Uppgiften om etablering av vägar genom Sverige och runt Bottenviken som ett led i Hansans verksamheter kan inte vara rätt.
Din formulering. Min var;
Vid etableringen av Hansa-förbundet skulle man ha landförbindelser ikring hela handelsområdet.
Jag påstod inte att vägbygget var "ett led i Hansans värksamhet", men ett resultat av den politiska union som gjorde Hansan. Det borde jag tydligen betonat.
Dåtidens politiska ledning etablerade m.a.o. såväl handelsförbundet som Kungsvägen. När katolska kyrkans vasallkungar och riddarskap skulle säkra sina handels- och skatte-inkomster mot öst blev en 'svensk' Kungsväg både symboliskt önskvärd och praktiskt nödvändig.
Vägförbindelsen från Riga söderut gick ju redan till Preussen och Pommern. Teutonska riddarorden tog knappt sjövägen. När Buxtehode och Stahl von Holstein etablerar den katolska kyrkans östgräns från Livland och Estland är det i svenska/danska kungens tjänst. Poängen är att etablera den politiska makten samt skydda egen befolkning och den handel som Hanseaterna etablerar från Gotland till Åbo, Reval, Narva, Nyans och Viborg.
Den allians som gjordes mellan Östersjöländerna axlades under katolska kyrkans politiska paradigm. Kyrkans bro- och vägbygge är ju känd från runstenarna i vikingatidens slutskede. När Nordens olika kungadömen och handelsgillen äntligen kunde slutat ett fast förbund omfattande det ett 80-talls handelsbyar och alla land ikring Östersjön. Därmed fick också den svenska kungens rotlar börja göra 'stora' hästvägar och tillhörande skutts-stationer (gästgårdar) från stad till stad.
I den bilden slipper vi inte ifrån Malmö häller, utan vägförbindelse.
Vad bronsåldern har med detta att göra begriper jag inte.
Den har något med vägar att göra - men främst med din argumentation. Du påstod nämligen att;
Uppgiften om etablering av vägar genom Sverige och runt Bottenviken som ett led i Hansans verksamheter kan inte vara rätt. Åtminstone har jag aldrig hört talas om detta och det trotsar allt det som jag känner till om Hansan. Dessutom kan jag konstatera att det inte finns någon medeltida källa som omtalar en sådan etablerad väg från Malmö norrut.
Jag frågade enbart efter logiken i dina ultimativa argument. Därför speglade jag det nyss kända faktum att man hittat bronsåldersvägar ikring Malmö. Men, i vilken källa fanns dom beskrivna? Svar: Ingen. Enligt din logik betyder det att dom inte KUNDE finnas. Åtminstone inte innan man grävde upp dom...
Bland den lilla handfull källor vi har från medeltiden finns knappt någon specifik berättelse om vare sej kungsväg eller stora landsvägar. Men - nu för tiden - vet vi likväl att större vägar faktisk funnits. Enda sen brorslåldern, om vi skal lita på modern arkeologi.
Nu har man kanske inte grävt speciellt efter tidligare Eriksgator, Kungsvägar och Landsvägar. Men vi vet att den stora nordiska unionen 1250 samlade tre gamla kungadömen under en och samma riksdrots och riksmarsk. När riddaradeln skulle styra och försvara riket blev det nödvändigt att etablera fasta väg- OCH sjöförbindelser till/från provinserna.
När 1300-talets Riksråd samlar riddaradeln från både Sverige och Finland är det tydligt att man haft svensk-talande 'Gästgifare' och gästgiverier på båda sidor av Bottenhavet. Något annat vore högst ologiskt, eftersom Riksrådets främsta mål var att förena Svearna och Götarna med Venderna i Österlandet.
En landsväga förbindelse ikring Östersjön hörde till det viktigaste symbol för den politiska och ekonomiska union som skapade Hansan i Nord-Europa. När vi långt senare fick en ny union, kallad EU, blev det igen öppna landsväga förbindelser ikring det gamla Hansaväldet - och nu även
över Öresund - för att förena Europa. Nu, som då.
