Vi färdas tyvärr nog aldrig in i framtiden. Vi befinner oss ständigt i nuet men detta nu är kopplat till det förgångna, de kan inte brytas loss från varandra. Framtiden däremot har ingen egen existens såvida man inte tror på s.k. temporal paritet, dvs att det förgångna, nuet och framtiden alltid samexisterar men befinner sig i olika positioner, något som dock förutsätter att tiden fungerar likt rummet.
Själva tanken att man kan färdas i tiden indikerar att man har en förrumsligad föreställning av tiden (andra begrepp som tidpunkt, hur lång tid tar detta, osv utgår från att tiden är likt rummet). Själv ser jag tiden som ett ständigt flöde av förnyelse och upprepning och detta flöde är irreversibel. Tiden må ha olika intensiteter eller hastigheter (så man kan eventuellt åldras långsammare än sin omgivning vid hastigheter nära ljusets) men man befinner sig ändå i sitt eget nu hela tiden.
