Inte mitt påhitt, hade anledning att rota i detta en gång, och pratade med docent Jan Risberg på Naturgeografiska Institutionen i Stockholm, en av de få som faktiskt forskar i det här med landhöjning kring Mälardalen, så det är hans uppgifter jag refererar till. (Samt Lars-Erik Åse's arbeten).
Men beskrivningen är lite förenklad, medges. Egentligen är det nog så att man ska se det som att det skedde regelbundna inträngningar av bräckt (jag skrev "salt", men man kanske ska använda ordet "bräckt") vatten från Skärgårdshavet de perioder på året då Östersjöns nivå p.g.a. torr sommar, lågtryck eller stormar är högre än Mälaren. Då går faktiskt strömmen vid Norr-/Söderström "baklänges"! Detta växlar med perioder då Mälarens vatten står lite högre, t.ex. under våren efter en snörik vinter. Perioder av "balans" finns också. Man bör ha i åtanke kontinuitetsvillkoret dvs. att det vatten som från åarna flyter in i Mälaren faktiskt måste rinna ut någonstans (avdunstningen är försumbar på våra breddgrader). Så länge djupet är tillräckligt kring Stadsholmen (och de andra två förbindelserna med Saltsjön) så kommer detta dock inte att åstadkomma någon märkbar nivåskillnad mellan Mälaren och Östersjön, strömmarna finns där men är knappast märkbara på ytan.
Under perioden 800-1200 börjar perioderna av bräckvatteninträngning att minska i förhållande till utflödet från Mälaren, men fortfarande antagligen med måttliga strömstyrkor i sunden. Men framåt 1200-talet så har det grundats upp så mycket kring stadsholmen att Mälarens vatten inte "kommer ut", man får en "tryckhöjning" (=nivåhöjning) på någon halvmeter, som ökar hastigheten i strömmen betydligt, och ett nytt jämviktsläge inträder. (De två eller tre extra utloppen som fanns tidigare har också spärrats av p.g.a. landhöjningen). Då har strömmen blivit så betydande att den uppträder som en fors, och blir verkligt svårforcerad (uppströms åtminstone). Nivåskillnaden gör också att det nu är definitivt slut på "baklängesströmmarna", inte ens vid högvatten kommer Östersjöns yta att hamna över Mälarens. Mälaren blir helt söt.
Från 1200-talet fram till början av 1900-talet har omfattningen på denna nivåskillnad (och därmed styrkan i forsen vid Strömmen) faktiskt varit ganska konstant. Efter 1950-talet ökar nivåskillnaden i samma takt som landhöjningen, landet håller nu alltså på att ta med sig Mälaren på sin väg uppåt, ungefär som Vättern och alla andra helt avsnörda sjöar i Sverige. (Om nu inte Östersjön tar revansch och höjer sin nivå p.g.a. klimatförändringarna, suck).
/Mats
