Vi har ju en annan tråd om flyttning av stora stenar…. och där diskuteras olika sätt att förpacka stenar så att de blir ”hjul” . Principen är i resonemanget att man lägger tid på förpackning av stenen - så minskas transporttiden avsevärt samt att det går åt betydligt färre man/dagar.
En förutsättning för en sådan transport blir ju då att jämna ut marken på lämpligt sätt så att ”förpackningen” kan rullas snabbt och lätt. Denna utjämning av marken kan man kanske då kalla väg? Speciellt om den var förlagd på sådant sätt att efter det att den blivit gjord, människor använde den, eller delar av den, att förflytta sig på?
Om omfattande utjämningsarbeten utfördes, och om många stenar fraktades samma väg – så kanske det verkligen blev en väg? Alltså vägen kom till via transporter av stenar - men användes sedan av människor för att det blev lättare att ta sig fram längs denna väg = behov av väg fanns inte - men den fanns där - så varför inte använda sig av den? Erfarenheten blev positiv = enkelt att ta sig fram - vilket ledde till att man byggde vägar?
det är väl det här som kallas cirkelbevisning?
Thomas
