Förmedeltida vägar!

[Sven lagman]

Ca fem kilometer från Kristineberg till de två påträffade stenlagda vägstumparna i Kvarnby.  I Kvarnbyvägen fanns djupa hjulspår på 90 cm bredd. Man beslöt därför att ta till vara en sektion av vägen. Denna frös ner och kunde lyftas i ett stycke in till museet med hjulspår och det hela. Fräckt gjort!
Se mer här:
http://www.m.lst.se/m/Kartor_och_planeringsunderlag/Kulturmiljoprogram/Skanes_historia_och_utveckling/Kommunikationernas_landskap/Det_aldsta_vagnatet/En_bronsaldersvag.htm

[liothida]

Vägarna vid Kvarnby har ju satts i samband med flintgruvorna i Södra Sallerup, finns det anledningen att tro att vägen vid Kristineberg haft anknytning till samma verksamhet?

Vad jag förstått så gick vägarna vid Kvarnby vinkelrätt mot den nya ringleden i riktning mot havet (eller centrala Malmö om man så vill). Vilken riktning hade vägen vid Kristineberg?

[Carl Thomas]

Någon gång för längesedan var det en arkitekt som ritade ett bostadsområde – men han ritade inte ut några gångvägar i området. Folk flyttade in i området, han tittade på de stigar folk trampat upp och byggde gångvägar just så – och ingen behövde gena över gräsmattor osv, gångvägarna fungerade. Inte bara får alltså…fårskallar duger bra de också.

90 cm hjulbredd är 6 X 6 tum – eller tre fot. Jag löper tum och aln-måtten rakt av.
Men varför så smal hjulbredd som 90 cm? Var det en kärra som drogs av en häst? 

Kvarnbyvägen var drygt en meter bred stod det i länken som Sven Lagman gav oss, hjulspår med 90 cm bredd passar utmärkt på en sådan väg. Transporter av flinta föreslogs som fraktvaror.

Jag har tidigare pratat om stigar, som alltså trampats upp av människor. En sådan stig blir ca 30-40 cm bred. När hästar börjar gå på stigen bör den växa till ca 1 meters bredd efter ett tags användning, det är vad jag nämnt tidigare som ”ridstigar”.

När man behövde frakta tunga saker, som t.ex. flinta, byggde man en vagn med 90 cm hjulavstånd – vilket alltså bestämdes av ridvägens bredd – och vagnen drogs av 1 st häst. Hålvägar stensattes för att klara vagnarna vilket vi faktiskt skulle kunna kalla vår första väg eftersom man byggt (stensatt) svåra passager med avsikt att underlätta för vagnar.
Jag ser alltså en mycket naturlig och logisk utveckling av hur en väg kommer till genom århundradena.

Jag kanske skall modifiera min tidigare tabell och föra upp ”ridstigar” som en punkt mellan stigar och vägar?

Vagnar med hjulavstånd på 90 cm som körs på en väg som håller drygt 1 meters bredd kommer att bredda vägen på ett naturligt sätt eftersom vagnen kommer att vingla lite när den körs = vägbredden ökar troligtvis till ca 1,5 meter enbart av detta skäl. Jag misstänker att man insåg fördelarna av vagntransporter, = stora kvantiteter kunde fraktas med bara en häst – så antalet vagnar i området ökade – vilket innebär att vagnar kommer att mötas = vägen kommer att växa på bredden till gissningsvis ca 2,5 meters bredd. Detta innebär att vagnar inte längre behöver hålla 90 cm hjulavstånd…= vägens bredd kommer att öka ytterligare till troligtvis ca 4 meter – vilket väl är den vägbredd vi haft under väldigt lång tid i vårt land – även in i vår tid.

Thomas

[Sven lagman]

En vagn med endast 90 cm hjulbredd verkar litet men det är faktiskt just det måttet som gällde för de traditionella svenska smalspårsjärnvägarna (3 svenska fot eller 891 mm). Nu vill jag inte hävda att bronsåldern är föregångsperioden till tågtrafiken men man kan uppenbart frakta mycket även med denna smala hjulbredd.

Att vägarna vid Kvarnby har med transporter från flintgruvorna i närheten att göra tror jag inte på. Det kan nämligen inte ha varit särskilt tungt att forsla bort dessa flintsaker. Visserligen hann vi att lokalisera och gräva ut flera av dessa hundratals lokaliserade gruvschakt innan kritbrytningen upphörde på 80-talet i området (tror jag det var) men kring varje schakt fanns mängder med avslag som visade att man tillverkat flintredskapen (eller i varje fall format råämnena) på plats. Man var inte så dumma att man transporterade stora tyngder i onödan. Obearbertat material är ett sånt. Detta är samma princip som när man byggde korsvirkeshus i Malmö under 15-1700-talen. Man högg till virket i färdiga "byggsatser" där det fanns skog. Timmret numrerades sedan på specillt sätt så att stommen lätt skulle kunna byggas upp igen. Varför transportera otympliga trästammar en lång sträcka.

Vägde för skoj skull min morfars påträffade stora flintyxa (3 hg). En lastvikt på 50 kg skulle innebära 150 sådana yxor. Det behöver man inte anlägga en omfattande vägkonstruktion för. 

[Carl Thomas]

Jag tog bara flintan som ett exempel. Der fanns säkert massor av saker man behövde, eller ville, frakta.

Jag ser framför mig en en-axlad vagn, ungefär som de gamla gatstenskärrorna i Göteborg under min barndom. En axel, två stora hjul och ca 1 kubikmeters lastutrymme försedd med två fasta skaklar för 1 st häst. Kan våra första vagnar ha sett ut ungefär så? Finns det några fynd av gamla vagnar som såg ut ungefär så?

En sådan vagn är ju mycket enkel, inga rörliga delar mer än hjulen. Stora hjul för att klara ojämn vägbana och den kan troligtvis köras även på ängar och annan slät mark utan väg. Jag kan också tänka mig att en sådan vagn skulle kunna ta minst tre gånger så tung last som man kan klövja en häst med vilket naturligtvis måste ses positivt ur fraktsynpunkt – om vägen var av hygglig kvalité.

Det mest intressanta tycker jag var att man misstänkte att en gammal hålväg blivit stensatt för att vagnar skulle kunna köras där.

90 cm duger gott som hjulbredd för att frakta saker och ting. Om den enaxlade vagnen dessutom hade låg tyngdpunkt (vilket enaxlade vagnar kan ha) så skulle den kunna ta sig fram på ganska så knaggliga vägar utan problem samt även kunna köras på åkrar och ängar. Alltså en perfekt gödselkärra egentligen…En sådan vagn skulle alltså kunna användas både inom gården likafullt som utanför gården – och ju fler användningsområden en vagn har ju mer attraktiv blir den att äga.

Thomas

[Sven-Åke]

I Normandie använde man in på 1900-talet en ålderdomlig typ av 2-hjuliga kärror med mkt stora hjul.  Har nu förminskat bilden och hoppas att jag kan skicka med den.  Bilden är från 1898.

[Yngwe]

Hur bred är en häst? Sven-Åkes fina kärra från Normandie verkar mycket bredare än 90 cm. Jag har iofs hästskräck så för mig verkar alla hästar jätterstora ( utom de små men de är lömska på annat sätt) och jag får för mig att en häst är minst 90 cm bred....   naturligt blir det då svårt att få en spårvidd på kärran på 90 cm.... det går givetvis att lösa men verkar krångligt...  Stora hjul underlättar mycket i ojämn terräng vilket måste innefatta stensatta vägar... det blir för stötigt med små hjul och allt går sönder.  Men om man har så höga hjul som på Sven-Åkes kärra så skulle det nog också bli väldigt vingligt med 90 cm spårvidd 


 90 cm spårvid fick jag däremot om jag satte en axel med utvändigt monterade hjul på min skottkärra....

[Carl Thomas]

Yngwe

Hästar bits fram, sprakas bak och ger skavsår på mitten – så håll dig undan från dem!

Hästar finns i alla storlekar, från miniponnys till enorma köttberg med skägg på hovarna – men ingen av dem tror jag håller 90 cm över ryggen – Å andra sidan, jag är ingen expert på hästar och det finns ju någonting som heter spagat – men jag tror inte att det har med hästar att göra… Sen är det väl som så att hästar inte är direkt bredspåriga…

Hästskräck har jag inte - man jag har haj-fobi. Det är en mycket praktisk form av fobi när man bor i Jämtland. Det är väldigt mycket lite haj i Jämtland så min fobi kan jag leva med utan några större problem.
Hästskräck måste vara rent praktiskt värre eftersom det finns ganska många hästar i landet.
(Jag hade en kompis som hade torgskräck, han kallades av vänkretsen för Agorafobius när vi druckit några öl för att lösa världsproblemen.

Vad heter häst på latin?

Thomas

[Carl Thomas]

Sven-Åke, tack för bilden - någonting i den stilen tror jag kan vara en aktuell tvåhjulig vagn med 90 cm hjulbas. (Att bilden är tagen i Normandie är ju inte heller helt fel).

Kanske skall den vara lite lägre = lite mindre hjul, för att klara 90 cm hjulbas.

Jag har försökt att hitta bilder på den stensättar vagn jag minns från min barndom men misslyckats med detta. Jag vet att den heter något speciellt – men minns inte namnet.
Någon som vet?

Thomas

[Yngwe]

Njae Thomas, det kalrt midjan kanske inte alltid når 90 cm, men väl baken. Jag har fått kontrollerat med min kollega som kan allt om farliga djur på bondgård, och han bekräftar att så breda är dom i regel. En modern tävlingsulky har en spårvid på 120-130 cm.

Frågade om han hade nån idé om smala kärror och han svarade genast bultvagn... en låg- och fyrhjulig historia med mycket gålderdomlig karaktär som kunde användas till mycket, men framförallt lämplig för tungt. Tyvärr hittar jag inga bilder på en dylik på nätet...

[Carl Thomas]

Hittade en hemsida som jag tyckte var mycket fin dokumenterad historia – och som innehöll även en bild på en bultvagn. Inte så bra för helheten men hjulbredden syns fint.

http://www.cybis.se/forfun/namdo/valter451/indexs.htm

Bilden finns lite nedanför mitten på sidan, se bildtext.

Thomas

[tty]

"Vad heter häst på latin?"

Equus på klassiskt latin, caballus på vulgärlatin.

[gangrade]

"Vad heter häst på latin?"

Equus på klassiskt latin, caballus på vulgärlatin.

Hippo är ett sånt där hästord också. Heter inte hästskräck Hippofobi? Det skulle man inte ha på förmedeltida vägar (för att återknyta till ämnet). 

[Yngwe]

Hur som helst förefaller hjulspårsvidd på 90 cm lite märkligt! Men det kanske inte är av direkt betydelse, vi kan ju inte  säga att vägen är del av något vägnät....

Men varför inga spår av väg i Götalandskapen....    Jag tog tidigt i tråden upp sambandet med försvarsanläggningar, och funderar fortfarande på det som kallas Götavirke... här har man ju åtminstone oroat sig för landförflyttningar... borde inte en väg finnas där?

[Johan]

Det verkar finnas indikationer på flera vägar i anslutning till Götavirke. Vid Västra Husby, där väg 210 mellan Söderköping och Linköping skär vallen, har den även ursprungligen haft en öppning vilket kunde konstateras vid en arkeologisk undersökning i samband med breddning av vägen 1993.

Även vid Hageby ska det enligt FMIS finnas passager i vallen, där den ursprungliga stenskoningen i vallens kanter följer öppningar tvärs genom vallen (V.Husby 12:1).

Enligt  wikipedia, denna eviga källa till bildning , finns även tecken på att en trupptransportväg löpt på insidan av vallen, men jag vet inte var de uppgifterna kommer ifrån. (Jag har inte hunnit läsa rapporten nedan).

Nielsen, A-L En tidig kristen grav och andra fornlämningar i anslutning till Götavirke . Västra Husby socken, Söderköpings kommun. Rapport UV Linköping 1998:9

Annars är det ganska intressant att notera bristen på runristningar runt Västra Husby och Götavirke, om man tänker sig att de placerats väl synligt vid broar och vägbankar. Jag vet inte i vilken utsträckning Lillån från Söderköping till sjön Asplången varit farbar, men den passerar ju också Västra Husby.

/ Johan

[Yngwe]

Har "grävt" lite djupare i området kring Götavirke...

Storån har förvisso helt säkert varit farbar. Lillån har jag inga bilder eller motsvarande för, men jag hittade uppgifter att man ska ha hittat rester av spärranläggningar i ån vilket tyder på att den varit farbar en viss bit iallafall.  Dock verkar dessa vattenvägars räckvid in i landet vara begränsad.

Tittar man på kartan idag ser man snabbt att där finns vattenväg som dock inte fanns för 1000 år sedan, Göta Kanal.  Att här skulle kunna ha funnits en väg istället mot Norshols-trakten där man sen haft tillgång till hela Motala ströms vattenvägssystem låter mycket troligt.  Men i så fall är det en travers mellan två vattensystem och alltså egentligen ett komplement till dessa.

Om vägen gcik mot sydväst istället, mot Gårdsby-trakten så skulle det handla om en väg av annat slag....   så det är kanske där vi ska zooma in?

[tty]

Faktum är att det är ganska fornminnestomt och alltjämt glesbefolkat väster om norra delen av Götavirke. Den bygd som finns ligger i anslutning till Asplången. Om man forcerat pålspärrarrna i Lillån kunde man fortsätta över Asplången och sedan i en liten å en bit väster om Asplången, men en bit vid Norskogen måste man dra båtarna över land innan man kom ut i Tvärån (även, felaktigt, kallad Braskens grav), och så ut i Roxen. Det finns f ö rester av en pålspärr även i östligaste Roxedn, men den brukar anses vara medeltida.

Jag håller med om att en väg mot sydväst i riktning Hylinge-Gårdeby verkar troligare än genom skogsbygden rakt västerut.

Jag har kollat en hel del i äldre handlingar och under senmedeltid nämns en vinterväg från Norsholm till Söderköping, men ingen "vanlig" väg.

[Yngwe]

Det är lite märkligt med norra delen av vallen, ganska få stensättingar och liknande men ändå har man lagt ner mycket möda på vall och fornborgar i det området.  Jag kan inte bedömma hur långt väster om Asplången Lillån varit farbar, men helt klart har den varit av någon betydelse upp till Asplången, vallens placering är helt onaturlig annars.   Med risk för att hamna lite brevid ämnet tycker jag ändå inte att vallen enbart kan vara en spärr för landsväg i sydvästligt rikting, då hade ett västligare läge varit mycket gynnsammare, och det finns ju vallrester även längre västerut, i höjd med Storåns kraftiga krök. Detta är ett mycket bättre läge för att försvara en sådan väg...  men därifrån kan man inte kontrollera Lillån.

När du säger vinterväg tty på vilket sätt beskrivs det då?  Ska man köra med släde måste det vara någorlunda med jämt underlag eller rejält med snö så jag undrar hur en vinterväg genom skog ser ut på sommaren... 

Men fortfarande verkar Hyllinge - Gårdsby riktningen mest logisk och intressant ur vägnätsperspektiv, och jag hittade också en notis om en gammal bekannt som sägs ha tagit den vägen.... Eriksgatan. 

[Carl Thomas]

Stigar och vägar / lista 2.

1.   Stigar runt omkring boplatser och till offerplatser, ca 30 cm breda.
A.   Hit räknas i princip alla stigar som trampats upp av människor.
B.   Processionsvägar byggda av religiösa skäl, 6 meter breda.
C.   Denna punkt omfattar alltså många tusen år.

2.   Stigar upptrampad av människor (gångstig) lokalt, ca 30 cm breda
A.   Enskilda stigar har nu börjat knytas samman och folk kan röra sig i en bygd på dessa stigar samt få anvisningar hur stigarna skall följas för att komma till en viss plats.
B.   Vi kan börja prata om ett stignät som täcker en region.

3.   Lokala stigar knyts samman till ett riksnät av stigar, ca 30 cm breda
A. Regionernas stignät knyts samman till rikstäckande stignät och människor kan nu få anvisningar om långa vägsträckor mellan regioner och landskap.

4.   Lokala ridstigar omkring boplatser och till offerplatser, ca 1 m breda.
A.   Hästar börjar användas för transporter genom klövjning och stigarna trampas upp och blir bredare genom att hästar trampar upp bredare stigar än människor,
B.   trafiken på ridstigarna ökar.
C.   Varor transporteras allt mer.

5.   Ridstigar knyts samman till lokala ridstigsnät, ca 1 m breda.
A.   Man kan nu färdas med häst inom regionen samt få anvisningar om hur man skall rida för att ta sig från en plats till en annan.
B.   Man börjar lokalt att använda vagnar med ca 90 cm hjulavstånd för lokala transporter.
C.   Broar börjar byggas så att vagnar kan ta sig över vattendrag enklare.
D.   Vissa vägsträckningar förändras beroende på att de gamla vadställena inte är lämpliga att bygga broar över.
E.   Varutransporterna ökar kraftigt.
F.   Lokala ridstigarnas bredd börjar öka i bredd.

6.   Ridstigar knyts samman till rikstäckande nät, ca 1 m breda.
A.   Ridstigarna ökar i bredd även på riksnätet genom att vagnar med smal hjulbredd använts en tid - samt ridstigsnätet medger därför nu bredare hjulavstånd.
B.   Man börjar bygga helt nya vägar vissa sträckor för att minska avstånd eller ansluta gårdar till ridstigsnätet.
C.   Kvarnar byggs och ansluts till vägnätet genom nybyggnation av kvarnvägar.

7.   Ridstigarna har nu blivit vägar med ca 1,5 – 2 meters bredd.
A.   Arbete har lagts ned på att ta bort stenar samt fylla uppmed grus och sand för att höja vägens kvalité och detta är våra första riktiga vägar.
B.   Broar har byggts och man kan nu, med vagn, transportera sig inom hela riket.

8.   Vägarna börjar breddas allt mer och vagnar blir allt vanligare.
A.   De enkla broarna, eventuellt kavelbroar, ersätts nu med stenvalvbroar som troligtvis ligger där de gamla vadställena låg vilket innebär nya vägomläggningar från de första broarna till de nya broarna, där detta behövdes.


9.   Vägbeläggning börjar användas.
A.   Underhållsskyldighet av vägsträckor fastslås.
B.   Vägbredden är nu ca 4 meter vilket innebär att vagnar kan mötas var som helst längs vägen.
C.   Skyltar och namn börjar dyka upp vid vägskäl.

10.   Stensatta vägar blir asfaltbelagda eller får betongvägbana.
A.   Vägbredden ökar till 6 meter.
B.   Motorvägar börjar anläggas.
C.   Vårt moderna vägnät växer fram.

Thomas

[Carl Thomas]

Fortsättning:

Ovanstående är en mycket kort beskrivning på 10 punkter av vad jag tror hände. Det intressanta är, enligt min uppfattning, att i stora drag försöka datera de olika punkterna. Först för hela riket (vilket inte blir rättvist skulle jag tro), sedan ned till de olika regionerna/bygderna – där troligen ganska stora skillnader kan finnas mellan regionerna.

Jag tror även att listan delvis kommer att ha olika datering mellan länder i alla fall på vissa av punkterna.

Jag har inte tagit med, bara nämnt, stigar/vägar till offerplatser och kyrkor – men när vi kan datera punkterna ovan något så när faller dessa vägar in ganska naturligt på respektive punkt.

Processionsvägar är intressanta, när byggdes dessa? Hur stort i antal år är spannen mellan de processionsvägar vi har hittat?

Hur är våra fynd av gamla  broar daterade? Var ligger vår äldsta bro? Hur skall vi definiera en bro? Är en kavelbro över en myr en ”riktig bro” – eller bara en kavelbro?
När byggdes våra stenvalvbroar – och var.

Jobbar vi på det sättet och försöker föra in dessa element under punkterna ovan bör vi kunna dra försiktiga slutsatser av listan efter ett tag.

Jag föreslår att vi jobbar lite mer med denna lista och för upp fler och fler underpunkter så som vi uppfattar att de skall fördelas punktvis. Vid behov ökar vi antalet huvudpunkter.

Får vi problem mellan länder gör vi upp olika listor för länderna – men vi jämför hela tiden listorna med varandra. Vi kanske längre fram behöver detta regionvis också.

1.   fördela stort och grovt
2.   fördela ned mot region och landsdel

Thomas