Jag har för några år sedan arbetet med de danska kungarnas resor i det medeltida danska Skånelanden, dvs. Skåne, Blekinge och Halland. Jag upptäckte nämligen i räkenskaper från första hälften av 1500-talet att kungen kontinuerligt återkommer till Skåneland ungefär vart annat år. Han gör resan, dels då han är högste domare i viktiga mål i de olika landsdelarna, dels antagligen för att det är lättare att forsla hovet till de olika länsherrarnas indrivna matförråd än tvärtom. Jag upptäckte då också vid sammanställningen av uppgifterna att man färdas exakt samma väg under de år som jag undersökte närmare i räkenskaperna: 1502, 1506, 1507, 1545, 1546, 1550.
Platserna i den tur som de besöktes 1545 (antalet nätter i parantes): Helsingborg (2), Landskrona (1), Lund (2), Malmö (8 ), Falsterbo (2), Trelleborg (1), Näsbyholm (1), Ystad (2), Gladsax (1), Ravlunda (1), Åhus (3), Sölvesborg (2), Ronneby (1), Lyckå (1), Sölvesborg (1), Bäckaskog (1), Vä (1), Vanneberga (1), Mjölkalånga (1), Ödesjö (1), Engelhom (1), Lagaholm (1), Halmstad (1), Falkenberg (1), Varberg (2), Halmstad (1), Herrevadskloster (2) och tillbaka till Helsingborg.
Denna resa med kung och hov måste ha urgamla traditioner. Vägen överensstämmer t.ex. i stort helt med den lista över kungsgårdar som finns i kung Valdemars jordebog från 1230. När jag kontrollerade var kungarna dagtecknat medeltida brev visade det sig att under hela medeltiden befinner han sig ständigt på resande fot. Felkällan är att detta äldre dagtecknade material bäst verkar ha bevarats på riksborgarna men tendensen är mycket tydlig. Fasta, återkommande resrutter runt omkring i hela riket med hela hovet var rutin.
Detta tycker jag kan vara av intresse för diskussionen om vägar även i Sverige. Jag vägrar tro att sträckan som man färdades på inte var av bästa kvalitet. Vid dessa färder deltog hundratals människor och mängder med vagnar. Ett av många exempel på hur herremän åkte är 1519 när biskopen i Roskilde skulle åka från Malmö till Lund för att möta ärkebiskopen. Han behövde då inte mindre än 20 vagnar för att forsla sitt manskap. Hur många har inte kungen och hovet behövt?
Hur är situationen i Sverige vid denna tid? Samma kungliga kontrollsystem som i Danmark måste väl ha funnits här – och samma resorganisation. Man talar ständigt om Eriksgatan för de nyvalda kungarna men kan inte denna ha varit just en liknande, ständigt återkommande resrutt som de danska kungarna kontinuerligt använde sig av? Är det någon som forskat i kungarnas rörelseschema utifrån dagtecknade svenska medeltidsbrev?
