Det är lite gränsfall att detta inlägg platsar här, men det vänder på perspektivet något och lyfter fram arkeologins njugga inställning till historiaämnet....
Ibland roar jag mig med att räkna och göra lite statistik (beror det på att min kusin är professor i matematisk statistik?). Här kommer lite siffror från en artikel som kommer att komma i en av de tre publikationerna från Nordic TAG 2005. Siffrorna baseras på en genomgång av 13 uppdragsarkeologiska publikationer (9 st "steg 2 rapporter" och 4 st vetenskapliga verksamhetsplaner) från olika aktörer under åren 2000-2005.
14% av samtliga referenser verk från disciplinen historia. Därtill kommer 2,5% historiska källtexter (brev, medeltidslagar, kartakter, sagamaterial mm). Som en jämförelse kan nämnas att Historisk Tidskrift innehåller mindre än 1% arkeologiska referenser.
Det genomsnittliga arkeologiska verket innehåller 74% arkeologiska referenser.
Det genomsnittliga arkeologiska verket innehåller 75% referenser författade på svenska. 17,5% är på engelska, 2,5% är på danska, lika många på norska, tyskan utgör mindre än 2%.
En snabb slutsats är att svenska arkeologer framför allt läser svensk och i någon mån engelsk arkeologi men inte mycket mer.