Författare Ämne: Förmedeltida vägar!  (läst 347858 gånger)

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #200 skrivet: december 24, 2008, 00:33 »
Det finns ett antal fynd av vagnar här i norden. Med hjul. För dessa borde det finnas någon form av väg.   

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #201 skrivet: december 25, 2008, 03:00 »
Sven-Åke,

1.  Jag tror att det fanns temporära vägar redan under stenåldern.
2   Jag har uppfattningen att när ett transportbehov uppstod som kräver en väg byggde   man en sådan – alltså oavsett tidpunkt i vår historia.
3.Vägarna man byggde levde enbart under den tid man hade detta transportproblem, alltså under den tid vägen användes, därefter dog vägen.

På dessa vägar har man rullat stenblock på rullar, kanske dragit med slädar, baxat och kultat med hävstänger, rullat med vagnar, mm. Man har löst alla sina transportproblem på det för problemets lösande lämpligaste sätt. När det behövdes en väg byggdes det en sådan, var vagnar med hjul det som löste problemet använde man vagnar. Det är alltså min uppfattning.

Behovet kan ha varit att frakta varor, Gudar skulle kanske åka vagn, högstatussnubbar ville kanske visa hur mycket högre än andra de var så de byggde en väg de kunde åka på med sin vagn - osv. Oavsett det var Gudar, stenar, varor eller arslet som behövde transporteras så löste man behovet genom att bygga en väg. När behovet sedan upphörde dog vägen.

Vad vi diskuterar är när första permanenta vägnätet uppstod – inte när första vägen byggdes. Vi har troligen haft hundratals, kanske tusentals temporära vägar under historiens gång, vägar som använts ett tag och som sedan vuxit igen och försvunnit.

Att det finns vagnar med hjul är alltså på intet sätt någonting märkligt. Att vagnar finns säger ingenting om hur lång vägen är, vilken kvalité vägen har, vart vägen går - eller vilka andra vägar som anslöt till vägen.

Vid någon tidpunkt i vår historia uppstod ett behov av att på ett enkelt sätt kunna frakta stora volymer, eller tungt gods regelbundet längs en viss, eller vissa sträckor. För detta byggdes då vägar. Genom att transportbehovet fortfarande finns har vi fortfarande också vägar.
Det som kan ha varit orsaken till att vi fick vägar kan ha varit t.ex att våra kloster lärde ut hur man skulle kunna få större skördar på sin mark. Alltså, det uppstod ett överskott av t.ex säd. Denna säd kunde då fraktas till olika marknander, skatt kunde betalas med säden osv. För detta behövdes vägar, vägarna trafikerades regelbundet = de knöts samman till ett allt mer samanhängande nät av vägar - tills vi hade ett rikstäckande vägnät.

Det fanns säkert redan på bronsåldern vilda kreativa personer som var ”vagnfreaks” och som förkastade klövjningstransporter, alltså bronsåldersnördar med vagnar och hjul på hjärnan. De förpestade säkert sin bygd med vägar som de byggde på nätter och helger och de terroriserade troligen sina grannar med vild körning av vagnar på dessa vägar bara för att visa att vagnar var oöverträffat som transportredskap – de knackade säkert in hällristningar osv för fulla muggar för att de efterkommande inte skulle kunna undvika att se hur moderna man varit i just deras bygd… ;D

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #202 skrivet: december 25, 2008, 12:50 »
Vad är defintionen på en väg? Ursprungsfrågan var väl lite om det gick att spåra arkeologiskt, annars kan man ju hitta på vad som helst.
Vagnar kräver inte vägar, när man "erövrade" västern som det så populärt heter i ett annat land, gjorde man det genom att dra vagnar över prärien, inte genom att bygga transportleder.
Är en väg detsamma som en röjning? Dvs, räcker det med att flytta en lagom stor sten för att öka framkomligheten för att det ska kallas väg, eller måste den vara stensatt, grundad, grävd eller vad? Ingen tvivlar på att man har förflyttat både sig själv och gods, men när kallas det man förflyttar sig på för väg? Räknas vatten som väg, det heter ju vattenvägar?

... och en god fortsättning på året önskas (så var det gjort...)  :)

 
Qui tacet, consentit

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #203 skrivet: december 25, 2008, 15:05 »
Jag håller helt med Thomas och njuter av hans tankar kring  freaks och nördar.  Ibland känner man sig som en freak själv :). Instämmer dessutom med Gangrade. 

Det jag menar är att begreppet väg måste ha varit känt tidigt. Jag har försökt att undvika att dra in de romerska vägarna här, det lär nog INTE  finnas några sådana här i norden, eller?  - men meta-begreppet. När man gjorde dessa fina processionsvagnar som man hittat bör det samtidigt ha funnits enkla vagnar (som försvunnit) Dessa bör ha varit lokala till en extremt hög procent,  - men  man bör också ha kunnat ta sig från "lokalt vägnät" till "lokalt vägnät" relativt enkelt.  Betänker man hur Dackes skaror tog sig fram och hur dalkarlarna tog sig till stockholm, så tror jag det var ett relativt likartat vägnät även 1000 år dessförinnan, självklart varierat beroende på befolkningstätheten och andra omständigheter.

Instämmer dessutom med  Gangrades sista mening   en gång till.   

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #204 skrivet: december 25, 2008, 16:53 »
Min tes, om man nu skall kalla den för det, är att om man har behov av en vagn bygger man sig en sådan. Det måste alltså finnas ett behov någonstans. Behovet tillfredsställs sedan när man kör vagnen med den last den var avsedd för, låt oss äga en transport av varor över några åkrar, från bryggan vid ån, upp till boningshuset. I början kör man säkert lite hur som helst över fälten. Snart hittar man en väg över fälten där det finns minimalt med naturhinder, diken, stenar och träd. När denna väg känns bra kör man den igen och igen och snart finns hjulspår att följa – och då följer man dessa hjulspår. Så småningom sticker det upp en sten som medför att vagnen hoppar till, då tar man bort den stenen och fyller igen hålet efter stenen med sand och jord. Efter ett tag har man en väg vars hela yta mer eller mindre har blivit bearbetad på något sätt för att underlätta transporten. Detta innebär att denna typ av väg så att säga att ”skapar sig själv” över tid.

Jag såg stigar som trampats i hundratals år bli utjämnade för att barnen skulle kunna cykla på dem. Sedan breddades de så att man kunde dra ”cykelvagnar”. När last mopederna kom jämnades dessa cykelkärrestigar till vägar som lastmopeder kunde köras på. I detta fall var det alltså hjulets ankomst, tvåhjul i bredd och så småningom tre hjul som medförde att stigen först blev två hjulspår, sedan tre och sedan full bredd på en första smal ”väg”. Behovet av transporter, först lek i form av cykel, sedan transport på en tvåhjulig kärra, sedan motordriven transport, ställde krav på vägen kvalité.

Om vi då översätter detta bakåt i tiden. Klövjning skapar en stig. Stigen kan vindla sig som stigar gör, gå förbi stenblock, mellan träd osv. När den första vagnen kom, hade den två hjul eller fyra? Var det trälar som drog den eller hästar? För trälar var det bra med stening mark för då kunde de ta spjärn med fötterna när de drog, eller sköt på. För hästar bör marken/vägen ha varit slät då naturstenar kan skada hovarna.
För tunga transporter behövdes oxar framför vagnen, ofta parvis stående = vägen behöver vara bredare och jämnare, dels för tyngden av vagnen, dels för att oxars klövar gräver ned sig i vägbanan. Vägbanan måste alltså beredas för att hålla. Alltså, det är fortfarande behovet som styr, sedan vilken typ av fordon som används i kombination med vilket dragdjur som drar vagnen.

En väg för mig är att markarbeten har utförts på en sträcka mark för att underlätta en transport av något slag. Man har jämnat ut marken till en viss bredd och längd, eventuellt stensatt den eller fyllt på med sand. Det är en väg för mig.

När västern bebyggdes skapade man ”Trails” = vägar för vagnarna att köras på som gick i för vagnar lämpliga lutningar, som passerade lämpliga vadställen och lämpliga bergspass för vagnar. De första vagnarna letade sig naturligtvis fram på egen hand utan vägar. Mycket snart uppstod hjulspår = vägen trafikerades av allt fler fordon. Efter några år vart det en väg. Denna väg (Trail) fanns i ca 100 år – sedan dog den eftersom den inte längre trafikerades i samma utsträckning av just denna typ av fordon – och det kom nya typer av fordon som krävde bättre och annorlunda vägar – och då byggde man bättre vägar som höll för denna nya typ av fordon. Vägen dog också för att man nu kunde ta tåget västerut, vagnen ersattes så smånigom med motordrivna fordon osv.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad woody

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #205 skrivet: december 25, 2008, 17:52 »
Nog fanns det vägar men inte för samma behov som idag. Läser man de historiska källorna så gick merparten av transportena över vatten eller  med släde på vintern förövrigt klövjade hästar. Människorna då var inte dumma, varför lägga ner arbete på en onödig väg... Om man inte tar in vår hysteriska tidsaspekt i ekvationen, så var nog behovet för en väg minimalt.

Om jag inte missminner mig så fanns det tillochmed stenlagda processionsvägar även i norden men de var just processionsvägar för praktvagnarna.

Beträffande hålvägarna så finns de oftast vid de urgamla transportlederna. Med hjälp av moder natur så kan de vid rätt förhållande snabt bli meterdjupa.
Just i södra Halland kan man belägga att hålvägarna har samband med de urgamla stigarna mot Norge och Småland. De följa anmärknigvärt väl gamla strandlinjer och vattendrag.

Gränsrifterna (rift= gränsmarkering) mellan Halland, Småland och Skåne och Blekinge har diskuterats av del lärde i hundratals år. Alla ligger i dåtida ödeområden, sk marker och då gärna vid ett tydlig, lätt ömsesidigt överenskommligt naturfenomen. Ordet mark lever fortfarande kvar vid flera av de ursprungliga rifterna. Sedan att de genom årens lopp har flyttats och reviderats är en helt annan sak.

//anders
De Lapsus Resurgam

Utloggad woody

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #206 skrivet: december 25, 2008, 17:59 »
Glömde bifoga detta,
"Väg, banadt, mer eller mindre bredt stycke af marken, löpande i mer eller mindre rak riktning och afsedt att man skall färdas der på från ort till annan, vare sig gående, ridande eller med fordon, utan att de senare dervid äro bundna, vid ett bestämdt spår, såsom vid lokomotivbanor."

Ur Svenskt Konversations Lexikon 1840)

//Anders
De Lapsus Resurgam

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #207 skrivet: december 25, 2008, 18:33 »
Gangrade, jag skulle vilja påstå att ditt "motexempel" de olika spåren västerut i USA är ovanligt dåligt. Vad de första pionjärerna som följde t ex the Oregon Trail gjorde var just att skapa en transportled, en primitiv väg, genom att söka en framkomlig rutt för vagnar och röja eventuella hinder som gjorde den oframkomlig. Så småningom blev flera av dessa "trails" väl definierade vägar, med traditionella lägerplatser och handelsplatser där man kunde fylla på förråden (Fort Bridger i sydvästra Wyoming är ett klassiskt exempel). Jag har roat mig med att vid olika tillfällen försöka följa ett antal av de "klassiska" spåren (The Oregon trail, The California Trail, The Mormon Trail, The Santa Fe Trail, the Old Spanish Trail och La Jornada de los Muertes). Tyvärr har de på de flesta håll numera ersatts av järnvägar och/eller motorvägar, men här och där har en bit överlevt (t ex strax väster om Fort Bridger) och visst är de fortfarande igennkännbara som vägar ännu efter 150 år. Inte så få storstäder började som rastplatser utmed de här spåren, Las Vegas t. ex.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #208 skrivet: december 25, 2008, 20:42 »
Hej och go fortsättning allihop!

Jag måste börja med nåt så ovanligt som att säga emot dig Thomas!  Du säger att de flesta människorna inte bodde vid vattnet....   så länge vi fortfarande pratar om samma område, det som idag kallas Sverige, måste jag säga att du har helt fel i detta påstående!  De absolut flesta människorna bodde inom några få km från vatten! Allt tyder på det! Dessutom påstår jag att innan medeltiden bodde de absolut flesta vid vattenleder som kunde användas som transportvägar. Jag har gått igenom de geografiska förhållande för framförallt smålandska gravfält, högar och stenkretsar rätt så nogrannt med både kartstudier och besök. Dessutom har jag gjort kartsudier av Västra och Östra Götalan och håller på med Värmland. Bilden blir bara tydligare. Dessa lämningar finns vid våra vattenleder, och dessa lämningar verkar man vara överens om att det funnits i relativ närhet till platser där folket bott.

Jag tror det finns flera anledningar till detta, och kanske är den viktigaste att landet var så glesbefolkat. Om vi antar det fanns en befolkning om ca en halv miljon var befolkningstätheten ca 1/km2 vilket då är ungefär samma som Lappland har idag.
Det är alltså långt mellan gårdar och byar, väldigt långt!!!   Hur hittar man mellan dessa spridda byar och gårdar? Det finns inga kartor och kompasser, det finns inga tydliga skyltar då merparten av resenärerna inte kan läsa. (Ett symbolsystem blir begränsat till ett närområde eller ett fåtal platser där man kan memorera symbolerna.) Sparsamt trampade stigar blandas lätt ihop med djurstigar vilket kan få ödesdigra konskekvenser... 
Det är lätt att tro att den tidens människor klarade sig utmärkt i skogen på egen hand och att komma vilse inte var en allvarlig risk... min uppfattning baserad på massor av tid i skogen är den motsatta, med dagens teknik och hjälpmedel som t.ex. regnställ, lampor, tändare och multiverktyg är det riktigt svårt och besvärligt att klara sig någon längre tid, eller hur Thomas? Jag misstänker att en grupp människor vilse i det här landet för 1500 år sedan bad böner till varenda gud och väsen de någonsin hört talas om. Skogen var farlig vilket jag också tror är grunden till alla sagor och sägner om dess otrevligheter. Håll er borta därifrån! 

Det naturliga sättet att hitta i ett obebyggt skogslandskap är att följa vattendragen, då vet man hyfsat väl hur man åtminstone kommer tillbaka till startpunkten. Problemet med att gå längs en å eller flod är att vegetationen är tät där på grund av tillgång på allt växter behöver, ljus vatten och näring. Stigen växer fort igen om den inte används. Dessutom kan marken ofta vara sank eller raka mostatsen med bara stenblock Det kan alltså vara ganska besvärligt att gå där, alla som fiskar i åar vet detta allt för väl!

Varför kämpa sig fram med dyra hästar när man kan lasta i en båt av absolut enklaste sort och få med lika mycket varor eller mer med betydligt mindre arbetsinsats?



" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #209 skrivet: december 25, 2008, 21:31 »
Gangrade, jag skulle vilja påstå att ditt "motexempel" de olika spåren västerut i USA är ovanligt dåligt. Vad de första pionjärerna som följde t ex the Oregon Trail gjorde var just att skapa en transportled, en primitiv väg, genom att söka en framkomlig rutt för vagnar och röja eventuella hinder som gjorde den oframkomlig. Så småningom blev flera av dessa "trails" väl definierade vägar, med traditionella lägerplatser och handelsplatser där man kunde fylla på förråden (Fort Bridger i sydvästra Wyoming är ett klassiskt exempel).

Fast det var ju just det som var poängen. Först drog man vagnarna, sedan blev det väg. Jag talade inte om vagn 200 till 4000, utan just de första vagnarna. Någon ovan påstod att man inte hade någon användning för vagnen om det inte fanns vägar, min vändning var att det fanns vagnar och därmed skapades det kanske också vägar för vagnar. Petitess kanske men ändå...  :)


Det finns ett antal fynd av vagnar här i norden. Med hjul. För dessa borde det finnas någon form av väg.  
Qui tacet, consentit

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #210 skrivet: december 25, 2008, 23:57 »
Alltså:  kom vagnarna först,   -  eller kom vägen först?   Hmm   jag gissar vägarna.  Finns det belägg för det omvända?

Utloggad woody

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #211 skrivet: december 26, 2008, 00:17 »
Fanns verkligen behovet?
Vad skulle transporteras i sådan mängd på den tiden?
Om någom av er har varit med om anlägga en simpel väg med dåtida metoder så vet ni vilket enormt arbete det är. Det går inte att bara börja använda ett hjulspår. Sommaren ja men resten av året.

//Anders
De Lapsus Resurgam

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #212 skrivet: december 26, 2008, 01:27 »
Yngve, jag beskrev inte vad jag menade - vilket var dumt av mig. Man bor oftast inte i direkt anslutning till vattnet, det var det jag menade. Man bor en bit ifrån vattnet.
Omfångsrika eller, kanske framför allt, tunga transporter skedde mellan båtbrygga och bostaden/gården. Det var troligen enklare med en vagn på korta sträckor än att klövja.
Problemet som uppstår är alltså från skeppet till ”bostaden”, där tror jag att vi skall söka våra första riktiga vägar byggda för vagnar.

Jag tror att rädslan för skrymt var det värsta, skogsfrun, tomtar och troll fanns i sinnevärlden och dom var troligen mycket verkliga. Kompassen däremot satt ”inbyggd” och väderstreck var inga som helst problem för skogsvant folk – det är vi idag som har problem med väderstreck. Så, visst, skogen var farlig och man undvek den så mycket man kunde, i alla fall nattetid. Men den var inte farligare än att man jagade i den…

Jag är alltså av samma åsikt som du Yngve – och som sagt, jag tror på vattenvägar – och jag tror på bosättningar i närheten av vatten, speciellt på platser där bäckar eller åar anslöt sig till ett större vattendrag = färskt vatten som inte förorenats av boende uppströms. Det sista vet jag är viktigt för människor som bor nära naturen = vi hämtar inte gärna vatten i toalettstolen. För våra förfäder var detta troligen ytterst viktigt.

Transportproblemet / behovet var det som kom först enligt min uppfattning. Vägen och vagnen var alltså lösningen på detta problem.
Jag kan inte se något som helst behov av rikstäckande vägar förrän ganska sent, kanske 1500 talet sista hälft.

Att bygga vägar är ytterst besvärligt och fruktansvärt tungt. För att bygga ett rikstäckande vägnät åtgår flera miljoner dagsverken. Det ligger i ena vågskålen. Traditionella och fungerande vattentransporter och klövjning ligger i andra vågskålen.

Det vill alltså till mycket starka skäl för att ett vägnät skall börja byggas för transporter med vagnar. I stort sett var man i riket måste ut och jobba i åratal för att ett sammanhängande vägnät skall kunna byggas. Detta enorma arbete måste alltså då uppvägas av en mycket stor allmän nytta av vägen.

Ett alternativ är att vattenvägarna torkade ut, katastrof uppstod - och vägar blev framtvingade och därmed byggda. Nu tror jag inte på någon sådan ”torka” – så det måste ha varit någonting annat som inträffade. Jag kan inte komma på något stort om omstörtande vars konsekvens var att vägar byggdes. Jag har nämnt att skördarna kanske blev större och man ville frakta bort och sälja överskottet…men var det värt några hundra, kanske tusen dagsverken för en bonde? Tror inte det – men det kanske bidrog på sitt sätt.

Kanske skall vi inte leta efter en enda anledning, det kan ha varit många anledningar som sammanföll, överskott på gårdarna, fogden ville ta upp skatt, artilleriet kom, osv.
Alla faktorer sammanföll i tiden – och så byggde man väg. Alla tjänade på vägen, var och en på sitt sätt – och plötsligt var det värt jobbet att bygga vägar.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #213 skrivet: december 26, 2008, 10:12 »
Carl Thomas

Bara en liten detalj,  tror inte att man använde vatten som en toalett,  - som vi gör tyvärr.  Vattnet var mycket renare då.  Först när man började med garvning i STÖRRE omfattning uppstod vattenreningsproblem, och det skedde kanske runt 1000-talet.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #214 skrivet: december 26, 2008, 13:47 »
Jag är helt överens med dig om vagnarna Thomas, de användes absolut, men lokalt. Vi får inte glömma att de absolut flesta förflyttningarna av personer och gods sker inom det absoluta närområdet, mellan gårdens eller byns olika produktionsområden! Vagnen är alltså troligen ett mycket viktigt redskap, men på hemmaplan! Inte på långväga resor!    Den långt senare version av vagn som användes i vilda västern är väl knappast jämförbar då den väl hade fjädring (om en av enkel variant)?


Alltså kan jag inte se att vagnar skulle vara bevis eller ens indikation för något vägnät!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad JEP

  • Novis
  • Antal inlägg: 19
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #215 skrivet: december 26, 2008, 14:44 »
Körvägar i Västerbotten
I Mauno Lassilas bok "Vägarna inom Västerbottens län" skriver han i avsnittet 4.5 om Kustlandsvägen följande.
Den äldsta uppfattningen om kustvägens tillkomst härrör från Widmark (1860:410), som anser att en körväg började uppbrytas först ett stycke inpå 1600-talet. Hans åsikt har sedan citerats i många sammanhang. Schück (1933:247) hävdade att den i Hälsingelagen omnämnda Norrstigen skulle ha utsträckts till och igenom Västerbotten i samband med kolonisationen på 1300-talet. Huss (1942) instämmer i detta samt tillfogar : "under loppet av 1500-talet torde den ha blivit banad som körväg för fordon…" Norrstigens existens på västerbottniskt område betvivlas av Friberg (1951:143ff) som dock medger att en sammanhängande kustväg runt Bottniska Viken kan ha utformats i slutet av medeltiden.
I samma bok finns på sid 43 vad som uppges vara Sveriges äldsta vägkarta (från 1742). På den är också gästgiverierna angivna.
Vad som också är tydligt i de äldsta dokumenten är sjövägarnas och vintervägarnas betydelse för tyngre transporter och samfärdsel över längre sträckor. Olaus Magnus skriver i sin "Historia om de Nordiska Folken" att det t.o.m. fanns härbärgen på havsisen. Även in på 1900 - talet var vintervägarna som i Västerbotten på långa sträckor gick längst sjöar, vattendrag och myrar viktiga leder för tunga transporter på land medan man sommartid gjorde sådana transporter med båt längst kusten, på sjöar och vattendrag.
Att det sedan urminnes tider inom närområdet alltid funnits gång- och ridstigar mellan byar, kultplatser o.d är väl en självklarhet men när brutna landsvägar kom till verkar mera osäkert.
Jag tvivlar på att det finns några "bevis" för brutna och eller genomgående vägar i denna landsdel men däremot fanns det säkert "vägar" av ovan nämnda slag i närområdet.

JEP

Utloggad woody

  • Novis
  • Antal inlägg: 8
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #216 skrivet: december 26, 2008, 18:14 »
Jag tar södra Halland som exempel igen. Vägen över Hallandsåsen från Danmark till Norge och Sverige, en av de viktigaste vägarna, gick över lite mer höglänta områden utom vid passagen över åar och älvar. Det finns många beskrivningar även sent fram i tiden om hur besvärligt det var tidvis att passera över vattendragen. Långt fram i tiden användes det sk Dronningvadet utan för Laholm. Första bron byggdes in på 1800-talet( och då av sten från megalitgravar). Fram till brobygget var man tvungen att använda färja om inte det var för strömmt.
Bifogar karta över postvägnätet vid övertagandet av Halland från ca 1650. med det fantastiska vägnätet utan broar samt en bild av färjan från ca 1850.
Kontentan är även i ett platt landskap så var transportbehovet lokalt mycket litet. Transporterna av gods gick sjövägen. Snabba transporter som post gick med ryttare.
//anders
De Lapsus Resurgam

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #217 skrivet: december 26, 2008, 21:37 »
Sven-Åke, vattenförorening innebär ganska mycket. Jag tror inte att man stod och pinkade i vattnet uppströms, men korna gjorde det på strandängarna, man tvättade i bäcken som rann förbi, osv. Regnvatten förde med sig gödsel från åker och äng ned till bäcken/ån. Garvning förekom liksom gråvatten. Ala var medvetna om vad en gård släpper ifrån sig ut i vattnet. Helst ville man ha kallkällor att hämta vatten ur - men bäckar dög också - om ingen bodde uppströms.
Vattnet blev så att säga ”begagnat” – och sådant vatten är inte populärt hos naturfolk. Det är alltså mer en känsla av sämre vattenkvalité än en konkret förorening.
Jag tror att medeltidsmänniskan var mycket medveten om vattnets kvalité, HerreGud, man bryggde ju öl på det! Klart att kvalitén måste vara så hög som möjligt, vem f**n vill dricka grumligt öl!

Det Jep och Woddy skriver tycker jag stödjer min uppfattning om att vattenvägar andvändes länge och att vägnätet är ganska sent.

Nu börjar jag få så mycket medhåll om att det första vägnätet är av sent datum att någonting måste vara galet någonstans…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #218 skrivet: december 26, 2008, 23:47 »
Det måste ha funnits en bro över Lagan mycket tidigare än på 1800-talet. Två dagar efter Christian V:s infall i Skåne blev enligt den samtida skribenten Steen Jacobsen den 1 juli 1676:
oberste Trop commanderet med 400 danske dragoner at staae ved Lauholmss broe udi Halland, som er et pass aff temmelig stor consideration.Wde paa en öe udi den store aae Laun” hade svenskarna anlagt en skans ”til at forhindre fientlige partier at passere offuer broen ind udi Halland.” 

Jag kan tänka mig att den bro som byggdes på 1800-talet varit den första stenbron på platsen och den tidigare varit av trä.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #219 skrivet: december 27, 2008, 17:29 »
En intressant fråga: hur pass tidigt kan egentligen broar beläggas över olika vattendrag. Här i Östergötland tror jag de äldsta är Gunnarsbron över Kullerstadbäcken från 1000-talet (nämnd på en runsten, topografin utesluter att det var fråga om en vägbank) och Kolsbro över Mjölnaån (Tåkerns avlopp) skall ha byggts av biskop Kol (död 1195) och nämns som "ponte dicto Kulsbro" 1207.