Om någon fortfarande är nyfiken på vad Helmer Gustavson resonerar sig fram till i den andra uppsatsen (Nytidsrunor - en ny syn på dalrunorna, 2004) angående runanvändandets kontinuitet från medeltidsrunor till dalrunor, så skriver han där "Men så har kontinuiteten brutits!" om en tidpunkt på 1500-talet, men menar då inte kontinuiteten i att man använde runor utan i hur man skrev med dem, dvs att man plötsligt använde tecken-mot-tecken-principen i förhållande till det latinska alfabetet (och standardsvenskan), i stället för att bara låta tecknen representera språkljuden enligt samma principer som tidigare. Detta ledde till att nya runor skapades och tros av honom ha bidragit till ett uppsving för runskriften i området eftersom det på flera sätt blev lättare att använda dem. Gustavson tror att något lärd och inflytelserik man inom kyrkan kom på idén, som då fick stor spridning.
Intressant tycker jag, som smygfotade Månstarunskålen härom dagen. Är det vanligt att museer som hyser runinskrifter har totala fotoförbud?