Principen måste vara att behovet av transporter styr vägars byggande. Aldrig tvärtom. Det skulle förvåna mig mycket, och få mig att skämmas för mina gener, om man först byggde en väg och när den var färdig kom på att: ”nu när vi har en väg kan vi frakta grejor på den också”.
Klövjning är en mycket bra metod att frakta varor, är det mycket varor, häng på ett antal hästar till i karavanen. Är det ännu mer varor, anställ några hästskötare och fördubbla antalet hästar. Detta kunde man göra ganska länge eftersom steget till att bygga en väg är ett mycket, mycket stort steg – man måste ha en mycket stor allmän nytta av en väg för att bygga den. Det är ett oerhört stort arbete att bygga en väg. Så stort att man stolt satte upp runstenar när man byggt en sträcka på några hundratal meter…(uppgift från Jarlabankes fanclub).
Vår tradition, som jag uppriktigt tror att det är, att frakta på vatten, ledde fram till stora kanalbyggen osv. När kanalerna var klara byggde vi båtar i rätt storlek för kanalerna. Där det var nivåskillnader byggde vi slussar, osv. Vi flottade timmer istället för att transportera det på land – det finns många andra exempel.
Så jag tvivlar lite på ett vägnät redan under järnåldern. Behövde man en väg så byggde man den för att fylla behovet – när behovet upphörde dog vägen. Så tror jag det var. Så länge vägen trafikerades regelbundet levde vägen vidare. Kanske växte vägar fram succesivt?
Våra transporter idag fungerar på samma sätt som transporter gjorde förr. Via containrar på skepp, till lastbilar i hamnen, till grossisternas lager och därifrån med minivans. =Från havsgående vikingaskepp till mindre skepp för kusttransporter till ”flatbottnade ekor” på åar till omlastning för klövjning fram till ”beställaren”.
Problemet är ju att ett fullastat vikingaskepps varor, gissar ca 10-15 ton varor, skulle fördelas till en stor bygd i ett glest befolkat land med självhushåll….i slutändan räckte det nog med bara en enda klövjad häst för att leverera varan ifråga. Kanske bar en ryttare bara varan i näven vid slutleveransen…?
Jag tror alltså att det var betydligt fler omlastningsplatser, fler båttyper i olika storlekar osv än vad vi har hittat idag. En grundfråga är väl om det var vikt eller volym som var upphovet till vägars byggande – eller var det att städer byggdes, alltså många varor (både vikt och volym) till en och samma plats?
Nästa steg i vägbyggandet är själva markfrågan. Vägen stjäl mark från bönderna. Jag vill minnas att jag läst någonstans att Kyrkan ställde mycket mark till förfogande för vägbyggen eftersom vägar ofta drogs till just kyrkan som låg mitt i byn. Kyrkan som då förlorade delar av sin mark för vägen krävde ny mark av bönderna. Alltså bör vi kunna hitta en del om vägbyggen i kyrkans arkiv om inte annat. (Det måste ha blivit ett Herrans liv).
Problemet med att expropriera mark var kanske inte så stort då som nu, satte sig någon emot hängde man honom bara i närmsta träd och tittade på hans granne och frågade: och du då? Så var vägbyggnadsproblemet löst i den bygden med omnejd.
Vi var, och är, ett praktsikt folk.
Så problemet med vägbyggen är mycket stora, inte bara jobbet som skall utföras, en väg som sedan måste underhållas samt jordbruksmark som splittras, kanske till och med fördärvas. Att bygga vägar förändrar alltså hela samhällets struktur och ekonomi. Det är ett jättekliv att gå från klövjning till transport med vagnar.
Thomas