Yngwe, jag tror att majoriteten accepterar att det fanns vattenvägar och att dessa användes för transporter. Där ser jag ingen stor oenighet.
Någonstans finns en brytpunkt, enligt mitt sätt att se, där gemene man börjar frakta varor längs stigar, ridvägar eller körvägar och finner detta vara antingen ett bättre sätt, enklare sätt, billigare sätt – eller vad nu motivationen var.
Låt oss säga att ett monopol av frakter till sjöss uppstod och att priserna var så höga att man valde att frakta varorna själv via land. Vi kan säga att sjöröveriet blev så allvarligt att mer än 50% av varorna försvann under transporten till sjöss. Det kan finnas många olika men samverkande skäl till att man ville transportera varorna själv.
Det bör ju också finnas någon att transportera varan till, alltså en köpare någonstans. Om denne köpare finns i när eller fjärran är okänt för oss, troligtvis fanns köparen så nära att landtransporter är att föredra.
I slättområden utan större segelbara vattendrag skedde naturligtvis transporter via land. I områden med bra segelbara vattendrag skedde majoriteten av transporter säkert på vatten. Men från vattnet till slutdestinationen / köparen, finns en sträcka där vägar växte fram. Så småningom växte vägarna på längden och bildade ett riksnät av vägar.
Vi får inte heller glömma själva vagnen eftersom den öppnade nya synsätt och möjligheter. Före själva vagnen fanns alltså ett överskott man kunde sälja + en köpare som ville köpa regelbundet. Till detta positiva problem måste man finna en lösning – vilken blev vagnen.
Först en enaxlad vagn med två ganska stora hjul som klarade att ta sig fram på ridstigar, sedan allt större och mer avancerade vagnar.
Som jag ser det innebär min uppfattning tre saker som behöver identifieras och dateras.
1, vilken typ av överskott var det man hade?
2, vem var det som regelbundet ville köpa detta överskott?
3, vilken vagntyp började man frakta sina varor med och hur utvecklades vagnarna.
Vägar KAN ha kommit till beroende på att sjötransporter tillfälligtvis var besvärliga i någon form under en tidsperiod. Det finns också andra skäl. Kanske var överskottet i punkt 1 ovan känsligt för fukt?
Jag tror inte att de styrande i samhället byggde ett riksvägnät, jag tror att det växte fram av sig själv när samhället förändrades. (Att Kungar har byggt vägar, självklart, men enbart vissa sträckor, t.ex Gustav Vasa byggde väg genom Tividen). Men ett riksvägnät är betydligt större än så, det är tusentals mil av vägar som växt fram i ett bondesamhälle – beroende på att samhället förändrats. Det finns ett överskott – någon vill köpa detta överskott, klövjning räckte inte till, problem uppstod, vagnen var lösningen på problemet. Vagn ar breddade vägen och hjulbasen breddades vilket breddade vägen ytterligare, osv.
Thomas