Nej Gagrade jag kopplar inte begreppet stora skogar till att där inte fanns djur att tillgå. Men däremot att de passerar öde marker, "de drogo lång tid genom öde marker", och att det därmed inte fanns någon att be om hjälp. Detta går också ihop med att det bara finns älg och fågel att äta, med andra ord ingen stans där man kunde köpa mat producerat av människor.
Som Thomas nämner är det säkert kombinationen av stora skogar och avsaknad av folk som norrmännen reflekterar över, det gör man nog än idag i dessa områden. Även om det fanns stora skogar i Norge också, nordliga delen av dalarna och Härjedalen är ju norskt område.
Speciellt eftersom det är påsktid och vår med snösmältning har jag svårt att föreställa mig att man går med båt. Dessutom verkar resan gå tvärs alla vattendrag vilket förefaller bökigt. Det var mest det där med utan hjälp av djur som fick mig att undra. Det passar liksom inte in, börjar man med hästar och får lämna dom för att dom inte kommer fram, och då borde det varit nämnt, det är inte en sak som man bara rycker på axlarna åt. Alternativet är att man ger sig iväg utan hästar men då är det märkligt att man beklagar sig över att de inte finns att tillgå. Jag tolkade därför texten som att man ibland velat ha hjälp av hästar, och att det normallt finns att tillgå då, men så var inte fallet i de stora skogarna i Dalarna och Värmland. Den enda anledningen jag kan komma på till detta är att man ska dra båtar, och då kan ju också andra djur, t.ex. oxar komma ifråga. Men som sagt, mot båtar talar både säsong och färdväg.
