen tråd?)