Författare Ämne: FÖR källkritisk?  (läst 45178 gånger)

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
FÖR källkritisk?
« Svar #20 skrivet: augusti 11, 2005, 13:35 »
Själv vill jag gärna se ett mer nyanserat använande av historiska källor inom arkeologin. Det är ju svårt att ifrånse de källor som faktiskt finns. Kanske skulle man ta hänsyn till detta i undervisningen och ägna källkritik av historist källmaterial lite uppmärksamhet under någon föreläsning på grundkursen?

Ett talande exempel är Adam av Bremen. Där brukar man ofta läsa (likt en brasklapp) att han inte var på platsen själv och att man inte har hittat något "tempel" men sen lämnas detta åt sidan och Gamla Uppsala betraktas som ett hedniskt centrum under 1000-talet utan att ta hänsyn till den ovan nämda källkritiken. OM man vill använda källan så borde man rimligtvis göra en källkritisk analys och argumentera för varför källan går att använda. Samma sak gäller ortnamn som ofta används lite slentrianmässigt av arkeologer.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
FÖR källkritisk?
« Svar #21 skrivet: augusti 11, 2005, 13:46 »
Citat från: "Gorm"
Själv vill jag gärna se ett mer nyanserat använande av historiska källor inom arkeologin. Det är ju svårt att ifrånse de källor som faktiskt finns. Kanske skulle man ta hänsyn till detta i undervisningen och ägna källkritik av historist källmaterial lite uppmärksamhet under någon föreläsning på grundkursen?


I princip håller jag med dig, men du känner säkert till, lika väl som jag, vilka ekonomiska medel som finns tillgängliga på våra grundutbildningar. De räcker ju knappt ens till att ge en grundläggande inblick i arkeologisk metod. Hur skall man då hinna med källkritik avseende skriftliga källor när detta nästan inte ens hinns med på utbildningarna i historia?

Nu närmar jag mig dock ett annat problem, de humanistiska ämnenas brist på resurser.

Vad gäller möjligheten att ignorera de historiska källorna så kan man alltid göra det, det gäller bara att formulera sina vetenskapliga frågeställningar och mål på rätt sätt  :D . Den bok jag arbetar med just nu utgår i princip uteslutande från arkeologiskt och paleoekologiskt material, trots att jag behandlar perioden 700-1500 e.Kr. Enstaka historiska källor lyfts in (allt från Eddan till brev ur diplomatariet), men de används uteslutande för att illustrera och förstärka mina resonemang och resultat.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
FÖR källkritisk?
« Svar #22 skrivet: augusti 11, 2005, 14:25 »
Citat från: "Leif"
I princip håller jag med dig, men du känner säkert till, lika väl som jag, vilka ekonomiska medel som finns tillgängliga på våra grundutbildningar. De räcker ju knappt ens till att ge en grundläggande inblick i arkeologisk metod. Hur skall man då hinna med källkritik avseende skriftliga källor när detta nästan inte ens hinns med på utbildningarna i historia?


Du har en poäng, det rörde sig om ett önsketänkande från min sida. Man kan ju alltid ta med ett frivilligt litteraturförslag på lämplig litteratur i litteraturlistan.

Citat från: "Leif"
Vad gäller möjligheten att ignorera de historiska källorna så kan man alltid göra det, det gäller bara att formulera sina vetenskapliga frågeställningar och mål på rätt sätt  :D


Självklart är var och en fri att välja själv, problemet är ju att många använder historiska källor slentrianmässigt utan att motivera någonting.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Reuterdahl

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 796
  • Arkeolog, Länsstyrelsen i Östergötlands län
    • Testimony of the spade
FÖR källkritisk?
« Svar #23 skrivet: augusti 11, 2005, 14:26 »
Citera
I denna tråd argumenterar en som pluggat företrädelsevis historia för att det inte finns något som motsäger templets existens. En som pluggat arkeologi agerar källkritiker.

Vad tror ni, är detta representativt för arkeologin respektive historiaämnet av idag?


Jag kan inte uttala mig rörande eventuella förändringar inom historieämnet, då jag aldrig läst ämnet historia.

Inom arkeologin har dock den kritiska arkeologin slagit igenom på bred front, inte enbart gällande skriftliga källor utan också rörande tolkningar och tidigare modeller. Detta är något som tryckts hårt på av lärare inom inst. för arkeologi vid SU. Arkeologin verkar med andra ord ha närmat sig historieämnets källkritiska hållning, vilket enbart skall ses som positivt.

Vare sig man diskuterar Hednatempel i Uppsala eller något annat i tidigare källor omnämnt fenomen måste man ha en kritisk hållning för att försöka finna vad som är sannolikt i texten eller inte. Därefter får man väga detta mot övriga indicier/bevis, t ex arkeologiska eller kulturhistoriska. Texter skapas i regel utifrån ett syfte, mer så förr än idag. Innan man värderar en text måste man därför finna syftet bakom den, vilket inte alltid är så lätt då vi ofta bara har en text eller en del av en text bevarad. Denna text måste därefter sättas i sin kontext. Är huvudsyftet med texten att beskriva fenomen A, B eller båda? Är beskrivningarna i texten schematiska eller reella? Man måste också ta hänsyn till gällande skrivregler under den givna perioden i det givna sammanhanget? Dvs. använder man sig vanligen av metaforer, omskrivningar etc. Finns det mallar som författaren måste rätta sig efter mm. Man måste också komma ihåg att det nedskrivna kan bygga på flera källor och att källor av den ålder som diskuterats här kan ha förändrats över tid, av skrivare eller andra.

Bara för att det är nedskrivet/tryckt betyder inte att det är sant, ta bara Erik von Dänicken eller Bob Linds teorier. Att något inte kan motbevis till 100% behöver inte betyda att det är sant.

Reuterdahl
Archaeology is taxes well spent!

Utloggad Tina

  • Medlem
  • Antal inlägg: 20
FÖR källkritisk?
« Svar #24 skrivet: augusti 12, 2005, 20:36 »
På A nivån fick jag som uppgift i en tentamen att vara källkritisk, samtidigt som jag skulle redovisa för två olika åsikter om Sveriges rikes grundande (tror jag det var). Det var mycket intressant, och jag är väldigt glad att frågan ställdes just som den gjorde, för den bevisade att även folk som är omtalade och/eller som innehar höga positioner på svenska universitet inte alltid är så källkritiska själva. Det är alltså upp till oss, läsaren, att vara det. Originalfrågan i denna tråd var dock källkritik vad det gäller lekmän, och i sådana fall tycker jag inte att man kan vara för källkritisk (om man inte har med barn att göra, för då funkar saker lite annorlunda - jag åker runt till olika skolor och undervisar barn i alla åldrar om Skandinavisk förhistoria). Man får bara se till att man har tid och tålamod!

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
FÖR källkritisk?
« Svar #25 skrivet: augusti 12, 2005, 20:49 »
Citat från: "Gorm"
Som jag skrev, jag söker "arkeologiska belägg", t ex i form av gravskick.


Karonmynt kanske?
Eller stål (knivar, nålar, saxar) i gravar?
I det renodlat kristna gravskicket skall väl, om jag inte missminner mig, inga gravgåvor förekomma och båda mina exempel borde vara lätta att finna i rapportmaterial från medeltida kyrkogårdar. Kanske kan man diskutera utifrån åt vilket håll individen ligger begravd, ibland förekommer avvikelser mot den kristna öst-västliga normen.
Kolla Såntorpsrapporten (Inga Lundström & Claes Theliander), där finns kul relationer mellan hedniskt och kristet på samma gravfält dolda bland anläggningsbeskrivningarna.
Rogbergagravfältet utanför Jönköping borde också kunna spegla detta, rapport kommer nog under hösten (Tore Artelius & Anna Kristensson).
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
FÖR källkritisk?
« Svar #26 skrivet: augusti 13, 2005, 23:42 »
Gorm,
kan du uppdatera en skåning på förhållandena i Uppland vad det gäller vikingagravar från sen vikingatid? Finns det inga brandgravar som daterats till denna tid?

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
FÖR källkritisk?
« Svar #27 skrivet: augusti 14, 2005, 00:06 »
Citat från: "Sven lagman"
Gorm, kan du uppdatera en skåning på förhållandena i Uppland vad det gäller vikingagravar från sen vikingatid? Finns det inga brandgravar som daterats till denna tid?


Det var den frågan jag ställde själv eftersom jag själv är osäker på hur långt det förkristna gravskicket sträcker sig i just Uppland, särskillt eftersom övergången är en längre process där vissa blandformer förekommer. Mot slutet av 1000-talet är dock det hedniska gravskicket defenitivt på väg bort. Om andelen hedningar var så pass stor på 1070-talet att de kunde ta över kungamakten så borde det manifisteras på något sätt i det arkeologiska materialet. Någon som vet säkert?

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad lea

  • Medlem
  • Antal inlägg: 63
FÖR källkritisk?
« Svar #28 skrivet: augusti 14, 2005, 11:31 »
Lästips: Valsta gravfält av Gunnar Andersson (UV-Mitt 1997:9), rapport över undersökning av gravfält i Uppland.

Här förekommer brandgravar daterade till sent 1000-tal och tidigt 1100-tal och författaren menar att de kan vara betydligt vanligare än vad som tidigare antagits. Han menar också att "kristendomens genomslagskraft i gravritualerna har haft ett betydligt långsammare förlopp (...) än vad man tidigare hållit för sannolikt" (s 79).

Utloggad Dick

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #29 skrivet: oktober 30, 2008, 10:14 »
Av en ren händelse hamnade jag på denna sida (kände inte ens till Arkeologiforum) och läste lite i länken. Jag reagerade då, tre år senare, på att det fattas aspekter i den diskussion som fördes. För det första gäller det Uppsalatemplets lokalisering. Det är faktiskt Rudbeck som, storsvenskt och pompöst, förlägger platsen till Gamla Uppsala. Olaus Petri uppger däremot att templet stått nära nuvarande domkyrkan, och att de offrade hängdes upp i den lund "som nu är bondekyrkan" (d v s Trefaldighetskyrkan). Senare anger Örnhielm, som var motstådare till Rudbeck, att det strax öster om Trefaldighetskyrkan fanns väldiga "murrester" ännu på 1600-talet. Med en sådan lokalisering finns det ingen anledning att söka templet i Gamla Uppsala, och därför inga säkra fynd därstädes. Tänkbart är ju att ägarna av marken kring Gamla Uppsala (Erikska ätten? jmf att den äldsta kyrkan någonstans uppges ha byggts av Erik Jedvardssons farfar, om jag inte minns fel) låtit sig vattenösas.

Det andra jag vill tillägga är, när man ifrågasätter att Uppland förblev hedniskt längre än andra regioner (och därmed också ifrågasätter Hervararsagans uppgifter om att kristendomen där infördes med våld - det gängse sättet att kristna - genom Inge d ä:s brännande av templet och dödande av Blot-Sven, ytterligare en indikation för templet i Uppsala) måste man fråga sig varför det finns så många runstenar just i det området.  Är det för att man där var rikare än på andra håll, är det för att man var mer högfärdiga än i andra områden, eller är det för att man hade ett särskilt behov av att i en mer "fientlig" miljö manifestera sin tro? (Svårt att påstå att miljön var direkt fientlig, eftersom det äldre polyteistiska systemet, till skillnad mot kristendomen, ändå accepterade andra trosutövare, men de gammeltroende hade väl lärt sig hur de kristna gick fram med sin totala intolerans, vilket bör ha gjort dem mindre toleranta). Är inte just de extremt många runstenarna ett tydligt tecken på en omgivande stark hednatro, där behovet av att manifestera sin tillhörighet till den "rätta" tron blir så viktig? D v s ett bekräftande av Hervararsagans uppgifter.

Det tredje jag vill tillföra till diskussionen är "Ockhams rakkniv". Källkritiskt granskande får inte bli så extremt, som t ex hos Weibull, att man förkastar allt som står i en källa, bara för att den är sekundär eller liknande (jmf t ex hur ofta man själv är andrahandskälla och hur tillförlitlig man då är). "Ockhams rakkniv", som brukar sammanfattas "den sannolikaste lösningen är i allmänhet det rätta" (men Wilhelm av Ockham formulerade det på 1300-talet "non est ponenda pluralitas sine nessecitate" - en mångfald bör inte antas utan en tvingande nödvändighet) och i fallet Adam av Bremen måste det nog anses som mest sannolikt att templet existerade, särskilt som varken han eller eventuella sagesmän rimligtvis inte kan ha vunnit något på att hitta på det han skriver. Det finns alltså föga anledning, för att nu följa i Ockhams fotspår, att tillföra andra alternativ. För att göra det bör man nämligen tillföra ett tvingande skäl - inte bara för källkritikens självändamål eller "det KAN ha varit si eller så".

Källkritik, absolut, men inom rimlighetens gränser.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #30 skrivet: oktober 30, 2008, 20:25 »
Skönheten finns i ögat på betraktaren, heter det, och jag skulle tro att så är fallet i fler fall än just skönhet.
Vill man se en sak så ser man den oftast. Tror man på någonting - så hittar man alltid belägg för det man tror. Enligt min uppfattning fungerar vi människor så.

För att inte falla i denna fälla måste man vara kritisk, i första hand till sig själv och sin uppfattning, i andra hand till det man läser. Alldeles särskilt när man hittar någonting som man anser bevisar det man redan tror på.

När man studerar en källa så måste källan bedömas ur många olika perspektiv. Varför skrevs det jag läser. Vad ville alltså författaren uppnå med denna skrift = skriften som sådan har alltså ett syfte. Därefter måste man bedöma innehållet och de uppgifter som finns i skriften.

Problemet med våra tidigaste källor är inte att vi inte vet vad som är verkligt återgivet och vad som är fiction. Det finns massor av sanningar och massor av fiction – och vi kan inte skilja dem åt.

Adam skriver om Birka på flera ställen i texten – bland annat skriver han att: ”Birka är Götarnas stad” på ett ställe. Hur har då just detta exempel behandlats i vår historia? Någonstans läste jag en kommentar: att” Adam inte var så insatt i Sveriges geografi, naturligtvis menade han att Birka var Svearnas stad” = han visste inte bättre.
Om man nu skriver en sådan kommentar om Adam så måste man då fråga sig med största allvar – vad mer visste inte Adam, vad mer var han dålig på, vad mer blandade han ihop? osv. Gör man en bedömning av källan - får alltså även bedömningen konsekvenser.

De isländska sagorna är många. Inte en enda av dem beskriver någon som helst form av vulkanisk aktivitet. Fanns inte någon vulkanisk aktivitet på Island under vikingatiden? Vi vet ju ATT det fanns. Då måste vi fråga oss varför detta inte finns beskrivet. Den vanligaste, och mycket lättköpta, förklaringen är ju att alla visste ju om att den fanns  =det en så vardaglig företeelse att ingen skrev om den.

Då blir ju nästa fråga, hur många andra dagliga, allmänt kända, företeelser fanns som man inte skrev om? Vad är det alltså vi har missat som formade deras vardag så till den grad att ingen ens nämner dessa saker? Konsekvensen blir ju att bara onaturliga saker antecknas och beskrivs…och det är ju just så sagorna faktiskt fungerar. Ingen saga beskriver det dagliga arbetet på Islands bondgårdar dag ut och dag in, alltså den grå vardagen i fredstid. Det nämns kortfattat vad folk utförde på gården i vissa situationer – men sagorna beskriver oftast udda händelser som blodshämnd, grannfejder osv = sagorna beskriver det udda, inte det normala.

Då blir ju frågan hur mycket vi skall lita på sagorna som källor. Kan vi alltså ta till oss beskrivningar från udda händelser och tolka in dem i en beskrivning av ett vardagligt samhälle - eller för att beskriva en hel tidsperiod? Hur skall vi kunna skilja det udda från det vardagliga? Fakta från fiktion?

Vilka källor vi än hänvisar till så finns dessa problem. Man kan alltså tro på en källa enbart för att den bekräftar det jag redan tycker – men avvisa andra källor som inte bekräftar det jag tycker.

Exempel:
Hade verkligen vikingarna inte hornprydda hjälmar?
Vilken historisk källa omtalar att vikingarna INTE hade hornprydda hjälmar?
Vad har hänt som medfört att vi idag förnekar att vikingatida hjälmar var hornförsedda?

Inte bara skönheten finns alltså i ögat hos betraktaren.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #31 skrivet: oktober 30, 2008, 20:49 »
Vad beträffar hornprydda hjälmar så kan sådana i och för sig ha använts för rituella ändamål men inte i strid. En hjälm skall skydda bäraren. Om man får in en träff på en hornprydd hjälm kan en av två saker hända:

1. Hjälmen flyger av

2. Bäraren bryter nacken

Ingendera är särskilt lyckat ur bärarens synpunkt.

Vad beträffar vad Adam af Bremen visste och inte visste, kom ihåg att han aldrig själv besökte Sverige. Hans uppgifter kommer i andra hand, troligen mest från Sven Estridssen, som säkert i och för sig var väl informerad om Sverige, men förvisso finns det många luckor, så verkar Adam t ex inte ha känt till Gotland.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #32 skrivet: oktober 30, 2008, 22:53 »
Hornprydda hjälmar borde vara ytterst opraktiska, jag håller med dig om detta. Om inte hornet satt pekande framåt för då var det ett vapen… ;)

Min tes var att källorna inte omtalar någonting om varken hornprydda hjälmar, eller hjälmar utan horn – det är vår tolkning som har ändrats – och detta beroende på de rent praktiska skäl som vi upplever idag. Några historiska belägg finns alltså inte.
Ju mindre historiska belägg det finns – ju hårdare uppfattningar får oftast folk om att just deras tolkning är den rätta.

Detta innebär att om 100 år kanske hjälmarna har horn igen eftersom man då tolkar annorlunda än vad vi gör idag? = där källor/fynd saknas fyller folk i tomrummen själva efter modern bedömning om rimlighet/sannolikhet.

Eftersom både rimlighet och sannolikhet är saker som förändras med tiden så kan alltså mycket hända med tolkningar av vår historia – och det gör det ju. Varje generation avrättar den föregående generationens historiker – på samma sätt kommer vår generation att bli avrättad av nästa generations historiker….och alla generationer anser sig ha absolut rätt.
Tidigare generationer är ju döda och kan inte protestera ...
(Citat: Vilken idiot som helst kan kritisera och hitta fel och påtala dessa – och dom flesta idioter gör det också).

Adam beskrev Sverige så gott han kunde – med sina värderingar och efter vad han fått berättat för sig. Som fakta och bevis kan jag inte se det han skriver när det gäller detaljer – men helheten är säkert någorlunda rätt beskriven, = Hednatemplet fanns säkert, men var stod det? Birka fanns säkert också – men var det verkligen Götarnas stad?

Sagornas helhet beskriver säkert tidsandan ganska nära sanningen också – så som tidsandan och sanningen tolkades 200 år efteråt…

Gotland, vad är det?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #33 skrivet: oktober 31, 2008, 10:14 »
De isländska sagorna är många. Inte en enda av dem beskriver någon som helst form av vulkanisk aktivitet. Fanns inte någon vulkanisk aktivitet på Island under vikingatiden? Vi vet ju ATT det fanns. Då måste vi fråga oss varför detta inte finns beskrivet. Den vanligaste, och mycket lättköpta, förklaringen är ju att alla visste ju om att den fanns  =det en så vardaglig företeelse att ingen skrev om den.

Kanske följande verser ur Voluspa kan tolkas som att de inspirerats av iakttagelser av vulkanisk aktivitet:

52. Surt far från söder
med svedjande låga,
stridsgudars sol
av svärdet skiner.
Stenberg störta,
det stupar jättekvinnor;
trampa dödingar Hels väg,
och himmelen rämnar.

57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot himlen själv.

http://sv.wikisource.org/wiki/Valans_sp%C3%A5dom

Särskilt "Stenberg störta", "jord sänkes i havet" och "upp ångar imma, och elden lågar, hettan leker högt, mot himlen själv" kan ju tolkas som skildringar inspirerade av vulkanutbrott.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Dick

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #34 skrivet: oktober 31, 2008, 11:23 »
Skönheten ligger i betraktarens öga?  Blindheten ligger också i betraktarens öga.  Vill man inte se, så ser man inte, och sedan kan man alltid hävda att det handlar om kritik.  Varje mynt har två sidor, och med ett resonemang som det anförda kan man ifrågasätta närmast allting.  Före Tacitus är inte Norden säkert omnämnt i någon källa, fanns det överhuvudtaget?  Ockhams rakkniv säger oss naturligtvis att vi bör tro att det fanns, eftersom det inte finns tvingande orsaker att ifrågasätta existensen.  Sannolikheten är alltså hög för att Norden existerade före Tacitus. Det finns inga tvingande orsaker - annat än kritiken som självändamål - till att ifrågasätta existensen av ett tempel i Uppsala (oavsett var det varit lokaliserat), särskilt inte efter fynden i Uppåkra. Alltså är sannolikheten för att det fanns betydande.

Som sagt, kritik är bra, men inte som ett självändamål. Då riskerar man att hamna i absurditeter, som att dra in isländsk vulkanisk verksamhet i en diskussion om ett hednatemel i Uppsala.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #35 skrivet: oktober 31, 2008, 14:17 »
Dick, du har helt rätt angående blindheten i betraktarens öga, att även blindheten finns är ju så självklart att jag ansåg att jag inte ens behövde nämna den… ;)

Absurditeter?
Tråden handlar om källkritik. Inte hednatempel.
Det står dig naturligtvis fritt att använda nordens existens före Tacitus på samma sätt som jag nämnde vulkanisk aktivitet som exempel på någonting som vi vet fanns, men som inte nämns, i ett mycket omfattande sagamaterial som av många betraktats som mycket trovärdiga källor.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Dick

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #36 skrivet: oktober 31, 2008, 19:42 »
Ockhams rakkniv är i allra högsta grad relevant i en diskussion om kritik, eftersom "kritik" ofta används lika okritiskt som hängivenhet.  F ö råkade jag, som jag nämnde, hamna här av en ren tillfällighet, och insåg genast hur okritiskt frånvaron av "talande" fynd från Gamla Uppsala användes just på detta sätt. Man kan inte hävda källkritiskhet utifrån frånvaron av fynd som kan styrka ett tempel om man inte också väger in, att uppgiften om Gamla Uppsala som plats för templet är sen, och att en äldre uppgift faktiskt nämner trakten kring Trefaldighetskyrkan (en plats som f ö - utan att ta ställning - förefaller mycket mer logiskt än Gamla Uppsala, med tanke på segelleden uppför Fyris för tillströmningen av folk). Det är inte heller källkritiskt att avvisa kvardröjande hedendom utan att reflektera över varför just Uppland är så rikt på runstenar. Sedan är det inte avgjort att det är orsaken.

Annars är jag mycket medveten om hur viktigt det är med kritiskhet, eftersom jag alldeles nyligen givit ut en stor bok om sexualitetens och sexualmoralens historia. Det finns inget ämne som behandlas så okritiskt som det.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #37 skrivet: november 24, 2008, 14:02 »
Den som söker skall finna... att hitta felaktigheter i Adams texter är inte svårt, så det är lätt att avfärda honom.  Å andra sidan kan vi då avfärda åtminstone hälften av alla inlägg här. Man refererar till sanningar som inte kan styrkas.

Se bara uttalandet om att isländska sagor inte nämner något om vulkaner... hur många nickade inte och tänkte aha, sen kom ett nytt inlägg som påvisar att det viss kan vara så att vulkaner omtalas...

Sen det här med hjälmar med horn.  Tvärsäkert meddelar "tty" att sådana hjälmar vore helt oanvändbara. Många av er höll nog med, kanske log ni! Det här kan man också få styrkt i många skrivelser!  Men för att bryta nacken av hjälmbäraren genom att slå på hornen måste ju hornens infästning vara så starka att kraften överförs till nacken, och hornen då i sig starkare än nack-kotorna, och för att hjälmen ska trilla av måste ev. hakrem alltså vara svagare än hornens infästning.   Eftersom vi inte vet hur hornen var infästade, vi har ju inte funnit några hornprydda hjälmar, kan vi alltså inte använda detta argument.  I detta fall verkar det som om "tty" alltså inte är pålitlig! Alltså måste han vara opålitlig som källa!  Det han skriver eller säger kan inte användas vidare! Vi avfärdar henne/honom!!  Eller?

Självklart inte men vi måste alltså vara lika kritiska mot kritikerna, och då vi är i färd med att kritisera någon måste vi också, och kanske först, ifrågasätta varför vi kritiserar.  Jag menar att källkritik skall visst nyttjas, men på rätt sätt och med måtta!

/ Yngwe
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #38 skrivet: november 24, 2008, 14:18 »
Källkritik är en metod, ett medel. Inte ett mål i sig. Gneom att tillämpa ett "lagom" mått av källkritik kan man förhoppningsvis undivka de värsta tabbarna och misstolkningarna kring vår förhistoria. Och sannolikt tappar man lite på vägen, men man kan inte tillämpa källkritiken så strikt som Weibullarna förespråkade för då hamnar man i en situation där man riskerar att slänga ut barnet med badvattnet. Kruxet ligger väl i att vara tillräckligt påläst för att veta när den strikta källkritiken är värd att tillämpas.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: FÖR källkritisk?
« Svar #39 skrivet: november 24, 2008, 19:23 »
Ibland kan man testa en teori eller ett påstående genom att  tänka "tvärtom".   tex, vilket är det äldsta kända belägget där man kopplar samman vikingar med hjälmar med horn.   Såvitt jag vet är svaret på denna fråga,  - en teckning från ungefär 1850 i England.  Någon som vet annat?