Författare Ämne: Förmedeltida vägar!  (läst 344970 gånger)

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #120 skrivet: december 13, 2008, 20:34 »
Någon form av organiserat underhåll verkar troligt, där varje område tog ansvar för sin del av huvudvägen. Men jag tror också att de vägfarande själva var beredda på att problem kunde uppstå för att få fram vagnarna på vissa avsnitt. Skulle tro att varje fora hade verktyg med sig för att kunna röja och ibland förstärka vägen så man kom fram. 

Behov av transport med dragare tror jag har funnits så länge som man haft tillgång till dragdjur d.v.s. så tidigt som bondestenåldern. Dock var nog huvudvägar/landsvägar inte påtänkta så tidigt. Annars började nog tyngre transporter med användning av drögar som tog sig fram i ganska väglöst landskap.

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #121 skrivet: december 13, 2008, 20:50 »
Vad transporterades på dessa vägar – och hur stor/tät var trafiken? Den frågan är svår att besvara det inser jag

Det enkla svaret är väl ... ungefär samma varor som transporterades några hundra år senare. Att det förekom fjärrhandel och ett omfattande varuutbyte på järnåldern är väl ändå väl belagt. Att det varuutbytet inte var helt väsensskilt från varuutbytet på medeltiden kan vi väl också vara ganska säkra på. Livet för den genomsnittlige svensken på sin genomsnittliga gård tedde sig på 1200-talet ungefär som det gjort på 800-talet. Behovet av landsvägar bör nog också ha varit ungefär detsamma.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #122 skrivet: december 13, 2008, 22:33 »
Drögar fungerar dåligt på vägar eftersom underlaget fungerar som sandpapper. Man måste för att motverka detta i så fall ha järnskodda ändar på stängerna – så jag tvivlar ganska strakt på att drögar har använts i någon stor omfattning. På slät, mjuk mark fungerar drögar mycket bra - liksom på mycket korta transporter.

Om en anlagd väg skall överleva så måste den trafikeras regelbundet, används inte vägen växer den igen mycket snabbt. Det tror jag alla kan acceptera.
Det uppstår alltså en allvarlig konsekvens här.

En annan princip: Doppar i bergen bildar bäckar, bäckar flyter samman och bildar åar, åar flyter samman och bildar älvar. Ett vägnät fungerar efter samma principer. Hur får vi då ihop detta i ett glest befolkat land? Var uppstod behovet av transporter?

Om en kyrka skall byggas så byggs en väg som stenblocken kan fraktas på – det är en självklarhet. När kykobygget är klart står kyrkan där med en väg till stenbrottet, kanske den enda riktiga breda väg som finns i området. Hur många kyrkor har behov av en stor bred väg till ett stenbrott? Inte många, knappast någon faktiskt – så vad händer då med denna väg? Kan man motivera församlingen att underhålla vägen bara för att det är en väg? (Att underhålla en väg kräver en enorm årlig arbetsinsats). Jag skulle tro att vägen till stenbrottet är borta efter ca 5 år – om den inte gått att använda för andra typer av transporter, i alla fall delar av den.

En annan konsekvens är att när vi, ett mycket glest befolkat självförsörjande bondesamhälle, plötsligt fick behov av vägar så måste alltså behovet av vägar varit allvarligt. Vi behövde plötsligt frakta någonting i större omfattning än tidigare eftersom stigar inte längre räckte till, eller, vi behövde frakta en ny form av vara som klövjehästar inte kunde bära – och eftersom vi knappast, i ett självförsörjande bondesamhälle kunde exportera säd – och få betalt i säd – så måste själva självhushållsprincipen vara på väg att luckras upp – vilket är en oerhört stor förändring av samhället. Så stor att vi borde se flera spår av detta i vårt fyndmaterial.

Ett självförsörjande bondesamhälle hade inte något behov av långväga transporter med vagn eftersom den höga arbetsinsatsen detta krävde inte översteg vad man tjänade på det hela. (Man kan inte sälja säd - och ta betalt i säd…)

Lite fria fantasier.
Låt os nu säga att man i någon del av vårt rike plötsligt, genom t.ex rödjordsungnar, lärt sig att producera järn av hög kvalité för sin tid – samt massor av järn. Eftersom klövjehästar inte kan bära detta järn eftersom det kostar mera att föda hästen än vad man tjänar på järnet som hästen bar på så uppstår behov av att en häst kan frakta mer järn = vagnen uppfanns. Till vagnen behövdes en väg. Eftersom en häst kunde dra 300 kilo järn på en vagn blev det hela lönsamt trots den stora arbetsinsatsen med att bygga en väg. Genom att man fick betalt i dels mynt (?), dels jordbruksprodukter så kunde man sluta med sitt jordbruk och börja med att framställa järn på heltid = det hela blev än mer lönsamt.

Ungefär denna princip tror jag var början till ett, så småningom, rikstäckande vägnät.
(Byt gärna ut rödjordsjärn mot svalbon eller något annat).

Thomas

Historia är färskvara.

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #123 skrivet: december 14, 2008, 07:56 »
Nej, några svalbon var nog inte intressant att transportera*Ler* Men däremot handlade nog behovet om allt som inte kunde produceras i ett glest befolkat självförsörjande bondesamhälle. Till att börja med behövdes livsnödvändigheter som t.ex.salt,järn, husgeråd ( kittlar, stekpannor, brödspadar, lampor,grillgaller m.m.), bra smidda verktyg (yxor i olika format och storlekar, jordbruksutrustning, beslag) m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.

Skall vi då se på icke direkta livsnödvändigheter kommer vi in på tyger, rustningar och vapen, lyxvaror från det egna landet, kvalificerade smidesarbeten av olika slag, importvaror från övriga världen m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m.m. 

Det handlar alltså om att ett behov växte fram som måste tillgodoses genom utvecklade transporter både på vatten och på land. Människan har alltid varit ett uppfinningsrikt djur som förr eller senare löser problemen då behov uppstår. Jag menar alltså att landsvägar där inte vattenvägar fanns, eller där de gick i fel riktning, växte fram ur ett gemensamt behov där alla hade fördel av att landsvägarna hölls öppna och farbara.

Redan på bronsåldern tycks systemet med gåvor till allierade ha kommit igång. Ofta handlade det om dyra importvaror ! Skulle därför tro att de första riktiga landsvägarna kan ha kommit till redan då.   

Utloggad Micke

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 566
    • Mickes blogg
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #124 skrivet: december 14, 2008, 10:00 »
Byt gärna ut rödjordsjärn mot svalbon eller något annat
Avser du afrikanska eller europeiska svalor?

Jag vill också påpeka att vagnar är betydligt äldre än järnet som innovation:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hjul#Historia

/Micke

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #125 skrivet: december 15, 2008, 08:38 »
... Vad jag definitivt inte håller med om är att vattenvägar skulle vara det absolut bästa sättet att färdas på och forsla fram varor med. Här har vi, menar jag, åter en sådan där "sanning" som man blev intutad redan i tredje klass i småskolan. Jag är helt säker på att påståendet "Vatten förenar - land skiljer" inte går längre tillbaka än 1800-talet. Att sedan vattnet fortsatt har denna attraktionskraft i tankebanorna kan bero på alla de skeppsvrak och skeppskopior som sett dagens ljus under de senaste hundra åren. Hur många vagnar från samma tid har man funnit?

En senkommen kommentar här (har varit bortrest över helgen):
Skulle vilja tillägga också att det ofta verkar finnas en övertro på att alla vattendrag var större förr i tiden, oavsett typ av vatten. Det avspeglade sig lite i diskussionen kring Höje å vid Uppåkra. Tror bakgrunden till detta är vårt allmänna medvetande om landhöjningen, att havet gick upp högre förr, det liksom smittar av sig på sjöar, åar och minsta bäck. Jag misstänker (nej, jag vet) att våra hembygdsföreningars gamla årsböcker är fyllda av artiklar om att "X-bäcken var mycket större i gamla tider, och vikingarna utnyttjade den för att ta sig ända upp till Z-by". Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte finns någon automatik i att vattendrag minskar med tiden. Det finns egentligen ingen igenväxningseffekt för bäckar, åar och floder. Storleken av dessa avgörs helt av vattenavrinningen, som i sin tur avgörs helt av klimatet och nederbörden. Skulle en å börja växa igen och vill strypa flödet, kommer strömningshastigheten att öka, och erodera fram sitt lopp igen, det är en balans. Vattnet måste liksom ta vägen någonstans. Igenväxning av en å sker bara om vattentillflödet minskar under en period, ökar flödet igen så eroderas ån fram igen.

Det finns således ingen anledning att bara rakt av tro att Höje å eller andra åar var större förr. Man måste titta på klimatförändringar, ev. mänskliga ingrepp i form av kraftverksdammar, stadsbebyggelse m.m.

En annan sak som ofta bortses från i de här gamla "farbarhetsartiklarna" är fallhöjden i åarna. En fallhöjd på 10 meter från punkt A till punkt B kan göra ån helt oattraktiv för färder i endera riktningen. Är fallhöjden jämnt "utsmetad" efter en lång sträcka får man oftast ganska grunda, strömmande vatten att försöka ta sig fram på, är fallhöjden språngvis får man istället bära båten förbi ett fall, men har kanske i gengäld ett lugnare vatten en bit fram till nästa fors. Ja, man måste helt enkelt titta på topografin på ort och ställe för att avgöra om en å är (och var) farbar ens för grundgående båtar. Det räcker inte med att kika på en karta eller Google Earth.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #126 skrivet: december 15, 2008, 10:08 »
Jo Mats, det finns en igenväxningseffekt i åar och vattendrag, dels en naturlig som framförallt drabbar de delar i åsystemen som är lugnflytande, som t.ex. sjöarna. Detta är en naturlig process som pågått sen isen försvann. Dessutom har människan av många anledningar bromsat upp vattnet genom att bygga dammar.  I och upströms dessa dammar förändrar sig åarna radikalt. Ligger de dessutom i dikad jordbruksmark tillstöter snabbt lokal övergödning.  Dikning kan i sig också ändra vattnets väg från ett avrinningsområde till ett annat och dikning påverkar i allt vesäntligt vattenflödet, det är just det som är meningen med dikning,  så det är inte klimat och nederbörd vattenflöde. Ett annat männskligt ingrepp är sjösänkningar. 20000 sjäsänkningsprojekt har omvandlat betydande sjöytor till jordbruksmark, dessutom har uppgrundingen resulterat i ytterligare igenväxning då solljuset når till tidigare mörka djup.   Det finns ingen balans som bevarar åsystem som dom är, de förändras ständigt.

Så argumentet som ofta framförs mot åars eventuella farbarhet tror jag är skeptikers tolkning av vetenskapen ovillja att uttala sig om hur det såg ut. Oviljan att bestämmt hävda att det gick har använts som argument för att det inte gick.

Men helt riktigt, man kan inte enbart googlaeartha sig fram för att bestämma en ås farbarhet. Däremot kan man studera karta, topografi och det bildunderlag man kan finna på nätet för att bilda sig en någorlunda vettig uppfattning, och man kan sen väga in erfarenheter av många timmars tokig paddling för att sena våga sig på uttalanden  i stil med att "det går".

Detta långa utlägg tycker jag är viktigt i diskussionen till vägar, helt enkelt för att visa på det existerande alternativet till landsväg. 

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #127 skrivet: december 15, 2008, 10:43 »
Jo, håller i stort sett med. Men jag pratade inte om sjöar utan om just bäckar, åar och floder. Och det är inte samma processer där! Och jag menade naturligtvis naturliga igenväxningsfenomen, om jag inte uttryckte detta klart, inte de effekter som människan uppenbart ställt till med.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #128 skrivet: december 15, 2008, 10:43 »
Jarlabankes bro är som väldigt intressant!  Har man rest stenar för att det är något nytt med brobygge, eller för att det är en särdeles pampig bro tro? Kan man ana sig till vägens sträckning, alltså finns det något tänkt mål i vardera riktningen?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #129 skrivet: december 15, 2008, 10:56 »
Jo, håller i stort sett med. Men jag pratade inte om sjöar utan om just bäckar, åar och floder. Och det är inte samma processer där! Och jag menade naturligtvis naturliga igenväxningsfenomen, om jag inte uttryckte detta klart, inte de effekter som människan uppenbart ställt till med.
/Mats

Bra, då är vi överens  :)

Vill dock förtydliga mig också, jag påstår inte att man använd ån upp till Uppåkra, det verkar väl omständigt för en så kort sträcka! Bara att man kan ha haft möjlighet att göra det.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #130 skrivet: december 15, 2008, 15:38 »
Jarlabankes bro är som väldigt intressant!  Har man rest stenar för att det är något nytt med brobygge, eller för att det är en särdeles pampig bro tro? Kan man ana sig till vägens sträckning, alltså finns det något tänkt mål i vardera riktningen?

Bron, eller vägbanken kanske vi ska kalla den, är ett parti av den landsväg som in i modern tid gick genom Täbytrakten. Den som reste genom Attundaland från Södermanland via nuvarande Stockholm mot det inre av Uppland passerade här. Vägen är alltså en 150 meter lång sträckning genom sankmark, uppbyggd av sten grus och lera. Den är 6,5 meter bred (!) d v s som en modern bildväg. Vagnar kunde inte bara passera här utan också köra i bredd. Eftersom broar inte brukar vara smalare än de vägpartier de sammanbinder (snarare smalare) verkar det ha funnits en rejäl landsväg genom bygden på 1000-talet, en väg som kunde svälja mycket trafik. Ingen åsnestig.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #131 skrivet: december 15, 2008, 16:19 »
Låter som en gedigen anläggning då! Ingen stig precis nä!   
Men du säger från Sörmland?  Broade eller färjade man i nuvarande Stockholm då? Jag är inte riktigt hemtam i Stockholms vatten, men måste man inte över större vatten i tre språng, eller ett jättelångt  (med bromått) och ett ganska långt. Tycker det låter avancerat...    eller?

Kan man istället tänka sig en hamn i närheten av Täby, från vilken vägen leder mot Attundaland?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #132 skrivet: december 15, 2008, 17:52 »
Sverige hade mycket nytta av sina vatten-vägar långt fram i tiden.  Dessa finns beskrivna i Yngve Rollofs böcker  "Sveriges inre vattenvägar"  Om jag minns rätt 10 volymer.  Även om dessa verkar centreras kring 1800-talet så får man en fingervisning om hur man brukade vattenvägarna och hur pass vanliga dessa var.  1800-talets stora utdiknings-projekt minskade vattenvägarnas flöde kraftigt och därmed deras användbarhet. 

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #133 skrivet: december 15, 2008, 18:42 »
Låter som en gedigen anläggning då! Ingen stig precis nä!   
Men du säger från Sörmland?  Broade eller färjade man i nuvarande Stockholm då? Jag är inte riktigt hemtam i Stockholms vatten, men måste man inte över större vatten i tre språng, eller ett jättelångt  (med bromått) och ett ganska långt. Tycker det låter avancerat...    eller?

Genom historien, och ännu idag, så har landsvägen korsat Mälaren på enbart två ställen, Stockholm och Strängnäs. Det är de två platser där Mälaren är som smalast och där Stockholm är den allra smalaste av de två. Jag skulle tro att båda var i bruk redan på järnåldern och jag skulle tro att ortsbefolkningen tjänade en hacka på att färja över folk. (Finns ju för övrigt en saga i Eddan (Hárbarðsljóð) där Oden är färjkarl och förvägrar Tor skjuts, så färjkarlsyrket var tillräckligt känt för att ge upphov till mytstoff).


Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #134 skrivet: december 15, 2008, 23:32 »
Kan man istället tänka sig en hamn i närheten av Täby, från vilken vägen leder mot Attundaland?
Det kan man nog, förutom det som liothida säger om att det säkert gick att ta sig över Mälaren-Saltsjön i det som senare blev Stockholm.

Om du slår upp "Jarlabankes bro" på http://kartor.eniro.se/ så hittar du Täby kyrka en knapp kilometer söder om bron. Om du fortsätter ytterligare en dryg kilometer söderut hittar du Broby, där Jarlabankes släkt har rest flera runstenar, varav en säger att de har byggt en bro. 1,5 kilometer sydväst om bron ligger Hagby (inte utmärkt på kartan, men det är gården söder om Litsby), där en runristning säger att släkten "byggde broar". Sydväst om Hagby ligger sjön Fjäturen, och vid dess södra ände finns ett vattendrag. På båda sidor om vattendraget, ett hundratal meter åt varje håll, har släkten rest runstenar. Söder om Fjäturen ligger sjön Rösjön, och i skogen väster om den finns en runristning om att Jarlabanke och hans halvbror "lät röja väg och göra broar". Härifrån är det 1,5 kilometer till Edsviken, som än idag är en vik av Östersjön. Jag vill se alla de här runristningarna i ett och samma sammanhang, nämligen en väg som passerar Vallentunasjöns östra sida och går ned till Edsviken, och säkert vidare sydväst mot Järvafältet.

Intressant i sammanhanget är att Skålhamrasläkten, den familj som sannolikt var den dominerande vid Vallentunasjön innan Jarlabankes familj tog över, har låtit göra en runristning strax väster om sjön Snuggan (vid Norrortsleden, öster om Vaxmora). Den finns vid en gammal väg som tidigare kallats Långbrovägen och förmodligen har varit en del av en väg som passerade väster om Vallentunasjön, förbi släktens gård i Skålhamra. Det intressanta är alltså att den familj som för tillfället dominerar verkar vara väldigt mån om att de bästa vägarna ska passera just deras gård. Frågan är om det är för att de själva har stor nytta av vägarna, eller om det är viktigt att få resande att passera just deras gård?

(Nu går vi över till rent flum: var Jarlabanke en handelsman som importerade varor, lastade dem på vagnar vid Edsviken och sålde dem vid sin gård? Sponsrade han vikingautfärder och sålde stöldgodset vid gården? Utövade han utpressning på traktens bönder och behövde vägarna för att få hem sitt "tionde"? Drev han gästgiveri och lockade gäster med sin fina bro?)

Utloggad David

  • Stammis
  • Antal inlägg: 256
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #135 skrivet: december 15, 2008, 23:47 »
När det gäller brobygge och varför de nämns så ofta i runstenssammanhang så är en bidragande faktor att det inom kristendomen var en särskild välgärning som antogs stå en väl i efterlivet.

Vad gäller "vatten förbinder, land skiljer" så är det möjligen en kliché vad gäller persontransporter, men jämför transportkostnaden (och tiden) på att forsla några tiotals ton varor 50 mil via skepp jämfört med klövjade hästar eller vagnar så står det klart varför nästan all bulktransport gick över vatten.

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #136 skrivet: december 15, 2008, 23:51 »
Jag tror också att riktigt tunga transporter företrädesvis skedde på vattenlederna.

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #137 skrivet: december 16, 2008, 08:58 »
Det är lätt att säga att det är självklart att tunga lasttransporter gick över vatten. Naturligtvis har detta måst göras när man skulle över större vattenområden och hav men inte i mindre vattendrag. Det är minsann inte lätt att lasta av ett tungt skepp vid en åkant! Inte ens ute vid det öppna Skanör och Falsterbo var det lätt att lasta av/på skeppen. Här tvingades man under medeltiden t.ex. använda sig av en speciell flatbottnad pråmkonstruktion som bara stack någon eller några decimeter. Så såg definitivt inte vikingatidens skepp ut. Dessa stack en dryg halvmeter och mer vilket har skapat problem vid landkänning. Vi vet själva på Foteviken efter ett mångårigt baxande av vårt vikingaskepp Erik Emune (10 meter). T.o.m. utan last är det svårhanterligt och man måste vada för att lasta och lossa.

Ska åarna ha använts till att forsla större och tyngre mängder måste man helt enkelt ha haft bryggkonstruktioner. En sådan har påträffats från yngre järnålder i Malmö i Holmängen vid Segeå. Någon kilometer upp från mynningen har uppförts en enorm konstruktion vid åkanten på 220 meters längd och 15 meters bredd med ca 1500 stolpar. Denna måste ha använts som en landningsplats för tyngre varor. Platsen ligger i nära anslutning till den väg som löper från Uppåkra ner till Trelleborg och som är belagd sedan bronsåldern. Här ser man tydligt kontaktytan landsväg/vattenväg. Segeå fortsätter långt in i landet men det är första mötet med en landsväg som skapat en omlastningsplats - vilket visar på landsvägarnas stora betydelse redan under järnåldern. Men för att kunna lasta och lossa skeppen har man också varit tvingad till en enorm byggnadskonstruktion.
När det kommer till praktiskt utförande håller alltså inte myten om att det var så väldigt lätt att använda åar som transportleder av tyngre saker.

 

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #138 skrivet: december 16, 2008, 09:10 »
Så Jarlabankes väg måste vi ju betrakta som en riktig väg, om än inte bevisligen landstäckande så åtminstone betydande och resultatet av ett stort arbete. Om man tog sig över vid Stockholm vet vi alltså inte, personligen tror jag inte på att det är Sörmland som är målet, utan snarare en större handelsplats kanske just vid Edsviken, det finns ju tecken på att den varit viktig och skyddad av pålspärr.  

Vägen är anlagd precis i skiftet vikingatid/medeltid, samtidigt som en centralmakt börjar etablerars. (Är Jarlabankes kungens man i området? är det därför han "äger" Täby?)
Att anlägga väg och bro är så viktigt att man reser en mängd stenar för att visa vem som gjorde det. Hade man gjort det om väg var någontng alldeles alldagligt?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Arminius

  • Medlem
  • Antal inlägg: 41
SV: Förmedeltida vägar!
« Svar #139 skrivet: december 16, 2008, 10:57 »
Jag tänker mig att den gemensamma mötesplatsen för Jarlabanke och andra kristna stormän i östra Mälardalen under 1000-talet var Sigtuna. Det var där prästerna fanns, där firades mässa med kungen närvarande, där samlades man efteråt för att fundera ut hur man skulle knäcka de besvärliga stormän i centrala och norra Uppland som höll fast vid hedendomen. Till Sigtuna tog man sig antagligen på hästryggen och/eller med båt, vilket som passade. Men säkert ståndsmässigt! "Runstensbroarna" tror jag bör ses främst i detta sammanhang.