När jag går i fjällen kan jag ofta se var folk har bott tidigare – även om det inte finns några spår kvar. Läget, utsikten, närhet till rinnande vatten, hyggligt horisontell yta, osv spelar in. Ofta har jag tittat mig omkring, sett en plats jag tror folk har bott på, gått dit, skurit upp lite torv med min storkniv – och prickat rätt i eldstadens aska. Jag tror inte att jag på något sätt är unik – det hela handlar om att veta vad man letar efter.
En gång hittade jag fångstgropar, ett helt litet system. Var bodde då jägarna tänkte jag och studerade fjälldalen jag var. I en sluttning ca 1,5-2 km från där jag var fanns en lämplig plats (enligt ovanstående kriterier) så jag gick dit – och eldstaden fanns mycket riktigt ca 20 cm ned i jorden. Jag är inte arkeolog – så hur många sekler innebär 20 cm jord i fjällen, på en sluttning mot öster, på ca 900 meters höjd?
Var bodde folk? Vart behövde de resa? Ca 10 -12 km från startplatsen, leta efter vatten, gärna vid ett vadställe, längs en sjö (man föredrog rinnande vatten) eller där vägen/stigen passerar en bäck. Gärna någon form av vindskydd bakom en kulle, under en klippa eller invid en stor sten = naturliga rastplatser på sådant avstånd från startpunkten så att folk har blivit hungriga. Naturligtvis är tillgång till ved en förutsättning.
Övernattningsplatser söks på samma sätt men då ca 2,5 – 3 mil från startpunkten. Är vägen/stigen gammal bör hundratals, kanske tusentals, eldar ha gjorts upp just på dessa platser under årens lopp. Asklagren bör alltså vara ganska stora.
I båda fallen ovan bör det finnas en ”stor” eldstad där många har eldat + ett ganska stort antal mindre eldplatser runtomkring. Detta av att ungefär 50% av människorna eldar i befintliga eldstäder, resten vill ha en egen eldstad + den stora eldstaden var upptagen av andra resande – och man bygger en egen en bit bort (normalt ca 15-20 meter).
Naturligtvis är många av dessa platser bortodlade, överdämda, bortspolade osv – men det var mycket troligt många sådana platser – så det bör finnas väldigt många kvar – och dom bör gå att hitta – under förutsättning att man faktiskt letar efter dem metodiskt längs en känd stig/vägsträcka. Platserna liksom visar sig naturligt när man väl vet vad man skall titta efter.
Där folk bor, rastar och rör sig i olika ställningar (står, sitter, ligger)tappar folk saker – men askan bör vara det mest intressanta att hitta eftersom den går att datera ganska hyggligt.
Thomas
